skrivet: december 20, 2010

jag vaknar med en nervös känsla i magen. jag gör det ibland. å jag vet oftast aldrig vad den beror på. så brukar jag sitta å fundera på om jag missat nåt typ en räkning. om nån ska komma. om jag ska göra nåt särskilt. eller om jag är kär. oftast beror det inte på nåt utav det å jag fortsätter vara nervös i magen av oklar anledning. idag vaknade jag alltså med en nervös känsla i magen. å jag ligger ett tag å funderar igen på vad det kan bero på. så kom jag fram till ca dessa alternativ:
att jag har resfeber för jag ska hem till luleyo idag.
att jag får äntligen va med hon som gör mej komplett.
att jag får krama min hund nebso.
att jag ej har nog pengar för att åka arlanda express.
att jag ej har pengar till att hämta ut mina p-piller.
att flyget ska va försenat.
att allt ej ska rymmas i resväskan.
att jag missar flyget pga SL.
att mamma å pappa ska upptäcka tatueringen på fingret.

nu har jag eliminerat de ekonomiska alternativen. å gissar på en kombo av de övriga. från i afton blir det luleyo-bloggeri. håll i hatten!

skrivet: december 19, 2010

det är fredag å jag har brutit tån. eller iallafall är där en spricka. pappa frågar vad jag har bänglat med å säger vila den nu ikväll då. jo säger jag. men sen haltar jag ändå iväg med ryssen under armen. skådespelarn är nämligen i stan så vi dricker öl med han å hans kulturarbetarvänner. en av dom är clown. vi pratar inte om det utan ger oss efter en öl till ut på söders snöiga gator. jag hittar en pojke i ett hörn. han har ett plåster över näsan, gråsprängt skägg å säger hej. hej säger jag å frågar om han vill följa med oss. det vill han.
i samlad trupp slirar vi runt i snöhögar. slirar ner för trappor. en del på rumpan andra på fötterna. smyger under broar å hukar oss under buskar. upp för trappor igen. går ett kvarter för långt å tillbaka igen. ryssen har täten å pojken med plåstret frågar mej om hon är arg. det är hon inte men när vi kommer in genom porten säger hon med en skarp ton till honom "du stannar här".
så blev det lite så att jag stannade till lite med pojken i trappuppgången. i ca tre timmar. vi hånglar i tre timmar. vi säger det känns som man är femton år igen å fnittrar. sen hånglar vi lite till. tre timmar å tjugo minuter. båda har vi glugg mellan framtänderna. vi hånglar lite till. han med plåster över näsan å jag med en bruten tå. så säger vi lätt att man skulle hellre hångla än ligga om man bara fick ett alternativ för resten av livet. lätt!

skrivet: december 16, 2010

jag får ett sms. det frågar om jag vill bli bjuden på rom å triangelmärkt hostmedicin. jag slänger mobilen ifrån mej i soffan. puttar den lite längre bort med tårna å går å tar en cigg. det börjar klia lite i kroppen. för när man själv inte vet vad man vill är det så enkelt med sms utan betydelse å frågor. bara finurliga sms på snurriga tider. sådär så man får le lite men inte ta ställning eller fundera.
hursomhelst hade jag gärna blivit bjuden på lite rom. den triangelmärkta hostmedcinen hoppar jag eftersom jag ej tål morfin. men jag kan ej. jag är så att säga oliggbar. alltså jag har mens. ja vi är där nu igen. vad skriver man då? nä jag har mens så ingen idé vi ses. kan man ju inte. jag skriver att vi vet vad rom å morfin leder till å att jag är handikappad men hoppas det är en stående inbjudan. han verkar ej förstå mitt handikapp men säger javisst. jag ber han fortsätta med sina finurliga sms på snurriga tider.
å nu fick jag just ett nytt.

