och på måndagen skulle jag skriva hur jag på söndagen till slut fick nog av kocken å att vi inte är det vi är på lika villkor å komponerade ett långt sms till honom som tog mej ca tre timmar att skicka men som till slut skickades å vad som skedde efter det.

men istället för att skriva det inlägget fick jag åka upp i ilfart till akuten. å jag låg på akuten i ca 7 timmar å sen fick jag hamna på en annan avdelning å fick slangar i armen å sprutor i magen å plättar insmugglade till mej av nattsköterskan. å sen har jag hängt där. hon som gör mej komplett kom redan första kvällen när jag var kvar på akuten å sen hela tiden efter det å ryssen kom sen å hon körde runt mej i rullstol å vi skrattade åt eländet. å brorsan kom också hela tiden även dit där jag låg där man ej fick ta emot besök. å sen köpte jag å ryssen en kortlek å spelade vänd tia. å sen kom snygg-jonne å han hade bakat muffins. en termos med kaffe hade han också med sej. å sloke ringde hela tiden å till slut kunde han också komma upp å vi prata om kocken å livet å han körde också runt mej i rullstol. å hon kompis som även är sjuksköterska kom med sparkcyklen å hängde titt som tätt. å jag är så glad att jag har alla dom där fina runt mej. å mamma å pappa förstås. så oerhört lycklig å tacksam. å det att alla har ringt å messat. jo även kocken. det gör mej tårögd att alla är så bra.

men nu har jag nyss kommit hem efter fem dagar av osköna sjukhussängar å hålla minen å le å kämpande å omstyrning av liv. för livet slog en kullerbytta å mitt huvud har inte riktigt stannat till än efter snurren. så jag ska vila lite nu.

så imorgon ska jag berätta om det jag skulle skriva om på måndagen. och eventuellt om hur sjukt osexigt det är med lårhöga stödstrumpor. å kanske om att jag en dag när ingen såg ej orkade hålla skenet uppe längre utan bröt ihop å låg som en liten liten våt fläck i sjukhussängen å grät så snoret forsade å jag kunde ej sluta.

men imorgon.

jag tänkte skriva idag om hur jag igår pratade med ryssen om hur avslappnat det var i torsdags med kocken å hur hon sa jo fan det var första gången det ej var obekvämt å han var riktigt rolig. å att ja det var riktigt skönt men nu hör han av sej hela tiden igen å det vet jag inte om det är att vi är polare eller om det är att det är helg. å hur känner jag med det jomenvisst så länge jag klarar av att va så kallade polare går det väl bra men blir det att jag inte klarar av det så får jag be han sluta höra av sej. det låter smart säger ryssen. jag mmmmar å tänker att kanske ska jag fråga om han vill komma å se film på söndag. ses ensamma å i soffan det var ju ändå en månad sen ca. hur känns det. det blir bra tänker jag å går å lägger mej. med han snurrandes i huvudet å en känsla som gör att jag sover med mobby brevid kudden.

03.50 ringer han. hej. hej. är du lite sjuk? jo jag är lite sjuk. jaha vi hörs imorgon istället då. jo vi hörs imorgon istället. jaja. vars är du? i taxin. okej sov gott. jo.

jag lägger på före han. får ont i magen å hejdar en impuls att ringa upp igen å fråga om det hänt nåt. somnar om efter en halv evighet.

å jag vet att hade jag ej haft svinkoppor på hakan, en mage i uppror, otvättat hår å snor i näsan hade jag ej sovit ensam. fan ta mej.

å det är lite som att vi är tre polare som tar en öl ihop. fast samtidigt inte. igen säger mitt hjerta bara jaha istället för att gå bananas. å inte bryr jag mej om att lägga filter på samtalet när jag lägger fram min missfalls-teori som leder till namn jag ska döpa min bebis. min bebis säger jag. men kocken garvar. när vi kommer in på sovställningar pratar han obekymrat om hur han sover på mej när vi sover ihop åsså skrattar vi å jag hinner stanna upp hjärnan en sekund för att reagera på det men inte så det märks.

jag ska inte ljuga å säga att jag inte tänkte på oss som oss. att jag inte satt å hoppades han skulle fråga om han kunde sova hos mej. men jag blev inte heller ledsen när vi sa gonatt tack för ikväll å gick åt varsitt håll.

å när jag lagt mej till rätta i sängen fick jag igen ett sms om hur obekväm hans säng är. å jag svarade att jag vinner för min säng är stor å bekväm men det jag menade var att jag vann. igen.

sen ba *det är inte en tävling* *joho atterå är*

jag å ryssen hinner knappt sprätta våran första smuggel-öl innan det plingar till i mobilen. kocken. kocken jag ej hörts av med på fyra dagar igen. som jag på morgonen haft i huvudet å tänkt att nu är det nog över vi kommer ej höras mer. han skriver att det börjar suga i öltarmen. jag svarar att han är läskig å att jag å ryssen just sprättat varsin öl. det var inte det jag på morgonen hade planerat att svara om han skulle höra av sej igen. jag hade planerat att svara att han alltid lyckas höra av sej när det gått precis nog med dagar för att han ej längre upptar hela min tankeverksamhet. jävla jävel hade jag tänkt lägga till också. men så blir det inte å istället svarar jag att vi dricker öl.

