jag å hon som gör mej komplett sitter tryckta mot väggen i den så kallade parken som egentligen är en rivningstomt med lite bänkar å blomlådor på. det är inte fasligt varmt men vi ville dricka kaffe i solen å även om solen gick å gömde sej just när kaffet var inhandlat så slog vi oss ner å höll god min. jag säger okej vi måste göra upp en plan för hur jag ska bli ihop med han med piassavakvastskägget. han som också var så fin den där kvällen i januari när kocken frågade om vi skulle hänga å jag sa ja å han hånglade upp mej osv osv. han som för tankarna till nikola sarcevic å verkar vara en god å varm man. lång är han också. vad är planen frågar hon som gör mej komplett. att han ska bli kär i mej å sen blir vi ihop svarar jag. jaha säger hon. men jag säger jag kan inte gå fram till honom för det vågar jag inte utan strategin verkar sej bli att stirra ut han tills han kommer fram till mej. psychostalker-vibbar säger hon som gör mej komplett. nej nej jag gör det med finess. jag säger jag tror han är bra för mej. mmm tror jag med säger hon. han skulle aldrig vara elak säger jag. nä säger hon, aldrig. vi sippar på våra kaffen å tjyvröker en cigg var.

va fan var det där kocken som gick in i gallerian? såg ej. jo det var fan han. var i helvete kom han ifrån. hjertat säger mer hm än hoppar till. jag säger till hon som gör mej komplett att jag å kocken har inte hörts av sen i måndags. längsta avbrottet hitills. lugnt å fint. jag har planerat min framtid med piassavakvastskägget. inte saknat å inte väntat. vi har inte hörts av sen i måndags upprepar jag. ej sett han sen i söndags. jag planerar min framtid med annan. va fan kommer han gåendes för. nu. sabbar. han ser mej ej.

å en kvart senare skickar han ett sms. å jag säger högt till universum vad fan äre frågan om ge er nu.

jag blev trött på mej själv. trött på att inte kunna berätta allt som försigår. trött på att berätta ca samma saker hela tiden. trött på att det går upp å ner. trött på att inte veta nånting. jag är trött på mej själv. jag är trött på kockar. jag är trött på strumpbyxor som alltid får ett hål i hälen. jag är trött på min mage som karatesparkar upp mej ur sängen varje morgon. jag är trött på svällda fötter. jag är trött på att försvara. trött på att stänga av.trött på att slå på. trött på mopedungar på cykelvägar. trött på daglig huvudvärk.

trött på att det luktar han i sängen igen när jag just renbäddat.

*bjuder på söt bild å hoppas ni säger mnnnåå okej då*

- glöm inte det du kom hit för, säger jag när han just ska gå.

- vad kom jag hit för? frågar han.

- men dina grejer...

- jaha, svarar han å ser lite förvånad ut.

det ser ut som han försöker läsa av om jag menar allvar eller snart ska börja garva. jag rotar runt i garderoben efter påsen där jag satt ner allt spår av honom för ca två veckor sen. det är inte ett avslut. jag orkar bara inte se hans tandborste i min mugg när jag inte vet om den kommer användas nån mer gång. det är inte ett avslut. det är en nollställning. jag rotar vidare i garderoben vars fan satte jag påsjävlen. han ler å frågar vad jag söker. jag upprepar igen. dina grejer. då säger han inget mer. först när han känner efter i påsen å inser att jag även satt ner duschcremen säger han nåt. har du satt ner duschcremen? ja säger jag den är ju din. han kallar mej knäppis å skrattar. jag ler. han snör ihop påsen å säger okej vi hörs sen. jo säger jag. han ger mej en puss å går.

jag känner mej lätt. jag behöver inte längre hoppas att hans tandborste en dag ska vara nyanvänd. nu är allt nollställt. å det kan gå åt vilket håll som helst. om jag bryr mej vet jag fortfarande inte. sånt får man se sen.

jag nollställer. ler. å hoppas lite mindre.

på fredagen står han i baren när jag kliver in. han blir glad att se mej å vi pratar å han säger han har försökt skriva till mej på fejan men jag är bara offline å han har handen runt min höft när vi pratar å jag säger jo jag har varit offline var tvungen stänga av å han tar bort handen från min höft. men vi fortsätter prata å det känns bra. senare på kvällen på den andra baren blir det mindre å mindre bra å till slut blir det höjda röster å han har inte kunnat säga nåt å han vet inte varför å jag undrar vad han vill säga å han vet inte det heller. å jag vet ju inte heller nånting. å han säger för femte gången att han vill ba gå hem å sova å börjar gå å jag säger really? å att han kan komma å hämta sina grejer på en gång då å han säger klart han inte vill gå hem han vill bara sova med mej. å jag säger gör det då å han sänker rösten lite å jag bara tittar på honom. han höjer rösten igen å säger han tycker om mej så mycket. att det är mysigt med mej. att allt blir fel. jag säger vi behöver inte gifta oss bara för du sover hos mej chilla. å inte en enda gång säger jag att jag tycker om honom också.

