sen sminkade jag mej sådär som jag ej orkat sminka mej sen några veckor tillbaka. engagerat. borstade håret lite. tog på mej lepposbyxorna å gick ut i solen. kände mej lite rebellisk på nåt vis. jag känner mej lite rebellisk eller revolutionaktig sa jag till hon som gör mej komplett. jo nu hade hon vaknat å vi drack kaffe. bra där sa hon. jo sa jag jag har köpt nya sängkläder just. å sminkat mej ordentligt. så visade jag mina nya sängkläder å tillåmed sån sängtopp eller vad det heter har jag köpt. å vi visade våra senaste hjärtengagerande mejlkonversationer för varandra. hennes hade svarat henne å min hade svarat mej. igen. sen pratade vi om snus. sen åkte jag å jobba å hade ej svarat på hans sista mail för även om jag bara hade skrivit okej hade det låtit bittert å det vill vi ju inte å jag ville tiga. (eller egenligen inte men äldstaste sa det kanske är bra att bara tiga så jag ba jo *tänkte efter*) plus jag ville se om han skulle engagera sej å skriva två mail i rad å ja kanske lite vinna eller vad man ska säga sånt töntigt som jag håller på med ibland. å när jag var på jobbet skickade han  ju ett till å jag textade ryssen, realist javisst å hon som gör mej komplett att yes jag vann. å nu är allt rätt chill. men jag är lite kall. kanske blir jag varm igen. kanske inte.

idag ska bli en annan dag. en ny dag å en bra dag pga:

1. jag är ledig

2. jag ska köpa ny tv

3. jag ska dricka öl med ryssen hela kvällen

jag textar ryssen, realist javisst å hon som gör mej komplett. han har svarat nu men jag vågar inte öppna mejlet. öppna säger dom alla. eller inte hon som gör mej komplett för hon ligger å sover vad det verkar. men dom två andra. jag säger nä jag vill inte veta. jag röker en cigg. dricker mer kaffe. röker en till cigg. pinkar. dricker mer kaffe. handsvetten. den där röda jävla ettan lyser över hela skärmen. röker en till cigg trots att jag mår lite illa. klunkar det sista kaffet. öppnar mailet. nu.

okej ni pojkar som läser här. dagens tips: när ni ska svara på ett pretty fucking important mail från en skälvandes å smått nervkrasad flicka...inled inte mailet med att i tre rader berätta om feberstatusar på familjemedlemmar, om status på stulna mobiler å om hur magen känns för dagen innan ni går in på det viktiga. svaret på frågan "är det nåt som är knas?". å när ni väl bedyrar att inget är knas å ni inte tyckt att ni betett er konstigt å inte tänkt på det innan frågan ställdes, då kan ni mer än gärna säga förlåt för den lilla skada som skett. å när ni tycker att allt gått lite för fort å ba tänkte att det var en bra att ta det lite lugnt så kan ni med rekommendation å det grövsta meddela alla inblandade parter om beslutet (förutsatt att dom ej är tankeläsare). å sätt för fan inte en glad smiley efter meningen om den tanken! när ni sen avslutar med att skriva att ni inte alls är obrydda å visst saknar er tjej så är en puss som avslut ett säkert kort. en kram väcker bara större irriation.

varsågod för tips!

(just ja å: om ni tror vi ska förstå att meningar som å nu äre hockey betyder jag saknar dej så tror ni fel. ni måste alltså skriva jag saknar dej rakt ut.)

ja jag har delat med mej av tipsen till pojken som skrev mailet.

å ju längre svaret dröjer desto mer svarsalternativ hinner jag konstruera i mitt huvud. dom flesta är positiva men det finns oroande många negativa också. jag säger till hon som gör mej komplett att jag stänger av. men jag vet inte om jag har stängt av. jag har nog stängt av men ändå kan jag inte riktigt äta. mår illa. huvudvärk. å om det är för jag är nervös för att tappa en pojkvän eller för att tappa honom det vet jag inte. å för många svarsalternativ å uppjagning å knasmage är ivägen för att utröna det nu. jag vill bara ha ett svar. varför svarar han inte??? realist javisst säger att hon börjar inte tycka om honom. jag säger det är ju bäst för han att han sovit å kräkits å varit helt knockad av magsjuka. håller fast vid ursäkter. vill inte ursäkta honom. gör det ändå. superbra ursäkter. ditten å datten samme som med han med hatten. (rimmade lite)

jag vill bara ha ett svar. alla konstruerade svarsalternativ i mitt huvud gör att det snart sprängs. jag vill ba ha ett svar. i skrivande stund skiter jag i vilket.

