han som blänger jätteargt på poliser och är bra på att åka skidor och som just fått sitt hjärta krossat och som alltid kastar vattenballonger på msn och gillar samma musik som jag och som är en av mina bästa pojkar men som jag rätt och slätt kommer kalla för P kommer till stan. dimper ned på min soffa i precis perfekt tid. tänka på annat. dricka tokmycket öl. äta pizza. vi pratar om hans senaste dejt. lite för mycket hängrumpa jäkligt kul men inte flickvänspotential. vi reflekterar över nutid. kommer överens om att svåra killar är så svårt svåra. vi är inte svåra. sen går vi ut i natten. jag spanar på det mesta som kommer i min väg. när bartendern ger mej ett glas med is till min cider tar jag det givetvis som en kärleksförklaring och trippar nöjt tillbaka till bordet där realist javisst nu också anslutit och berättar stolt att jo bartendern är lätt kär i mej. realist javisst och jag har så skild smak när det kommer till pojkar så när hon väl får se denna underbara tatuerade skäggiga denimklädde man med håret uppsatt i en boll på huvudet skrattar hon så hon nästan ramlar ur soffan. realist javisst är mer fin skjorta gärna ullrock och kortklippt hår. om vi säger så.

nå.när vi räknat till tretton fjorton femton öl bestämmer vi oss för att nu får det vara nog. plus då att sista stället vi hann till stängde. jag fick inget socker strött över mej. jag fick en örfil av realist javisst. men den var full med kärlek det kände jag. skynda hem. kolla att realist javisst kommit hem hel och levande. check. sen somnade jag och P mitt i en mening om kebab och os-guld.

idag är det lite småskakiga steg över parketten. vi dricker kaffe som om det inte fanns någon morgondag och skruvar upp musiken på högsta volym och mumlar med i texten. jag dansar. ikväll är det fest igen. då vill jag bara ha socker inga örfilar. och gärna ett telefonnummer och fråga om kanske ses över en kaffe nån dag. gott så. nu ska vi höja musiken lite till. hej då.

vad vi lyssnar på?

eftersom jag mest (läs: bara) suttit hemma sen i söndags har jag inte riktigt förstått hysterin kring "snökaoset". jag menar det har ju som inte fallit en flinga sen i lördags. solen har skinit i flera dagar. men det verkar ju ha varit helt galet därute hursomhelst. och nu är det blodbrist också för folk kan inte ta sej till blodcentralen due to the "snökaos" och ja gud hejbara.

anyhooo. så igår tänkte jag spänning i tillvaron. kolla vad the big fuzz was all about lite. och begav mej ut från hemmets trygga vrå. via lokaltrafiken alltså. ända från hornstull till skanstull. och visst. det tog ett tag. fick vänta 8 minuter på tuben och lite så. (men är man från luleå så är det inga konstigheter att bussen inte kommer och man tänker lite jahapp typiskt när man får vänta i 30 minuter till nästa buss. i minus 25 och snöflingor stora som lapphandskar. så jag hetsade inte upp mej. gott så.)

nå. så jag känner att jag blev lite snuvad på konfekten. var några dagar efter för att förstå hysterin. kan inte sätta mej in i situationen. och jag som var så förväntansfull. snopet.

men ingen fara på taket hörrni. för nu vräker snön ner igen. så kanske imorgon. då ska jag ända till slussen. ska bli så spännande. asså det verkligen vräker ner snö. jag får en ny chans. yes!

edit: eller vräkte. i en kvart. men det borde räcka. *hoppas*

fin uppdatering och reflektioner med realist javisst igår. vi laddade med äta indiskt för att sen gå vidare på godiset. och trocadero. vi ältade inte. analyserade knappt nå. ingen idé. det har man ju gjort så många gånger och varje gång avslutas det hela med det är fan ingen idé asså. vi reflekterade alltså. annat är som sagt ingen idé. har ni hört den förut?

gud jag minns det som igår..där jag och hon min kloka virrpanna satt under hennes fläkt och kedjerökte och analyserade en hel vinter. tror det är en 10 år sedan nu. när våren började smyga sej på kom vi till slut fram till att nä det går som int. dom är helt omöjliga att förstå sej på. och vi bestämde oss där och då för att inte försöka förstå oss på dom mera. bara reflektera nödvändiga handlingar och ord. jo säääkert. men asså vi försökte. nu har min kloka virrpanna snart två barn och bor i skogen med sin man i ett hus dom byggt själva. det slutades älta. hon höll sin del i avtalet. själv gjorde jag trettioårig revolt och flyttade till storschtan. mer killar mer älta och mer analys reflektion . nåja. jag försöker hålla min del av avtalet också. för det är verkligen. ingen. idé.

men så här: man har inte träffat nutid på kanske 10 timmar. man har tänkt på han 9 av dom 10 timmarna. man kastar iväg ett sms efter 5. ett fint typ gick allt bra mår du bra osv osv? svar: jo nu mår ja bra å snart är ja full. såatte. inte som man får stora peppen å ba gudis vad han gillar mej. man tänker mer kanske happ men det var ju kul så länge det varade. ytterligare 5 timmar senare nutid ligger överraskande nog i min säng å ba: asså jag har som tänkt på dej heeela tiden vi var ifrån varann idag... (och här vill man bara drämma hans skalle mot väggen och skrika men dumjävlaskalle kan du inte ba säga det då istället för bra snart full jag hann ju typ dö ju?? men istället säger man :mnaaaawwww..jag har tänkt på dej me'! men det är en parentes.)

