skrivet: januari 2, 2011

en sak jag ba kom på igår var att fan vad hett med en kille som snackar danska. jag skulle vilja ha en dansk kille. sen tänkte jag på att min mormor berätta en dag att det gick väldigt sakta för henne hem från ica för ja det var snöstorm å hon har dålig rygg så hon ba "je vor som en lus på en tjärosticka". det var ju så himla kul uttryck. ska börja använda det. sa det till mamma hon ba jo. sen en annan dag sa mamma "men gud i london vad fin sjal bla bla" å sen ba det är också ett utryck du kan använda. så dom två uttrycken har jag nu lagt mej till. obs måste uttalas med lulepite-dialekt.
sen igår hörde jag ett roligt ord. snabelkeso. haha asså sperma. det tror jag dock ej jag ska använda så ofta.

jo sen är det en videosnutt jag har suttit å sugit på ett tag. den liksom representerar hur det kommer bli för mej om jag en dag blir sambo. eller jag funderar på hur fan det ska gå. å så där. jag tippar på åt pipsvängen. visar den nu. den är svinkul. nu ska jag jobba efter två veckors semester. styrka. pusshej.

skrivet: januari 1, 2011

god fortsättning på er. idag vill jag prata lite allmänt om saker. till exempel vill jag tacka de högre makterna för att ica tre meter bort från bostaden var öppet samt att det droppar från taken.
jag blir lite illa till mods eller irriterad nä eller mer kanske beklämd nä jo irriterad av att alla sörjer å säger han var så bra om per oscarsson innan dom fastställt att han är avliden. tänk om han sitter i en stuga liksom utan uppkoppling. jag hoppas.
jag kom hem 7.45 i morse. men jag var nykter så allt är liksom chill. sloke ba 7.45? jo sa jag men jag var nykter. han ba det förstår jag eftersom du har exakt klockslag. nå. jag sov till halv tre idag. jag hade en utomordentligt trevlig nyårsafton med traci å hennes kille plus deras lilla sparv. vi spelade buzz å alla fick vinna varsin gång förutom jag.
förra året spelade jag också buzz på nyårsafton. då med han med hatten.
sloke förresten haha han missa sin hemresa från thailand med en hel dag ba oj vi skulle åkt igår. haja den stressen. men efter 46 timmar på flyg, tåg, buss å bil hann dom hem prick till tolvslaget det var tur. men asså haha hur lyckas man?
vi var på en annan fest också igår. där var en pojke från min stad som jag inte känner men kände igen så jag sa inte hej eller så men så han ba men tjaaa är det du fan va länge sen! å jag ba öööh jo hej hej. så var jag tvungen tänka om vi kände varann ändå. men jag tror fan inte det. sloke ba men alla känner ju dej det behöver inte betyda att du känner dom. eller nå. jag ba true dat men jag undrar ändå om det inte är så att vi känner varann. ska fundera.
ja ni. det känns lite som jag har ff här på sajten. att jag tassar omkring i tysta korridorer å kan göra vad jag vill. eller fröken var ju in å sa hej då. annars helt tomt å tyst i några dagar. tur att ni har mej. men nu ska jag se på tv.

mitt nyårslöfte: att alltid göra mitt bästa. det får duga.

skrivet: december 31, 2010

mina vänner. sista dagen på året. vad har vi lärt oss? förutom att det kommer snö på vintern å att av öl går man upp i vikt liksom. jag iallafall har lärt mej att man aldrig blir för gammal för att finna nya vänner. att i vänskapsrelationer finns inga åldersgränser. att jag är omringad av fantastiska människor som bär upp hjälper å släpar när det behövs. att skenet kan bedra. att mitt hjerta oftar spelar mej spratt. att jag klarar mer än jag tror. att jag inte är så lätt att bryta ner. å att pojkar oftast snackar skit. att en del pojkar inte gör. å att jag faller för skitsnackarna av nån outgrundlig anledning.
jag vill passa på att tacka diverse pojkar för fint hångel. för läxor lärda. å varma händer på min rygg.
jag vill passa på att tacka alla mina nya vänner för att dom klev in i mitt liv..traci. kärlekskrank. cry baby. för att bara nämna några.
jag vill passa på att tacka en vän jag kom närmare å som jag ej klarar mej utan mer. ryssen.
jag vill passa på att tacka alla gamla vänner som fortfarande är kvar å som jag heller inte klarar mej å som hjertat brister utan. hon som gör mej komplett. realist javisst. P. mama j. å äldstaste.
jag vill passa på att tacka lillebror, mamma å pappa, snygg-jonne å sloke. samt övrig familj för att dom finns å för att jag är lyckligt lottad att få vara i en sån familj å släkt som jag är.
för nästa år önskar jag mej att alla ni hjertan jag ej klarar mej utan blir kvar. att få upptäcka ny hud under mina fingertoppar. att ha nån att se film i soffan med på söndagar. å att alla får va glada å så. osv osv.

gott nytt år alla gamla å nya!