å två timmar senare sitter vi alla tre på puben å dricker öl. jag, kocken å ryssen.

det finns inga bra saker med att vakna 7.30 när man är ledig. man ba åh men då hinner man få så mycket gjort. nä inte jag. jag kan faktist knappt röra mej. min kropp gör så ont så jag kräks lite i munnen för varje steg. möjliga diagnoser jag tänker mej: framhöftscancer. lovehandles-infarkt. en märklig version av missfall.

det sista kom jag på i morse vilket i sin tur ledde till att jag fick ett helt sjukt begär efter en bebis. jag vill ha bebis nu. eftersom jag vaknade så tidigt dårå så har jag redan hunnit fila på lite namn till min bebis.

om flicka: debbie, moa, ella. (haha kommer ihåg back in da dayz när jag tänkte döpa min dotter till typ moesha eller kaneisha hahahaa)

om pojke: aidan, josef, ilias, amos

varsågod för info. nu pronaxen!

ja. jag klippte av mej håret. herregud. det dummaste jag gjort. jag kan inte ha kul längre. försökte på fredagen. gick hem 23.10 försökte på lördagen. gick hem när alla gick vidare ut från förfesten. jag tänkte min kropp säger ifrån att jag behöver mer sömn å mindre öl yada yada yada. men det är fan håret. jag har tappat gnistan. klippt bort gnistan å leendet. klippt bort glädjen. fan.

å jag svarade på smset å han svarade å så höll vi på i några timmar. han lät glad. å jag sa jag ska dricka öl ikväll å han sa det ser ut att bli regn. inte då sa jag å tog ryssen under armen å gick till öldrickeriet. kocken blev tyst.

en timme eller två av uppdatering om ryssens situation med han som ber henne lämna tandborsten å lite om han med piassavakvast-skägget. ryssen dricker ölen sakta å jag undrar om hon är hängig. jo vi dricker gravöl för mitt hår. dagen efter det ska det klippas av. ryssen köper en annan öl å jag tar en cider. kocken skickar ett nytt sms. bara av en händelse så tycker hans kollega att dom ska gå å ta en öl efter jobbet. vad fint svarar jag. så kommer dom. å han frågar om dom får slå sej ner å vi säger javisst. å inte en enda gång rusar mitt hjerta. å vi är mer ett gäng polare som tar en öl ihop. å ryssen går för hon ska till sin å hon har tänkt lämna tandborsten på morgonen därpå. å jag sitter kvar med kocken å kollegan. efter ölen är slut säger jag jag ska gå säger kocken att han ska också.

när vi kommer ut har det börjat regna å jag svär lite. kocken bor ba runt hörnet å jag säger det är ju tur du ba ska runt hörnet för tidigare hade jag sagt att hans kläder inte kommer palla regn. så röker vi en cigg sen säger jag ha det bra hej då å går. trots regnet å att mina skor läcker in känner jag mej glad å lätt. inte vänder jag mej om en enda gång. inte hoppas jag han ska höra av sej om en stund. men jag känner att han kommer göra. jag traskar vidare.

å när jag lagt mej till rätta i sängen hör han av sej. hans säng är hård å hans bror väsnas. jag svarar att mina skor läckte in å godnatt.

jag å hon som gör mej komplett sitter tryckta mot väggen i den så kallade parken som egentligen är en rivningstomt med lite bänkar å blomlådor på. det är inte fasligt varmt men vi ville dricka kaffe i solen å även om solen gick å gömde sej just när kaffet var inhandlat så slog vi oss ner å höll god min. jag säger okej vi måste göra upp en plan för hur jag ska bli ihop med han med piassavakvastskägget. han som också var så fin den där kvällen i januari när kocken frågade om vi skulle hänga å jag sa ja å han hånglade upp mej osv osv. han som för tankarna till nikola sarcevic å verkar vara en god å varm man. lång är han också. vad är planen frågar hon som gör mej komplett. att han ska bli kär i mej å sen blir vi ihop svarar jag. jaha säger hon. men jag säger jag kan inte gå fram till honom för det vågar jag inte utan strategin verkar sej bli att stirra ut han tills han kommer fram till mej. psychostalker-vibbar säger hon som gör mej komplett. nej nej jag gör det med finess. jag säger jag tror han är bra för mej. mmm tror jag med säger hon. han skulle aldrig vara elak säger jag. nä säger hon, aldrig. vi sippar på våra kaffen å tjyvröker en cigg var.

va fan var det där kocken som gick in i gallerian? såg ej. jo det var fan han. var i helvete kom han ifrån. hjertat säger mer hm än hoppar till. jag säger till hon som gör mej komplett att jag å kocken har inte hörts av sen i måndags. längsta avbrottet hitills. lugnt å fint. jag har planerat min framtid med piassavakvastskägget. inte saknat å inte väntat. vi har inte hörts av sen i måndags upprepar jag. ej sett han sen i söndags. jag planerar min framtid med annan. va fan kommer han gåendes för. nu. sabbar. han ser mej ej.

å en kvart senare skickar han ett sms. å jag säger högt till universum vad fan äre frågan om ge er nu.