sen åker vi hem till mej å innan vi går in genom porten bestämmer vi oss för att slåss. oklart varför. men jag säger kom igen vi tar det på gräsmattan. å vi ställer oss i position å jag klappar till han lite försiktigt över kinden å han fäller mej så jag faller baklänges ner i en snödriva. vi skrattar å brottas å mular snö i varandras ansikten. jag skrattar men njuter lite. han skrattar å njuter säkert också. sen lyfter han upp mej å slänger mej över axeln å vi går in å lägger oss i sängen. ligger tätt tätt nära nära inte en millimeter från varann på åtta timmar.

när han ska gå dagen efter får han sina grejer å jag får en puss.

att idag på jobbet kom jag på att jag inte hade tänkt på kocken på ca flera timmar. helt utan att ens försöka. jag ba tänkte på annat. å jag insåg det för jag funderade på varför jag kände mej så lätt i huvudet så ba det är nåt som saknas så ba oj jävlar jag har int tänkt på han sen halv två. jag gissar på att detta var ca 3 timmar senare. så gjorde jag en liten self five å eventuellt en piruett. å efter det har det varit små inte tänka på kocken-moments å self fives hela resten av kvällen.

äru nöjd? rätt så!

det är fjärde dagen av kock-blockaden. å det kliar i fingrarna. när han en dag skriver en ganska deppig status är jag så nära att flippa pluppen till online. vill visa att jag bryr mej. vill fråga. men jag gör det inte. jag är stark. kan inte prata med honom än. varje gång han skriver hej fylls jag av förhoppningar. väntar att han ska föreslå att ses. å när han ej gör blir jag ledsen.

igår hävdes den verbala kock-blockaden för en timme eller tre. juristen är i stan å hon behövde update på läget. å vi går å dricker öl. juristen säger det den förnuftiga sidan av mej tänker. hon säger också att jag ska skita i han. för nu. ja säger jag, jag försöker ju. försöker inte vara arg men likgiltig. inte sakna inte hoppas. å förutom att han upptar hela min tankeverksamhet så går det ganska bra.

tills han under min å juristens sista öl gillar min jag dricker öl med juristen-status på fejan. man ba vadå gillar han att jag är ute å dricker öl vad betyder det är han helt ovarse om att jag ej vill ha kontakt eller vadå försöker han säga nåt sträcker han ut en hand eller är han ironisk eller kanske är det en bitter tumme upp eller var det en kompis tumme upp eller gillar han bara för att gilla eller kör han översittarfasoner å tycker det är bra att jag dricker öl istället för att sitta hemma å lipa över honom vad fan gillar han det här för jag sitter inte hemma å lipar över han fattar han inte att jag har paus å blockad vad fan är det för en jävla tumme upp?

sen gick jag å juristen hem. jag lite yr å med ett mindre leende på läpparna.

å blockaden is back on.

han chattar upp mej varje gång jag loggar in på fejan. hinner knappt trycka enter så kommer ett hej å en glad smiley. å vi pratar. å pratar. är jag offline skickar han ett mail. aldrig ett ord om oss å aldrig nåt om att ses. jag blir glad när han skriver. det ger mej hopp. jag vill inte ha hopp. jag försöker tänka vuxet å förnuftigt. jag försöker tänka att han måste få va så nu. jag tänker att jag måste prata å prata med han tills han kan säga att han saknar mej. jag tänker att när han drar å skejtar med polarna på sin lediga dag istället för umgås med mej är det för att han inte vill plåga mej mer än han redan gör. att innan han vet vad han kan ge ger han inget alls. det är den förnuftiga sidan av mej. den slåss med den barnsliga som ba vill skrika åt han att jag behöver inte en till jävla chatt-buddy å tror du att chatta upp mej hela tiden på fejan var det jag menade med bevis å ta initiativ kan du skejta åt helvete!

å jag vet att den barnsliga sidan av mej kommer få överhanden alldeles snart.

så. nu har jag infört en kocken-blockad. han har fått en egen kompisgrupp på fejan där jag alltid är offline. jag kommer ej tala om honom med mina vänner. jag kommer ej nämna hans namn mer än i min skalle. jag måste. för att hejda den barnsliga sidan av mej. å för att komma på vad jag vill. egentligen.

(dock att tänka på honom å oss hela tiden dygnet runt är inget jag kan påverka. det vet ni lika väl som jag. låt mej ba va.)

fortfarande vet jag ingenting. jag säger till äldstaste å lilla my att jag vet inte ens om vi är ihop, gjort slut eller har en paus. att det är så typsikt killar att svara å bete sej så man inte vet. jag ställde ett ultimatum å jag vet inte ens vilket alternativ han valde. wtf liksom? lilla my säger om ni är ihop eller ej bestämmer ju du. om du inte känner att ni är ihop så är ni inte ihop. faktsikt säger jag. vi är inte ihop säger jag. men han har kvar mej å jag har kvar han. på nåt vis. på nåt snurrigt jävla vis.

å jag fortsätter veta ingenting.