skrivet: december 16, 2010

jag å ryssen har lagat korv å makaroner. lite öva så här inför samboskapet. jag har släpat dit ungefär hela min garderob. ryssen har hjälpt till. på vägen har jag härjat på om dom där armarna med stora blodådror å vi säger men suck å vafan å tidigare under dagen har ryssen stolt höjt näven för mej å mitt förra inlägg. sen härjar jag lite om regissören. jag läser upp finurliga sms som tonårspappan skickar till mej på snurriga tider. å sen lovar jag ynnaf att hon får hänga med mej å idolen på premiärer när vi blivit ihop.
ja jag sitter i soffan å hoverar om alla pojkar som studsar omkring i min mage å skalle. var dom alla kom ifrån vet jag ej för jag vill minnas att för bara nån vecka sen fick ni uppleva nån slags uppgivenhet signerad inga pojkar i mitt liv. jag säger till ryssen att jag har ändå inte tid att träffa någon av dom nu innan jag åker uppåt landet på måndag. å att det kan va lika så bra.
- men har du nån du kan ligga med i luleyo då? frågar ryssen.
- men herregud. jag vill väl inte ligga med nån mer, skrattar jag.
- haha men..
- känns som det räcker va?
- jo.
- lite rekreation tack.
- kej men...
- ja?
- känner du nån JAG kan ligga med där då...?

skrivet: december 15, 2010

du kan väl höra av dej nån dag säger han. varför då du svarar ju ändå aldrig säger jag. jo jo men åh jo jag ska. puss. säger han. jag går hem.
från det att jag får en kram vidare under taxiresan hem under natten samt några timmar på morgonkvisten därpå tänker jag jippijajey å fnissar. tänker jag ska göra. tänker att okej tredje gången gillt. tycker det är en förträfflig idé. sen dricker jag en kopp kaffe till. röker en cigg å tittar mej i spegelen. å ba vafan. går igenom våra sista ordväxlingar en gång till i huvudet å lägger till att jag säger DU kan ju höra av dej på slutet.
nä du vackre man. för mycket förödmjukelse å falska förhoppningar sätter sina spår. å jag vet inte längre hur jag tänkte när jag tänkte jippijajey. men det var nog fina ord å att bli kallad mjuka saker som fick mej ur balans. sånt kan lätt få en tillfälligt sinnesrubbad. stryk sku jag ha.
men det var en fin stund då där jag låg på den röda skinnsoffan å utan skam i kroppen kåtglodde på de varma armarna med stora blodådror tillhörande en som kallade mej hunni. nu är den över.

skrivet: december 14, 2010

"ligga?"
det är regissören som skickar sms. jag rasar. asså inte ihop. jag blir sur. jag blir rasande. jag blir trött. jag svarar "nej". baraföratt. ryssen säger ja fan så där skriver man inte. realist javisst undrar först varför jag sa nej men när jag förklarat vad han skrev sa hon det var helt rätt av mej. herregud. har ungdomen idag inga manners? även om man är vänner med förmåner kan man väl för fan orka engagera sej lite. i am a woman. a wo-man! åh vilken film var det? fick ba den linen i huvudet just. men asså respekt mina vänner. respekt å taktkänsla. jag är så upprörd så jag tror att jag aldrig mer ska svara ja till regissören faktiskt. på pin kiv. jag ska köra en sån där flickväns-grej ba nej nej nej gång på gång så han ba vad är som är fel å jag ba int nå så han ba men jag märker ju att det är nåt å jag ba om du inte förstår det själv så har jag inget mer att säga till dej. haha. jag har nämligen aldrig fått köra den. ja nu har jag ju knappt aldrig varit någons flickvän heller för den delen. så jag kör den helt enkelt med min vän med förmåner. asså "ligga?". stryk sku han ha.
herregud.

två dagar senare skickar tonårpappan ett sms. jag svarade ej på hans sista sms som inkom fyra dagar innan. nu frågar han hur jag mår berättar en anekdot om en vän berättar att han just kommit hem å är lite sömnig å krya på mej. basådär. inte ens en fråga om ligga. å jag blir sur. inte rasande. men lite trött. vad fan är upp med random trevliga sms om man ej frågar om vi ska ligga?
herregud.

tillägg: jag kom på woman-repliken. 11:20 in i klippet. yes!

skrivet: december 13, 2010

skrivet: december 11, 2010

vi skickar en bild på våra händer brevid varann till lillebror med texten "gissa vilka!" å han ba gissade rätt direkt. å rätt hand till rätt person tillåmed. sen jag ba "men säg inte till mamma å pappa". å då han ba "vadå är det tatueringar??" herregud men jag ba "men jaaaa". han ba "haha coolt". så vi ba "vi är coola". så svara han "tru dat".
menhursomhelst. den bilden var lite lam. så jag tog en egen.