asså. när man är 30 år blir man galet lycklig när man blir ombedd att visa leg på systemet. jag kan faktist erkänna att jag blir uppriktigt sur om dom inte frågar. å när det gäller köpa cigg eller snus...låt oss inte gå där. men ja eufori liksom.

idag mina vänner *konstpaus* kan jag berätta att jag har höjt ribban. eller och damen i kassan på systemet har höjt den. tillsammans har vi tagit det hela till en helt ny nivå. yup.

för idag blev jag inte bara ombedd att visa leg. jag blev även ifrågasatt om det verkligen var min legitimation. haja!! damen ba: är det där verkligen ditt eget id-kort? å jag ba: men gulle dej gurkan! damen mumlade nåt om falskleg å systrar kan va lika varann. men till slut trodde hon mej. å det var ju tur.

ja ni..ibland hamnar man i tricky situations när man har de goda generna på sin sida hö hö hö.

mensåatte alla ni läsare i min ålder: skål då å känn ingen press nu herregud.

kej jag är obviously inte så stabil som jag trodde jag var. *lipar ihjäl mej*

vet ni vad jag hatar ogillar starkt? inte? då ska ni få höra. när man vaknar dagen efter man varit ut å natthoppat med fetaste snart blir jag ett munsår-bulan på läppen. och den man beklagar sej över kör den gamla klassikern "somliga straffar gud direkt". vafalls?  *behöver strykas medhårs*

nå jag försöker tämja ilskan och roar mej istället med att hålla handen över den friska sidan av läppen och se hur restylane skulle passa mej. lip-plumpers kan ju only do som much.

*gillar det jag ser*

lunchar med uppsala. terapilunch. han är bra på dom. mest för att han bara lyssnar och säger snälla saker. jag behöver egentligen ingen som rådar eller ifrågasätter eller tycker. det vet ju alla att man inte lyssnar ändå. man ba jojo du har rätt å gör tvärsom. hjärtat å hjärnan är ju liksom sällan överens det har vi ju lärt oss. vissa saker kan man inte påverka. det är som med killar och uppfällda toalettringar..bara gå vidare.

menhursomhelst. uppsala lyssnar som sagt mest. kommer med inte åsikter men det kanske är så härer. å jag säger jag vet inte om jag ska vänta eller gå vidare. uppsala frågar om jag har nåt bättre för mej än att vänta då? nä säger jag.

så jag väntar lite. tills jag hittar nåt bättre att ha för mej. gott så.

och jo asså dagens upphittat: en nutid.

å man ba: finders keepers!

asså jag vet inte hur ni känner men är det inte lite trist stämning här på sistonde? skäms på mej. jag kan ju inte bara habla på i evighet om han nutid. inte för att jag har annat att skriva om just så där på stört. men jag kan tänka mej att ni ba: men käre tid ska hon älta om det där nu igen...vi hajar du mår dåligt. skärp dej.

och jag ska. men int idag.

idag ska jag bara tipsa om att min kompis anders och hans swinghiphopjazz-orkester movits! spelar på debban medis imorgon. kom! jag är svinpepp! *peppar*

realist javisst skickar sms från bali. jag läser det och bryter ihop. ett i andras ögon helt simpelt och kort sms får mina tårar att formligen forsa ut i små skakningar. jag får inte riktigt luft. jag hulkar och allt blir dimmigt. ett sånt kort och konsist sms som är så fullt av betydelse som bara hon och jag och dom som borde förstår innebörden av får mej att tappa allt. darrningarna på underläppen som jag hårt bitit bort. tårarna som börjat komma som jag snabbt torkat bort. rösten som brustit när jag pratat men som jag harklat bort i ett oj jag fick nåt i halsen ursäkta. allt ba kom. det brast. så jäkla skönt. och när tårarna torkat och andningen lugnat sej ler jag. skrattar högt.

och jag är så jäkla glad och lycklig över att ha vänner som kan ge så simpla ord sån stor betydelse. ett jävla sms liksom. från andra sidan jorden. allt som behövdes på nåt vis. tack.

och jag är motsatsen till sova. motsatsen till äta. motsatsen till stabil. motsatsen till motiverad. och motsatsen till lugn å fin.

och det är inte ens kärhet som gör mej så. det är bara ovisshet. total cluelessness vahetere på svenska? det kommer äta upp mej. eller det äter redan. jag har tappat bort han. kanske kommer han tillbaka. kanske inte.

och på teven är det bara os eller bröllopsspecial. och jag kan inte sitta still. kan inte blunda. inte lyssna på musik. jag är hungrig. så tar jag en till cigg även fast det sticker i bröstet.

jag är så jävla labil just nu. får inte grepp om mej själv. försöker sortera tankar och humör och jo nu mår jag bra men nähä där kom det en liten kris igen. så gråter jag en skvätt. sen blir jag arg. så jävla arg jag är typ nu. asså the frustration. oh the frustration!

jag klamrar mej fast vid nutid. mentalt iallafall. jag tror inte han vet om det. och han kryper längre och längre bort istället för att stanna och lyssna upp. av respekt säger han. jag får repetera det jag sagt så många gånger redan. försäkra. skriver ner det så han har det skriftligt. stånkas. det sista mest med mej själv. jag får ingen respons. jag är helt clueless. och jag vill bara gå tillbaka till när allt var enkelt och bekymmersfritt. när det bara var. jag vill inget mer just nu. jag vill bara ha en kram. pallar inte mer.

så.vem ska med ut å dricka mej bekymmersfri ikväll?