Sthlm 30/1-10  14.30

hej hopp!

hoppas resan gick bra och att du inte dog av tristess. här är kallt som fan idag. -22 när jag vaknade. nu bara -13 typ.

det har ju inte hunnit hända så mycket sen du åkte som du förstår. det som är värt att nämna är att igår var eventuella framtiden i stan (asså hemstaden) och var ut med han som spelar piano. och jag blev inte ens nojig. kände inte ett uns oro att han sku bli full och ligga med nån. antingen beror det på att jag inte bryr mej så mycket eller så är det att jag känner bara att han nog inte skulle göra det eller så är det min "det man inte vet mår man inte dåligt av-grej" som kopplats in.
sen verkar det som att det är slut mellan kärlekskrank och hur ska jag gå hem när allt är så här. jag ska forska lite mer i det. men från vad jag kan läsa i hennes blogg är det så. om hon inte skriver nåt minne. men tror inte det. typiskt.
ikväll ska jag gå ut en liten sväng med ryssen och kanske bestis. har köpt både cider och öl så jag kan välja. tror jag tar på mej leopardtajtsen. dom var sköna.
nu ska jag sova en liten stund. sol och mys på dej! du saknas.

kram! i'ma whop yo ass

kej. tankar efter onsdagens reggaefestival... nya ölfavoriten är red stripe. passar mej skitbra. men jag ska inte dricka sex styckna i rad på tom mage. gud så det snurrar när man ska sova.

governor andy var alldeles fantastisk. myspappa typ.

gangsterns kompis som är min nyblivna kompis. vet fortfarande inte om han är gay eller inte. inte för att det spelar roll men jag vill inte inleda honom i frestelse om han inte är och alla grejer han bjuder på och ger mej har en baktanke. jag försöker lägga ut beten. funkar int. han ger mej skvatt noll att gå på.

skicka fyllesms till eventuell framtid kan man göra om man dels skriver ut en varning att det just är ett fyllesms. och om man inte skriver om känslor utan bara öl och snurrande tak. får man dessutom svar på direkten så går det alldeles förträffligt. jag checkar av alla föregående punkter.

och idag funderar jag på hur jag kan ha träningsvärk i sätesmusklerna. två dagar senare dessutom. heippa.

jag har då alltid sagt att finns det ett bra tillfälle att ta på sej ett par lepposbyxor så äre på reggaefestival. så igår köpte jag ett par leopardbyxor och idag går jag på reggaefestival på mosebacke. gott så. kom ni också! ni känner igen mej på ja..byxorna dårå.

annars lite melankolisk. fikar med realist javisst. hon ska lämna mej i en halv evighet för varmt land. och just nu i det kritiska skedet dessutom. skedet då min eventuella framtid kommer hem. jag har lätt svår panik. och har gått igenom olika alternativ och nojor och hjärtinfakter med henne i förtid. givetvis ska jag "inte fundera o planera så mycket". givetvis. jag säger jag kommer skriva brev varje dag. sånt jag vill få ur mej men inte vill skriva här. nojorna och men om han säger så så säger jag så här men annars säger jag så här och då kanske han säger så här. realist javisst himlar mest med ögonen och säger lugn å fin.

aja hon har lovat köpa cigaretter och ett jag hjärta bali-linne till mej. och jag har lovat skotta och sopa bort all snö på gatorna tills hon kommer hem.

sen kramas vi hej då.

du kommer va saknad mer än du nånsin anar min finaste realist javisst!!! *ritar ett hjärta i luften*

asså jag är en sån där som folk av det utstötta ur samhället-sorten ofta tar kontakt med. sätt mej bland femton andra på en busshållplats och a-lagaren som ramlar in sätter sej garanterat ned brevid mej och bjuder på fest. sommartid på medborgarplatsen har jag fullt upp om man säger så. och jag hjälper upp när de ramlar. jag köper en kopp kaffe. bjuckar på en cigg. lyssnar. nickar. man behöver oftast inte säga så mycket man bara sitter med. men asså det är inget jag lider av. jag gillar dom. man kan ofta ha ganska fina samtal med dom. om livet. och så.