det här äter sakta upp mej.

update: han har svarade medans jag skrev inlägget men jag har ännu inte vågat öppna mailet. pga jag = mes.

när man inte kan prata i telefon pga stulen mobil å inte prata ansikte mot ansikte pga magis men man har den där känslan i kroppen som sakta äter upp en tugga för tugga å man måste ställa frågan via mail. å man är livrädd för svaret. å måste åka å jobba i sex timmar. det är då det är fullt tillåtet att röka tre cigg i rad å att inte ens försöka le mot andra.

man ba står med dagen första kopp kaffe, röker en cigg. kokar lite på insidan. å börjar nynna på den här. hej hopp.

men det är så vardag, säger jag till hon som gör mej komplett. redan liksom. suckar. jag vill ha dom fina orden kastade på mej dygnet runt. jag vill ligga tätt tätt å inte ha en jävla kudde emellan oss. jag vill inte höra men ska vi gå å sova vi ska ju upp tidigt imorgon båda två. nä inte vardag redan, svarar hon.

å jag går å jagar upp mej på dagarna. nu ska jag minsann säga vad jag tycker när han kommer hem säger jag till mej själv. sen blir jag orolig. han kanske inte vill ha mej mer. men så kommer han hem å ler å lägger sej bakom mej i soffan å kramas hårt hårt å jag vågar inte säga ett pip knappt andas. vi går å sover för båda ska ju upp tidigt. vi vaknar. går till jobben. sen går en till dag. av vardag. av oro. av uppjagning.

så åker han iväg till sina föräldrar hela helgen å jag jobbar ca dygnet runt å ingen mobil har han. å när han väl skickar ett mail om läget å vad görs så avslutar han med en kram å inte en puss.

å jag lägger mej med magont.

det är den där känslan eller inte känslan men oron att varje gång han går så kommer han inte komma tillbaka. man kan kalla det rädsla kanske? eller en nervkrasande jävla idiot som traskar omkring inuti mej. när han pussar mej hej då å går.å sen väntar här hemma när jag kommer från jobbet eller kommer strax efter mej. då känns det som att yes jag har vunnit ännu en dag oss. vad fan är upp med det frågar jag mej själv. det är ju en jävligt jobbig grej att släpa omkring på liksom. blir trött å matt. måste göra mej av med det.med den. med nåt. för om den oron beror på mej eller den rädslan på grund av han vet jag ingenting om.

men jag fick en gång diagnosen orosmänniska av en läkare.

så kommer han hem strax efter mej å är så fin. han har badat badkar hemma hos sina päron, då blir han alltid så glad å fin. å han ler å är mysig å vi lägger oss i soffan å ser film å han har alltid en hand runt mej. även när han reser sej lite för att ta ett till chips ur skålen. å vi bara ligger där å ser filmen. å allt jag hade tänkt säga glömmer jag bort.

när vi ska sova säger han att jag snodde allt täcke natten innan igen. han frågar var det andra täcket vi hade tog vägen å jag säger att det har jag gömt. två täcken har ingenting att göra i en säng med två nykära människor. han säger det stora täcket är varmt. jag säger det är för att han ska ha den där dumma kudden som en slags skiljemur mellan oss. men jag säger det med ett leende. han säger meh. jag säger vore det inte för den där stora dumma kudden hade täcket räckt till oss båda också. jag säger att den där dumma kudden gör att jag puttas ut på kanten å nästan trillar ner på golvet. han skrattar å säger att jag överdriver lite. inte alls säger jag. jag säger att jag ska gömma den där dumma kudden brevid det gömda täcket. jag säger jag ogillar den där enorma kudden. han skrattar å säger att den är ca lika tjock som ett frimärke. jag säger jag tycker inte om den. han ger mej en puss. när vi ska sova frågar jag om jag kan få vara kudden en stund. han kryper nära å trasslar in benen. sen somnar jag.

när jag 8 timmar senare vaknar av alarmet jag ställt till honom å snoozar om märker jag att han ligger kvar bakom mej med armar å ben intrasslade. å den dumma kudden ligger under hans huvud. man ba *ler*. *vann*