också att man är en obotlig romantiker fast man säger att man ej är. ba detta scenario när vi går hem: han med skägget går bakom oss ca hela vägen å man går ba å väntar att han ska rusa ifatt mej å säga hej å sen pratar vi i evigheter å blir kära sen ihop.

men halvvägs tog han en genväg sen såg vi han ej mer. haha. *fail*

- ska vi ta en till öl här eller gå vidare? frågar jag ryssen.

- vette fan.

- men vi går till puben.

- ska vi verkligen det?

ryssen är tveksam. jag känner att jag ska nog befinna mej på puben. vi tömmer glasen å har ej bestämt oss. å ryssen svär till å stirrar ut genom de stora fönstrena. jojo. där går han. han med piasavakvastskägget. kommer dom in? dom går till puben säger jag. jo dom går till puben säger ryssen. så behövde vi ej diskutera det mer huruvida vi skulle gå till puben eller ej. å när vi kom in satt han i baren å jag stod bakom. å när vi satte oss ner vid bordet satte han sej bakom. å jag tittade å han tittade. inte en enda gång vågade jag säga hej. å nu börjar detta bli lite löjligt.

å på fredagen traskar vi gatan fram. jag å hon som gör mej komplett. stunden innan har vi druckit kaffe i skift med diverse rockstjärnor å brorsor från andra morsor. nu traskar vi längs storgatan å tajming är allt så när vi passera den så kallade parken som egentligen är en rivningstomt med lite blomlådor å nån parkbänk så sitter piasavakvastskägget på en av dom där parkbänkarna. å jag ba men herregud nu sitter han ju där. han sitter där. herregud.där sitter han. å jag tittar på han å han tittar på mej så jag tittar ner i marken. igen. å vi blir lite fnittriga å säkert ökade jag steglängden i stället för att sakta ner. å ryssen får ett sms på stört att jo jag tackar nog har dom hört mej där uppe nu trillar alla tecken in. å hon ba bra sa du hej å jag ba nä men ögonkontakt. bra framsteg. sen går jag å hon som gör mej komplett tillbaka efter en stund för hem ska vi å jag tittar mot parken å han är borta så jag svär lite men så står han rakt framför oss för han har flyttat på sej å jag kväver ett iiih å går supersnabbt förbi. igen.

men snart. snart ska jag höja blicken å sakta ner. å jag hoppas både han med skägget å dom där uppe har tålamod med mej.

- om det är så att jag börjar se han hela tiden nu är det ett tecken.

- okej.

- då har farmor å farfar å gammelfarmor å farbror john hört mej.

- det är bra.

flera kvällar i flera veckor har jag pratat med släkten där uppe p andra sidan regnbågen. dom som har min rygg allt som oftast. sagt att herregud jag behöver en snäll pojke nu. jag behöver piasavakvastskägg å trygghet. (obs asså efter jag bad om att överleva mitt akuta tillstånd med blodproppar fulla kroppen pga överleva är viktigast å pojkar kommer sen.) jag sa till dom att jaha ni har alltid undrat om jag ska hitta nån kavaljer å tydligen var ej kocken bra å det tackar jag er för att ni avstyrde det i tid men då får ni styra upp en bättre nu jag vet att ni kan för ni har gjort förut.

så säger jag varje kväll, med snäll ton. å till svar får jag en kall vindpust blåst i ansiktet. det är fint. jag tror farmor har en plan. det var hon som tjatade mest. å med tanke på att det var hennes begravning som förde mej upp hit den där helgen i januari när jag träffade kocken å han med piasavakvastskägget samma kväll kommer jag tålmodigt vänta tills hon fått som hon ville.

jag kan höra henne i huvudet..nog är det väl ändå själva den att man ska måsta dö för att du ska hitta dej en kavaljer. åsså skrattar hon.

så jag väntar. på tecken å stora skägg. å tålamod tycks tåla mod.

så har vi suttit över varsin kaffe ett tag. jag, ryssen, hon som gör mej komplett å lil' L. vi har pratat om paris. om pojkvänner med halsfluss. å det faktum att jag gått omkring i ett år å tänkt att jag är 32 år när jag in fact bara är 31 å nu när jag kom på det är det bara en månad kvar tills jag blir 32 på rikt. har jag tappat ett år eller vinner jag liksom ett år nu. sen pratar vi om han med piasavakvastskägget. hur bra det vore om jag skulle råka på honom men han syns aldrig till å inte vet vi vad han pysslar med hela dagarna å kvällarna. jag säger han kommer va bra för mej. alla håller med. men vi vet ju inte för ingen känner han. vi tror.

