asså. låt oss tala om det här med att dricka te. nä asså "dricka te". hos motsatt kön. mitt i natten. är det någon som gjort det? på rikt asså.

min äldstaste var nämligen med om en då jävligt irro situation, nu jävligt men vi skrattar åt det-situation som gör att frågan kommer upp. men så här..äldstaste hade lite kontakt med en kille. dom hade inte hånglat eller nå. men ni vet sådär att dom hördes och sågs. äldstaste är en kväll ute och bökar runt på krogar. vid ett två på natten hör killen av sej till äldstaste och frågar om hon inte ska komma förbi han och dricka lite te. äldstaste direkt ba yes nu blire ligga av!! och åker dit. killen kokar te. dom pratar lite. sen tycker han att äldstaste ska åka hem. för han ska ju upp tidigt. jaha tänkte du vi skulle ligga säger han. jo. nä jag tänkte vi ba skulle dricka te. men kan jag kanske sova på soffan undrar äldstaste då hon åkt till världens ände för att "dricka te". nä upp tidigt ju. häpp. äldstaste åker snopet hem.

frågor som nu uppkommer: finns det folk som på riktigt menar dricka te när dom säger dricka te? tror den här pojken att när polarna ba "ööh så vi ba ska vi dricka te höhö" att dom på allvar har druckit te? har han missuppfattat hela grejen? eller kan pojkar bjuda på te utan att vilja mer? jag blir alldeles förbryllad. "dricka te" är ju liksom ligga. i min värld iallafall.

själv använder jag hellre uttrycket "ska vi bowla". där blire ju inga missförstånd. man kan ju int bowla hemma hos nån mitt i natten liksom.

det är det där med framtiden som vi inte vet något om. det ligger lite bråte i vägen. inget som man inte kan lyfta undan pö om pö. men ändock bråte. med bråte måste man ha tålamod. man kan inte bara lyfta bort allt på stört. hur mycket man än vill. men vi har inte bråttom. inte jag iallafall. jag har fullt sjå med att klura ut vad jag känner och vad jag vill. han känner lite för mycket än vad han hade tänkt sej just nu vad det verkar. och jag säger chilla. åsså chillar vi. han känner sej löjlig. jag säger inte då. han säger han tycker om mej. jag säger jag tycker som om dej också. det är en bra sak säger han. så pratar vi inte mer om vad vi är just då. vi bara är. när natten kommer slåss vi med annat också. det är ju inte bara bråten som ska bort. det är drakar och demoner och lite sånt också. men kramas man hårt hela natten försvinner dom för stunden.

och just nu pallar jag. och jag hoppas han kommer palla också. för förutom dom nätterna som bara kommer då och då så är det jävligt fint.

och om framtiden vet vi ingenting. och nu är nu och nu duger gott tills vidare. så jag slopar det eventuella. jag slopar framtid. och njuter av nutid så länge det går. och jag hoppas det får gå länge. tror jag.

och plötsligt är det dagen då min eventuella framtid kommer tillbaka. jag vaknar redan åtta på morgonen av att magen är helt bananas. magknip varvas med fjärilar och jag kan inte äta och jag messar till realist javisst på andra sidan jordklotet att det här ska ju vara en bra och glad dag. och hon säger det kommer det bli. och bestis, äldstaste och hon som gör mej komplett har jour. och jag gör en plan. skicka ett sms vid kvällskvisten svepa ett glas cava på det och sen dansa lite. bra plan säger vi. så fick det bli. och jag hann inte ens föra glaset mot munnen innan svaret kom. och det var tur för jag hade ju inte kunnat äta på hela dagen. men asså flaskan dracks ju upp. och jag dansade hela natten. och jag hann få en liten kris. och 02.36 gick krisen över.

och nu har jag fått kramas med min eventuella framtid i treochenhalv dag. kramar fina ord vinpauser på varsitt håll sen kramar och ligga tätt tätt igen. och det har varit upp upp upp sen lite ner och sen upp igen. och nu är det bara.

