och idag är flytta ut-dagen. det går liksom inte att förneka längre. i snart en vecka har jag placerat ut väskor hos bestis och ryssen och realist javisst. städat lite pö om pö. mest förnekat. idag är stora städningen. det ska skuras putsas och fejas.

och jag kommer måsta torka bort fina hemliga meddelanden från badrumsspegeln. dom som nutid har skrivit i imman med sitt finger och som jag aldrig nämnt till honom att jag sett. jag har bara undvikit att torka av spegeln och istället blivit så jäkla glad varje gång efter en varm dusch. men i slutet mest ledsen. ändå har jag inte kunnat ta bort det.

men nu tänker jag omstart. jag flyttar ut från lägenheten där vi spenderade dygn i sträck. bäddar ihop sängen där vi hade overkill-frukostar och såg happy feet flera gånger i sträck. jag ska klippa av mej det långa håret som han tycker så mycket om. och jag ska fortsätta med våra vi är bra kompisar ändå-samtalen som vi har då och då för dom går rätt bra. och jag ska putsa spegelglaset i badrummet så inga spår av det som var finns kvar.

och i helgen hånglade jag med en annan pojke. och det gillade jag.

ni får ursäkta radioskuggan. jag packar ihop mitt liv i ikeakassar å resväskor. samt arbetar ihjäl mej. det sista ingår i min vattentäta köpa lägenhet om kanske ett år-plan.

menhursomhelst. jag blir alltså hemlös nu. zigenarliv. jag tycker det kan bli lite spännande. testa olika bostasområden sådär. få bo med dom bästa vännerna. sen tänker jag att det kan vara en sån rolig grej att berätta för barnen eller på fester. joo så var det ju den gången jag var hemlös dårå... jag har redan börjat samla på en anekdotlista. hitills har jag samlat ihop: 1.varit med om en jordbävning å överlevde. 2. lånat ut soffan till en mördare men jag visste inte då att han var å att han ba var på permission eller nå. överlevde. 3. följt med en kompis kompis i en bil ut till skärholmen där vi hamnade i en lägenhet full med pårökta afrikaner som just hade rensat en butik å sålde stulet gods å tittade hotfullt på oss. överlevde. 4. svimmat på toan så jag fastnade med nacken mellan toastolen å väggen samt trodde jag blivit våldtagen när jag vaknade. överlevde. 5. blivit uppringd av en av de pårökta afrikanerna som hade tagit sej till luleå för att flytta in hos mej. avböjde. blev lite hotad. överlevde.

ja som ni ser behöver jag lite mer att utöka listan med. så hemlös kommer väldigt lägligt. men ja så det är det jag gör. packar flyttar å jobbar. snart klar. puss hej!

jag och realist javisst tar ett mitt i veckan glas vin eller två på en liten hotellbar. för just den kvällen kommer sitta ensam i soffan med tankar inte vara en bra idé för någon av oss. det behövs distrahering.

jag säger till realist javisst att jag ska också lägga ner det där med pojkar å känslor.

-när sa jag det?

-men igår!

-jahaaa..okej.

sen reflekterar vi lite. men sitter inte och är bittra. eller jo lite. men inte såsom vi kan om vi lägger manken till. jag visar alla sms jag fått som svar på min söker lägenhet-annons. det är tja snygging och läget ikväll då? och vacker kvinna. sen kommer det en bild på en snopp. någon vill berätta att idag har han fått lite färg för han var ute i solen. sen undrar mårten om jag vill dela lägenhet med honom och han skickar med en bild på han i bar överkropp. realist javisst säger att nja..hade han haft åtta rutor på magen kanske, men we don't do bara sexpack. sen skrattar vi.

jag leker bartendern är kär i mej när jag går för att inhandla andra rundan. han tog faktist fel på vinflaskan och ginflaskan. och jag kan bara tänka att det var min vackra uppenbarelse som gjorde han alldeles så tossig. sen fortsätter vi undvika att prata om pojkar i bitter ton. det går sådär.

och på vägen hem funderar jag mer på det med att lägga ner pojkar och känslor. jag orkar inte mera. det tär på mej så. jag bara är sån. önskar jag inte vore. måste vara nån bokstavskombination. kanske ska öva på bara casual fylleligg. eller om han som alltid ler tillbaka kunde höra av sej lite mer frekvent vore det bra. inga känslor. bara ligga. och hångla. mest vill jag bara hångla. han som alltid ler tillbaka är bra på att hångla. och på att göra brunch.

