skrivet: januari 19, 2011

skrivet: januari 17, 2011

skrivet: januari 15, 2011

det är kallt här uppe. men vi kramas mycket i dessa dagar. då blir man varm. vi gråter lite. vi skrattar mycket. så äter vi middag. vi planerar att gå ut men fastnar med sällskapsspel å somnar i soffan.
jag hittar gamla foton som är tagna med en riktig hipstamatic. dom sparar jag. sen hittar jag hipstamatic-kameran. den tillhörde farfar å nu tillhör den mej. jag hittar även farfars gamla solglasögon. dom passar mej perfekt. sen hittar jag gamla brev som jag å simon skrev under lektionerna i ettan på gymnasiet när jag var kär i hans kompis. varför dom ligger på farmor å farfars vind är oklart. nu ligger dom i min väska. det är lite pinis att läsa. sen hittar jag fotokatalogerna från gymnasiet å märker att jag var en cool katt i trean.
idag är det -25 grader å jag har just lyckats glida i ett par tajts storlek xs. det ryms ej långkalsonger under. snart kommer hon som gör mej komplett. vi ska dricka vin å gå på lokal. det är fint. fint som snus.
igår när jag gick hem i vinternatten fick jag frost i morrhåren.

skrivet: januari 13, 2011

sist jag var hemma här i lillbyn träffade jag en dag lilla my å kaos för en fika. lilla my hade lämnat sina barn hemma å kaos hade med sej sina. en gång i tiden härjade vi omkring på krogar å ställde till med oreda. lilla my var (ja hon är ju fortfarande) äldre å cool. hon fiffla in en på krogen fast vi var under 18 tillåmed. hon kunde allt om whisky å klädde sej alltid i svart. hon fräste också mycket lilla my vill jag minnas. en gång sa hon till en kille i baren "du. jag skulle inte tveka att döda dej om jag visste jag skulle komma undan med det." det är hysteriskt roligt. kaos vill jag minnas hade alltid en pojke eller två, kom alltid med kloka råd till mej men följde dom inte själv. hon kunde mycket om viner å bodde alltid i nåt annat land.
nu sitter vi å fikar några år äldre. två barn var har dom. lilla my bor i radhus å kaos har byggt en villa i skogen. dom ser cirka likadana ut som dom alltid gjort. lilla my fräser fortfarande å säger grova ord. kaos är lärt sej att leva i ordnat kaos vad det verkar men har ändå alltid andan i halsen.
lilla my börjar alltid våra samtal med att fråga om jag har nåt skvaller. kaos frågar hur det går med pojkarna. jag säger till lilla my att nja bara om dom du inte vet vilka det är. sen frågar jag kaos vem jag var inne på sist vi talades vid. hon säger det var en snubbe nån gång i somras. jag säger herregud å skrattar högt. sen tog vi en påtår å kaos sa nåt om synergier. men det tar jag en annan gång.

skrivet: januari 13, 2011

jag har helt glömt att säga..jag är alltså uppe i lillbyn. här är lite varmare än sist men gatorna är tommare. å nu ska jag på begravning. jag får be om att återkomma i afton. det är svårt att skriva glatt när man förbereder sej för tråkigheter.

den här sjöng vi för några år sedan på farfars begravning. den är väldigt fin.

skrivet: januari 11, 2011

skrivet: januari 9, 2011

också där i den lilla hotellbaren släntrar plötsligt han den där in. han den där med dom varma armarna med stora blodådror. lite kutryggad å folkskygg ser han ut. skäggig är han också. min andning stannar upp litegrann å det stör mej. utan att märka det själv har jag ställt mej upp å stegat fram till honom. han ler å vi kramas lite. ca tio gånger frågar han om jag är okej å mellan dom tio gångerna pratar vi om lite allt annat. han säger att han odlat skägg för att bli ful å oattraktiv. för att han är trött på tjejer å det bökiga. jag nämner inte att skägg är det hetaste jag vet men säger ändå att han tänkte helt fel med skägg å oattraktiv. jag tänker det var tur jag aldrig hörde av mej när han bad mej. å känner små knivhugg i hjertat.
sen går jag. å sen går han.
fyrtiofem minuter senare får jag ett sms av honom.

skrivet: januari 8, 2011

ryssen har äntligen kommit hem till storbyn å fast vi är trötta som sälar ger vi oss ut i kvarteret. modellen å ynnaf också. ynnaf har ny päls å ber mej av oklar anledning fota henne i mysbelysning å med konjakskupa i handen.
på den där lilla hotellbaren vimlar det av fina pojkar. ryssen har fått linser å kan inte hjälpa att glo på alla som passerar eller hänger i hörn. fan ser du den killen där längst bort i baren det gör jag, säger hon. sen gör hon tummen upp åt sej själv. sen gör hon tummen upp till allt resten av kvällen. å säger fan jävla tourettes-tummar efter varje gång.
vi ser brad pitt i höstlegender å blir lite fnissiga. jag har omedvetet börjat klappa i händerna som ett litet barn å ryssen säger asså du behöver ju inte pingvinklappa åt han. vi tittar lite mer på pojken han tittar tillbaba med ett leende å modellen meddelar att han visst varit med i paradise hotell. jag försöker ignorera å fortsätter bara se han som brad pitt i höstlegender. sen blir han omringad av små flickor å vi tittar istället på en skön dude som fått fel ragg.
så går vi å käkar å jag hamnar nästan i slagsmål med en obehaglig tjej från säkert farsta eller flemingsberg. inte vet vi vad hon vill men hon undrar vad jag vill å jag säger va medans modellen håller på att skratta ihjäl sej. jag intar försvarposition å ryssen märker ingenting för hon äter hamburgare. så går flickan som säkert heter marit.
vi går hem.
jag pingvinklappandes å ryssen med sina tourettes-tummar.