och från och med nu får han heta min nutid istället för framtid.

men det är lite så här det är. både från ena ringhörnan. och från den andra. tänker jag mej iallafall.

hoppas ni har haft en trevlig tisdag. trots att det är just tisdag. snart är den slut.

samtalar med äldstaste.

jag: det är lite som att jag har börjat bli sur på han.

jag: som att jag jag vänder allt till hans fel.

jag: alltså att det är hans fel att jag drog hem med han som alltid ler tillbaka.

hon: ja man tappar ju det lite...

jag: förståndet?

hon: haha. nej känslan.

jag: ja den också.

och hela dagen har gått åt till att fundera över om jag ska radera inlägget jag skrev i morse eller låta det vara kvar. asså haja nojan. och beslutsångesten är ungefär i stil med den i lördags men inte med lika mycket hjärtklappning.

och det har samtalats med bestis. och med hon som gör mej komplett. och jag säger jag har inte ens dåligt samvete. att jag har bara dåligt samvete över att jag inte har dåligt samvete. och dom säger det jag vet. vi har inte uttalat några regler. vi har inte lovat. och vi har inte hörts så ofta. och jag säger att hade jag bara haft nåt att gå på hade jag gjort annorlunda. men jag har inte mycket att gå på. jag har minnena. ord som sagts. då. och nu är nu. och jag har inte gett han mycket att gå på heller. men ändå.

och det hela handlar om att jag vill ta tillbaka övertaget. och för att slippa sitta och göra losertecknet i pannan om en vecka. om allt inte blir precis så som det ska vara alltså. vi kallar det självförsvar va? skydda hjärtat lite. det orkar nämligen inte med mer kantstötningar på ett tag nu.

så inlägget får vara kvar. och han som alltid ler tillbaka också. men bara som kompis. en sån kompis man kan mysa med när det behövs. och herregodegud jag hoppas det inte kommer behövas på ett tag.

och det är lördag och jag & ryssen har bestämt oss för att ge oss ut i natten och bete oss. och hon som sjunger så fint har missat sitt tåg till malmö så hon hakar också på. vi dricker öl. lyssnar på musik som pendlar från balkanmusik till hoffsten till stefan sundström till journey.  och vi jobbar oss fram längs götgatan en öl på indigo en öl på ljungen en eller tre öl på malmen. och vi planerar vad vi ska äta på donken innan hemfärd. och vi har det så bra.

så plingar det till i mobilen. klockan är ett på natten och hela min skalle blir bara ett enda stort snurr och jag känner hur hjärtat börjar tokslå. ryssen på ena axeln säger nej nej nej. hon som sjunger så fint sitter på andra och säger ja ja fan ja. och jag skickar sms till realist javisst som sitter på andra sidan jordklotet och inte rakt framför mej som hon borde och jag vet inte ens vad klockan är där. och jag svarar inte entusatiskt på meddelandet som just landat i min inkorg. men jag svarar. och jag får svar. och jag svarar igen. och tankarna fajtas i skallen och det finns ingen domare. och nästa sms frågar om jag tvekar för det känns lite så? men sen tar osäkerheten över den eventuella framtiden över och jag ska minsann inte sitta här och vänta i onödan ifalldet inte blir nån framtid och vi har inte lovat nåt men mitt hjärta är ju där halvt iallafall och hur dum får jag vara men asså bra med back ups. och plötsligt befinner jag mej på en jäkla hårdrocksklubb där det ramlar omkring långhåriga människor med svarta kläder. jag köper en öl ler febrilt och försöker smälta in. men missar att man inte ler där i den källaren. epic fail. hon som sjunger så fint bara skrattar medans jag skickar ett till sms om att jag är rädd och han frågar var jag är och jag säger ihopkurad vid dörren. sen kommer han upp och så går vi hem. han som alltid ler tillbaka och jag.