på söndan byter vi vin mot te och hotellbar mot soffa. jag och realist javisst. vi drömmer om egna lägenheter och recenserar helgen och jag ska klippa av mej håret och hon har ingen hårplan och vi förbannar csn och en och annan idiot. och jag tror inte vi pratade om våra pojkar en enda gång. inte på det sättet iallafall.

coolt.

på lördan kommer jag och ryssen på att vi ska gå ut. med 300 kr på fickan och lite kvarglömd cider i en kyl. lägger upp planen i minsta detalj. 100 kronor var till entrén sen 40 till garderoben och sen har vi råd med varsin öl. yes! ryssen som bara dricker öl  och rödvin kämpar i sej cidern och jag som dricker cider som andra dricker saft ligger en flaska före. jag tar på mej ryssens leopardbandana på skallen och önskar jag var så cool så jag kunde gå ut med den på. sen bestämmer jag mej för att klippa av mej allt hår. då skulle bandanan passa. sen rullar vi ner mot slussen. mest kids ute. och några svensexegrupper vad det verkar. bara slipsen runt huvudet som saknas på dom. och sen den obligatoriska turistgruppen slash utbytesstudenter som läst i nån guide att debaser slussen är stället man ska gå till. vars går alla skäggiga typer med mössa och en svår blick som man genomskådar på tre minuter? jag köper våra öl och säger till ryssen att nu är det bara suga på den här så länge det går. sen dansar vi. ryssen muttrar att hon visste inte det var längdgräns ikväll. finns knappt en kille över enåsjuttitvå. jag sitter mest och åååh'ar över att jag vill ha en pojkvän att gå på krogen med för det verkar mysigt. ja säger ryssen en som man först har öltävling med sen utklassar på dansgolvet sen säger gå dit jag går hit så ses vi vid dörren klockan tre. mmm säger jag. och tänker att jag skulle förlora i öltävlingen.

sen dansar vi. ryssen kan alla låtar för hon har coola föräldrar och är rock and roll. vi inser att vi är för nyktra för det där dansgolvet och blir irriterade när vi blir omkringputtade och får en armbåge i ryggen. jag går på toa och när jag kommer tillbaka ryter ryssen skynda dej nu fan. för nu spelar dom born to run. jag vet inte riktigt hur jag ska dansa till den men sen kommer lust for life och då vet jag. sen tar vi våra jackor och traskar upp för trappen. eftersom våran vattentäta pengaplan inte hade utrymme för nattamat åker vi direkt hem åt varsitt håll och på tuben ler jag på insidan över att jag hittat en sån fin vän i ryssen. att vi kommer perfekt överens trots ålderskillnaden. hon tjugotvå med en lite äldre själ och jag trettio med en lite yngre. vi med samma förkärlek för leopardmönster. hon som ropar nu är det du när blitzkreig bop spelas. och jag som vet hon blir i extas när bon jovi sjunger om bad medicin. och så vidare.

sen ler jag åt att jag tydligen inte är så jäkla hip hop längre.

när jag kommer hem bestämmer jag mej för att ägna söndagen åt att göra en spellista. sen äter jag fyra knäckemackor och somnar.

så som det blir när man umgås med ryssen. saknar sina fina. och tänker på nutid och han som alltid ler tillbaka. och det är söndag.

jag vet inte. men jag känner mej lite så här. eller..det är precis så här jag känner mej.

ge inte upp på mej. för allt i världen.

och just som jag och ryssen halkar in på debban står han där. mitt framför näsan på mej. hej hej och kram. vad stel du blev säger han. jag svarar inte utan har fullt upp med att stoppa hjärtat. nonsensbabbel om egentligen ingenting sen minglar vi iväg åt varsitt håll. jag förvånas över att hjärtat slår mest av överraskningsmomentet och inte av att det är just nutid, han som besuttit mitt hjärta och hjärna dygnet runt de senaste veckorna, som plötsligt står framför mej. en månad efter vi senast kramades hårt hårt och sa vi tycker om varann. eller så lurar jag bara mej själv.