igår när jag väntade på äldstaste vid slussen. tar upp näst sista ciggen från mitt näst sista paket camel lights från limpan som brorsan köpte till mej i thailand. en till synes helt normal kille kommer fram och ber om en cigg. klart han får en cigg men jag hinner tänka fan bara en kvar sen till vägen hem. så fort han sätter ciggen till munnen inser jag att det här är ingen vanlig kille som hoppsan fick slut cigg. här har vi att göra med en som är lite kantstött av samhället. kläderna var rätt skitiga. ögonen röda. han famlar i fickan efter en tändare. ger han en innan han hinner måsta fråga om det också. behåll den säger jag. och där gick signalen. han berättar om hur mycket räkningar som kommer och man har ju inte ens råd med mat och brorsan och han bor ju ihop i en villa men nu har dom bråkat och brorsan står ju på alla papper och nu vet vi inte hur det ska gå men nu fick han ju en cigg iaf och det är ju alltid nåt men var ska han liksom bo och jäkla skit allt är. och jag säger ja tur lönen kommer om två dagar så man kan äta igen och hinner tänka på samma gång att fan han har nog inte ens en lön att vänta på. han skrattar och säger ja jo lön hehe äta är bra. och tittar ner i marken. han gör det dock bra. försöker låta positiv. ge sken av att han inte alls är en hemlös arbetslös tjugonånting som alltid går i samma kläder. vi röker våra cigg tillsammans. nickar i samförstånd. han börjar återigen prata om sin bror i villan. så kommer äldstaste. jaha säger han nu kom din kompis det är lugnt inga problem. och innan jag hinner säga men berätta klart du så har han susat iväg ner för trappen. jag undrar var han skulle. och undrar fortfarande. och försöker att inte sura över att jag nog inte kommer ha råd med mina nya kängor jag tänkte köpa.

jag vet inte riktigt vad min poäng är med den här lilla historien. jag vet bara att jag har tänkt på han sen jag såg hans ryggtavla försvinna ner mot tuben. små saker i vardagen som stannar kvar i skallen och gnager lite. bara.

det var väl typ vid åttatiden igår kväll som jag på rikt insåg det. förfallet. jojo det har ju legat och gnagt i bakhuvudet några dagar. men just där vid åtta när jag låg i sängen och kände lukten av falukorv och ba hmm..jag har inte ätit falukorv mysko och insåg att det var jag som luktade falukorv typ gammal svettig falukorv. drog händerna längst benen och insåg att jag inte rakat dom sen förra lördan. kliade mej i mitt vagelöga och sen kliade mej i hårbotten och fastnade med fingrarna i håret för mousse på dust it på spray på vax blir visst lite tovigt efter fem dagar. asså pinis att skriva men fan det bjuder jag på. å jag som alltid slänger mej med klassikerna "jag har ju en image att tänka på" och "att bry sej om sitt utseende är att visa hänsyn" har tillomed gått till ica osminkad. det händer liksom inte. vi snackar totalt förfall.

men lugn bara. nu har jag bokat in fikasessioner nästan hela veckan. en avklarad redan. jag duschade. tvättade håret men ides inte engagera mej i borsta å ha mej så mössan åkte ju likt förbannat på. aja. fika på muggen. jo hobbyspanet jobbade. sa hej. sittdansade lite för peppen var total av att vara bland folk. och typ lukta gott. och ha nåt att göra.

två timmar senare är jag tillbaka i sängen. mysbyxorna storlek xxl och I love bangkok-linnet på. håret i en boll mitt på skallen. håhåjaja. imorgon en nej två fikasessioner inbokade. tur som fan. man kan som inte bara lämna mej. jag behöver aktivering. jag är lite som en katt. leker med fjädervippan så länge nån håller i den men så fort det är färdiglekt går jag och lägger mej och bryr mej inte om nåt.

nu ni ba: oj vänta vi ska ba skriva ner i våra intresseböcker.

och jag ba: men hallå min blogg liksom.

asså det är rätt värdo att blogga på helger. folk (och för alldel såsom sej bör) har ju annat för sej. jag vet inte riktigt vad. själv ligger jag bara i sängen så här på söndagseftermiddan. aja..men så tänkte jag att imoron asså måndag när ni vaknar kommer till jobbet och kanske kollar runt på bloggarna så får ni en liten fin musikvideo att dricka morgonkaffet till. och som den hemstadspatriot jag är fortsätter jag tipsa om musiker från luleyo. videon är rätt gammal men jag tycker ni kan spottifaja loss oh lyssna på alla olles underbara låtar särskilt första albumet "behind the clouds". ba gjört!