så ja. vi fortsätter försöka ge upp va? vi gör det. för det finns aldrig och ingenstans någon logik i deras handlingar och ord och tankar. återigen som uppfällda tolaettringar väder och årstider. inget man kan påverka.

inatt låg jag och funderade på en grej. det kan te sej lite okänsligt just nu idag. men jag måste fråga.

hur i allsin dar kan hockeykommentatorerna se vilka alla spelare är på isen? hur ser dom att det är öhlund som kommer in på högerflanken och passar till henrik sedin? dom är ju pyttepyttesmå jag ser inte ens numrerna på tröjorna. hur gör dom? chansar dom? ser dom på åkstilen? pyyyyttesmå ju där på teven.

nä jag gör mej inte lustig eller så. jag undrar på rikt. jag fattar inte.

stay tuned för mer av asswhoppers funderingar. ska ba äta frulle.

i fyra dagar nu har jag suttit i min säng. ibland gått fram till fönstret och tittat ut. kanske städat. diskat. mest druckit kaffe. sen började jag fotografera min tillvaro. det jag stirrat ut på upptäckt och njutit av dessa dagar. jag delar med mej. lite här är mitt liv.

idag ska jag nämligen bearbeta sorg med hon min tvillingsjäl som från en dag till den andra inte har sin pappa på jorden mera utan i himmlen. sedan blir det fullständig uppdatering och kvalitetshäng med realist javisst. och analyser av han som lämnade henne och han som lämnade mej. dom där två som ständigt kommer tillbaka. jävla jävlar.

ahmensåatte. här är mitt liv dårå. eller nåt.

jag tror man ska kunna klicka upp dom i större version. tror. vet ej. hoppas. heippa.

det är när små underverk sker som man sitter i sin säng å ba men skärp dej nu förihelvete. när små underverk i form av först total lycka och kärlek över att släkten utökats av en ny flicka som ska ta över de goda generna. men som på samma gång ger en klump i magen för allt gick inte smärtfritt och som det skulle och man får hålla andan och be små små böner i fyra timmar.

det är då som man känner sej rätt löjlig som sitter i sin självömkan och har buntat ihop struligt hjärta med arbetslöshetens panik med var fan ska jag bo om en månad och känslan av ensamhet till en enda boll. allt ter sej väldigt pyttigt när man sitter med en orosklump i magen och försöker föreställa sej det känslomässiga kaos som pågår 100 mil uppåt i landet. där man inte är och kan krama om dom som behöver det.

så jag tar min kaosboll och slänger den mot väggen. den envisas med att studsa tillbaka förstås. men för varje studs så lossnar en liten bit. och jag samlar ihop dom små bitarna av kaos och placerar i en glasburk. där ligger dom bra men jag vill fortfarande se dom för att inte börja med mitt vanliga gamla trick..förnekelse. och jag bestämmer mej för att i fortsättningen plocka ut en bollbit i taget. så får det bli.

och jag säger välkommen ut lilla du och skickar mentala kärleksfulla kramar till dina föräldrar. hjältarna.

på lördagen hade jag varit smart och köpt två liter mjölk på en gång. framförhållning är a och o. och när man mår inte så jäkla bra så vet man att söndagen kommer bli snäppet jävligare och då kan man slå sej i backen på att mjölken är slut.

söndagen blev överjävlig. jag bröt ihop. låg som en våt fläck i min säng. för stolt för att ringa någon. men smsande med hon som gör mej komplett sträckte jag mej till och det var bra ifall jag skulle få andnöd. efter en timme torkade jag upp mej själv med en rosa frottéhandduk och försökte andas lugnt. trycket över bröstet släppte aldrig men ja jag kunde "höra fåglar kvittra" som man säger. sen fick jag se min granne stå naken i sitt kök. hade det varit en het kille hade det varit helt okej. nu var det en 150-kilos gubbe. naken. i fullt upplyst kök och det var kolsvart ute så ja. jag fnittrade lite, drog för gardinen och gick tillbaka till sängen.

och idag är en ny dag. och solen skiner. och man får vara glad för det lilla och så vidare.

vänner frågar hur jag mår. bra säger jag. ibland kanske jag säger jovars nog mår jag. jag är bra på den. fasaden. tror endast mama j är den som synat min bluff under alla dessa år. kanske hon som gör mej komplett också. jo hon också nu när jag tänker tillbaka. jojo du säger du mår bra men hur mår du? till dom närmaste säger jag kanske jag är labil men inte i vilken utsträckning. eller jag mår skit men vill inte prata mer om det. så håller jag på. och väntar på att någon ska syna min bluff.

jag får givetvis skylla mej själv där jag sitter som en tönt i min självömkan för stolt för att skrika hallå jag drunknar ta hand om mej. jag vill skrika men vågar inte för jag är ju inte den enda med problem och jag borde ta hand om dom istället fråga om dom behöver nåt om det finns nåt jag kan göra ska jag kanske komma över och ge en kram? så jag sitter här dag ut och dag in med tårar som blinkas bort alldeles för många gånger om dagen. läppar som knyter sej men kniper man ihop dom nog hårt så lossnar det. happy thoughts happy thoughts. sömnbristen som satt sina spår i form av röda svidande ögon. oron och stressen som gör sej påmind genom munsår och dålig hy. men hey bra grej är att jag äter. än så länge.

jag mår inte bra.