efter en stund kommer han tillbaka. vi pratar om allt möjligt. skrattar. han säger fina saker som jag inte vill han ska säga. och vi kan inte riktigt låta bli att kramas på varje mening. en hand på min axel som titt som tätt stryker ned längs armen och landar snabbt runt midjan och upp igen. titta djupt i ögonen. och samtidigt spela men gud vi kan ju prata som kompisar-spelet. det hela blir väldigt snurrigt. så vi går återigen åt varsitt håll. lika bra. den snurriga känslan kommer bara göra att vi antingen säger för mycket eller för lite om ingenting eller allting. det får räcka för nu. babysteps tänker jag. och jag dansar bort snurrig känsla med ryssen och han som just blivit pappa. kommer på mej själv med att inte ens titta om nutid står i närheten. jag bara dansar. sen går vi hem. ryssen och jag.

jag skickar iväg ett sms till nutid att jag inte orkade engagera mej i den nu jättefulla nyblivna pappan som stod och hängde över staketet när vi gick utan om han kan. så jag kan sova gott. för sån är jag.

och när jag lägger mej i sängen tänker jag att fan jag blev inte knäsvag. jag fick inga fjärilar i magen. jag kände inte allt det där jag trodde jag skulle känna. jag fick bara ett rusande hjärta. och jag blir både lättad och irriterad och misstänksam på samma gång.

sen somnar jag.

på annandagens slut just i början av morgonen ramlade nutid in i mitt sovrum. det vita linnet var täckt av rödvin men andedräkten luktade öl. det fumlades med kläder och fnissades och kramades. vi la oss ner på rygg brevid varann. och nutid berättade om en häxa som hade kastat en förbannelse över honom för att han ville hellre gå hem till mej än till henne. därav vinet på linnet och den borttappade koftan. annan förklaring fanns inte. så sa vi damn her. och han babblade på med sin ölandedräkt. och jag sa gud nu fick jag en låt i skallen. och började sjunga. men jag kunde bara första raderna och han förstod inte vilken låt det var. sen somnade vi.

en vecka senare satt vi i hans kök i hornstull. jag vid bordet spelandes musik på datorn och han stekandes omelett vid spisen. kommer du ihåg den låten jag försökte sjunga till dej på annandan när du kom hem och luktade öl å var full som en kastrull och du ba nä jag fattar int vilken det är frågade jag. han kom inte ihåg. så jag slog på den. ah den var den här iallafall...sa jag.

och han stannade upp. tittade på mej. släppte stekspaden och gick fram till mej utan ett ord. bara med den där blicken som jag tror ingen annan nånsin kommer kunna se på mej med igen. så tog han mitt ansikte i sina händer och pussade mej på pannan. och sa du är ju löjligt underbar. sen kramades vi i en och en halv evighet.

låten som är jäkligt jobbig att lyssna på nu för tiden

jag kommer ihåg när jag och realist javisst pratade om hennes jävel som lämnade henne och huruvida hon inte ville att han skulle komma hem igen. klart du vill sa jag. nä sa hon igen. och jag ba ye ye kör den då nog vet jag. och hon förklarade men jag hade redan tagit på mej det skeptiska mej lurar du inte-ansiktet.

och nu kommer min jävel som lämnade mej hem om några dagar. i nästan en månad har han varit borta. nu kommer han börja rubba hela min existens igen. utan att han ens vet om det.

jag kommer börja scanna av varenda bar så fort vi stiger in genom dörren. kommer hålla utkik på tuben. analysera statusuppdateringar i hopp att få ett hum om han ska ut eller inte. inte känna mej bekväm med att gå till debban för det är ju hans ställe. men hallå jag har varit här före vi var vi och nästan varje helg även efter det basåru vet. få mina vänner att vilja gå till det stället han klickat i att han ska attenda fast jag hävdar att jag inte vill. och när jag kommer hem lägga mej med sminket på och fundera på om han kommer ringa vid 04.25 när han är på efterfest tvärs över gatan. vakna varannan timme och kolla mobilen. och känna mej töntig. och jag kommer börja må inte lika bra som nu men inte lika dåligt som tidigare.

och jag säger till realist javisst att nu förstår jag vad hon menade.