sedan kan ni klicka på länken "first we take manhattan" och följa min kompis anders och hans swinghiphopjazz-orkester movits! som just nu är på turné i amerikat och dokumenterar detta med små videodagböcker. svinbra! göre! å ta på dej dansskorna!

gud jag blir så lycklig varje morgon när jag vaknar och inser att jag lever. eller inte varje morgon. men dom morgnar då jag kvällen innan legat och tänkt att jag nog kommer dö i sömnen. jag lider av ganska allvarlig dödsångest säger doktorn. det är skitjobbigt. jag försöker skämta om det till vännerna. för att jag ska slippa höra men herregud inte dör du. och för att dom ska slippa förstå det på riktigt. för det är ganska svårt att förstå har jag förstått. så jag ber dom ibland ringa och kolla att jag lever på morgon. dom säger okej. åsså skrattar vi lite. så var det bra med det. men dom kan ju glömma. så oftast ringer jag pappa. han säger bara okej, vill nog inte heller ta in det. men han ringer alltid och frågar lever du? jo säger jag. bra säger han vi hörs då.

det handlar givetvis om ensamheten. jag är rätt smart. jag har hajat. att jag dör får väl liksom vara okej. asså skittrist givetvis men liksom ja ni vet. det är det där att ingen kommer hitta mej eller sakna mej som ställer till det. jag har ingen närmast oanhörig längre. det är säkert inget ovanligt i min ålder. men asså förr i tiden hade man ju alltid nån kompis en sån som man ringde till ungefär 5 gånger om dagen och hade man inte hört av varann fram till eftermiddan så blev man lite orolig. en sån som man kan ringa 4 på natten och säga nu jävlart dör jag. jag har ingen sån längre. ingen kommer upptäcka att jag saknas förräns kanske efter fyra dagar. gott man ska lukta då liksom. jävla ensamhet. man är omgiven av människor som tycker om en. och ändå kan man känna sej så ensam. det är inte deras fel givetvis. alla kan inte vara orosmänniskor som jag. alla kan inte börja fundera på om det hänt nåt om man inte hört av en person på en dag. som jag gör. kanske jag bryr mej för mycket. om andra alltså . kanske jag ska fortsätta bry mej men bara snäppet mer om mej själv? börja sätta mej själv i första rummet. javente...

allt jag vet just idag är att jag är lycklig varje gång jag vaknar. och att när någon sover brevid mej så är dödsångesten som bortblåst. 

det kanske inte är dödsångest utan singelångest?

i onsdags fick jag en liten crash. i hjärtat och huvudet. jag valde att kalla den tvåveckorskrisen. jag pendlade mellan bra tankar och skitdåliga tankar. jag tänkte skita i allt. sen tänkte jag inte skita i allt. sen blev jag tokig(are). jag sa en sak sen sa jag emot mej själv. jag sa jag är ju dum som tror det ska bli nån fortsättning men sen sa jag att klart det blir. förde dialog med mej själv i flera timmar. jag skickade sms till realist javisst. helvete vad svårt det är att låta någon man tycker om vara ifred. hon svarade realistiskt och ifrågasättande såsom jag hoppats på samt sa precis de saker jag egentligen sagt till mej själv men behövde höra från någon annan. jag sa det här äter upp mej. mest ovissheten. realist javisst sa jo det brukar va så när man inte vet. jo sa jag. men kunde inte förklara hur jag menade. och jag var alldeles yr och varm i huvudet och illamående. sen somnade jag.

i torsdags fick min dator en liten crash. i operativsystem och hårddisk. paniken. jag sände ut ett litet hilfe på fejan. vilket efter fem timmar och två smärre hjärnblödningar (due to the datorcrash) ledde till ett så efterlängtat och långt telefonsamtal med min eventuella framtid*. och sen blev det ett till. ett längre och finare med perfekt avslut. två samtal som jag behövde. dom tog bort de flesta skitdåliga tankarna. gjorde mej varm och glad i magen. och placerade ett leende på mina läppar ända tills jag somnade. jag är inte mycket klokare men lugn och leende och varm och glad duger gott för nu. och nu har halva tiden gått.

* asså ni måste uttala eventuella jäkligt skeptiskt i huvudet när ni läser. typ som om man säger till sin kompis som frågar om man kommer på parmiddan fast man är singel och man har verkligen ingen lust whatsoever "asså eventuellt...". lite så som mammor uttalar det kanske? ah men så ska ni uttala det. så ni vet. blir så himla dramatiskt annars.