efter kaffet vill lil' L käka hamburgers å så får det bli. men det var bara hon som åt å just som vi sitter å samtalar å jag har världens dåligaste hårdag så hör jag ryssen herregud jag svimmar här kommer ju piasavakvastskägget. å jag ba du skämtar å hon ba nej han kommer in genom dörren nu. jesus kristus. jo. så står han ba där å hänger uppskattningsvis en å en halvmeter ifrån oss medans hans vän handlar mat. å jag vågar ba titta dit i små pickosekunder men jag hinner se att han är het å skägget frodas som aldrig förr. jag säger till ryssen att när vi blir ihop får han ansa skägget. å sen säger ryssen det jag tänkte. det var ju som fan att han stegade in på samma snabbmatshak just som vi sagt att man aldrig ser han. å jag ba *tog det givetvis som ett tecken*

sen gick vi å när jag passerade han blev jag så till mej så jag var tvungen titta ner i golvet å nonsensbabbla om stödstrumpor.

på lördagen ser jag å sloke på eurovison song contest ihop för hans tjej är på middag å han skulle ha ensamkväll i soffan å så men jag skicka ett sms å sa att jag tänkte crasha hans ensamkväll för jag vill inte va ensam pga ensam tid ger utrymme för oro över onda ben å huvudvärk å ska det kännas så här i vaden undra om jag överlever kvällen men jag har ju tagit sprutan så. å han sa fo sho. å när han hämta mej spela vi jigga man svinhögt i bilen å när vi kom hem till han hade han gjort iordning röstningsbrickan till alla bidragen å vi kom överens om att poängen fick gå 1-10. först ville han ha upp till femti men jag sa nä gud det går inte. han segertippade italien å jag ungern. å allt var på blodigt allvar å bidragen fick ej diskuteras oss emellan innan poängen var satta. det var ca första gången han såg eurovison song contest å jag imponerades av hans engagemang men det är lite så han är. han min vän som jag känt sen jag var ett halvår gammal å som jag kallar brorsan. å sen i pausunderhållningen diskuterade vi in a relationship-statusar å skaffa barn å sånt. å jo det första jag såg när jag kom in i vardagsrummet var en inramad bild av oss två när vi var fyra år gamla. den bilden skickade jag till honom nu på julafton. å nu hade han ramat in den å jag blev lite rörd. sen åkte jag hem å var glad att jag överlevt ännu en dag. å att jag har en sån som sloke som har min rygg i alla lägen. å inramade foton på oss.

när man liksom bara får det serverat å sen self fajvar med sej själv.

jo så på söndagen. alltså dagen efter han ringt mej mitt i natten å ville komma förbi å jag sa nej. så hörde han av sej igen. han var uttråkad. jag sa åk å skejta. han sa jo. å jag sa kom hit å se film sen ikväll om du vill. å då svarade han inte mer. hepp hepp!

några timmar senare komponerade jag i ilska olika sms. kollade av med ryssen. hon hejade på det första utkastet. jag finslipade det. satt med tummen på send-knappen i ca tre timmar. sen tröck jag. sa bla bla bla bla allt vällde ur mej. jag klippte å sa lycka till i livet. sen grät jag.

nä först fick jag panik. sen svarade han å lät arg. å då grät jag. inte vet jag varför. för jag är inte kär längre. han trodde vi var vänner. jag sa det handlar inte om det. det handlar om lika villkor å oacceptabelt beteende. men ändå man ba vänner? really? jaja. sen torkade jag tårarna å tyckte magen kändes lättare. å han verkade tro att nu var vi vänner igen å att det klippta var ihopklistrat eller jag vet inte. å jag ba svarade ej utan tänkte jaha å somnade. sen vaknade jag å hade blodproppar fulla kroppen osv.

å idag har han ändrat sin status på fejan till in a relationship. å först jag ba nigga whuut? å nu ba *skrattar åt allt*

å med allt menar jag livet å elände å mentalt rubbade människor. å med människor menar jag kocken.