skrivet: december 30, 2010

vi samlas hemma hos mej å lillebror. hon som gör mej komplett, systrarna å juristen. alla dricker vin men jag dricker öl varvat med cider. det är så jag jobbar nu för tiden. varvar. har märkt en mycket bra utkom av detta. en av systrarna går hem vi andra trillar iväg. jag å hon som gör mej komplett står på gästlistan men inte lillasystern å juristen så dom får gå hem eller var dom nu går. vi kommer in i värmen som värmer på alla sätt å vis. det hela är liksom en enda stor hej men vad kul å se dej kram på det-fest. var än man vänder sej säger man hej. vi vimlar omkring. jag hittar tege. det är inte svårt för han är stor. vi pratar om dom det gick åt pipsvängen för å det är tur han inte är en av dom. sen klirrar vi våra ölflaskor på att bli sambos hemma i stockholm. jo men lovar du att du hör av dej då givetvis det vet du fan va bra skål hej. jag å hon som gör mej komplett vimlar vidare å plötsligt står en pojke med kortlek framför oss. han är trollkarl å säger dra ett kort. jag drar ett kort. spader tio. jag visar det för alla runt bordet. sen vet jag inte eller kommer inte ihåg hur men det kortet låg sen ihopvikt i hans kavajficka. jag sparade det som minne i behån men när jag kom hem var det borta. måste trillat ut på dansgolvet. dansgolvet där jag å hon som gör mej komplett sen stod å dansade så svetten rann sista kvarten. äntligen. på dansgolvet där jag tog av mej den stora övertröjan men sen snabbt kom på att jag bara hade strumbyxor på mej så jag tog på det igen. hoppas ingen märkte.
vi dansade å dansade å sen gick vi hem. å jag blev lite provocerad av att på onsdagar är det bara två taxibilar i trafik samt inga matställen nattöppna. det är så hemma.
lite magi, mycket värme å en gnutta provocerande.

skrivet: december 30, 2010

jag vaknar igen med den oroliga känslan i magen. lillebror är på jobbet å jag gör mej klar. pappa ska hämta mej å vi ska hälsa på farmor på sjukhuset. äntligen. den sista veckan har varit lite som en kapplöpning. att hinna hem innan det vänder. nu är jag hemma. jag tänker vad skönt jag hann.
lillebror kommer hem från jobbet på paus. han ska vila medans jag å pappa hälsar på farmor sen ska vi ha tacosmiddag hos päronen. en tradition när jag är hemma. i farmors hus väntar hennes syster som ska följa med oss upp till sjukan. å jag är klar nästan prick kvart i som vi avtalat. pappa ringer. innan han hinner fråga säger jag att jag är klar. han frågar om lillebror ska följa men jag säger att han ska vila. jo men fråga om han ska följa för farmor har dött. säger pappa. va skriker jag rakt ut. skämtar du frågar jag men ångrar mej så fort jag hör orden komma ur munnen. klart han inte skämtar. men han svarar ändå nej hon dog för tio minuter sen. jag säger till pappa att jo lillebror följer med. sen går vi sammanbitna ut till bilen. pappa ringer fastrar lillebror frågar å jag sitter mest tyst i baksätet. tänker att jag som hann som ändå inte hann. när vi kommer till farmors hus där hennes syster väntar vill jag först inte gå ut ur bilen. vill inte höra. vill inte se. sen går jag ut å kramar farmors syster som alltid varit lite av en extrafarmor för mej. en plusfarmor. hon säger jaha oj å vi åker.
när vi kommer fram kommer faster å farbror å vi kramas å tårarna väller upp. vi går i samlad trupp upp till avdelningen. farmor är liten å ser inte ut som jag såg henne sist. vi gråter i omgångar. jag biter mest ihop. sen kommer hon som gör mej komplett. hon gråter så då gråter jag. sen kommer hennes storebror å han gråter så då gråter jag åter igen.
efter tre timmar åker vi hem. jag å lillebror vilar. sen åker vi till mamma å pappa för tacosmiddagen. man måste äta. nebso viftar på svansen å förstår ju ingenting å det är ganska skönt. att ha nån som viftar på svansen i allt elände. jag äter upp allt på tallriken å mamma säger men gud vad duktigt å jag ler. vi går hem.
på kvällen kommer hon som gör mej komplett. dimper ner i min soffa. vi pratar om pojkar. vi målar naglarna. pratar om farmor. pratar om pojkar igen. planerar. vi beslutar att ändå gå ut dagen därpå som planerat. jag tar en cigg i fönstret. hon som gör mej komplett säger att man får nästan dåligt samvete för att man inte bryter ihop mer. jag säger jo. men vi ska ju vara starka. för dom som inte är. jo säger vi. sen pratar vi lite mer om pojkar som påverkar oss å rubbar vår existens lite bara av att befinna sej i samma stad. jag säger jag styr vinet imorrn å hon som gör mej komplett målar ett varv till med nagellacket.
vi viftar på svansarna. trots eländet.

skrivet: december 29, 2010

jag är hemma nu. eller hemma å hemma. jag är hemma här å inte längre där hemma. jag vet inte vad jag ska tycka om den saken. jag vet inte riktigt varför jag åkte hem nu redan. eller jo det vet jag. nu i efterhand ter det sej onödigt. ryssen å P försökte få mej att stanna igår. få alla hjertan att casha in en hunka för tågbiljetten jag ej skulle nyttja. men jag nyttjade den. å nu ångrar jag mej lite. inte just för att jag nu kommer fira nyår ensam i soffan med mysbyxor på. inte just för att luleyo är så himla kul. inte just för att jag inte inte vill vara här. jag vill vara här. också. å luleyo är inte så himla kul. å nyår är det nästa år igen. men det var en fin vecka där jag fick vara med mina nära å kära som jag ej har här. jag fick skratta. jag fick gråta. jag fick kramar. jag fick krama. jag fick dansa. jag fick vila. jag fick vara liten. å lite stor. men inte därför.
nä jag ångrar mej bara lite. att jag klev på tåget. lite. å mest bara för jag känner mej en gnutta ensam å liten. det kan va så när man just landat från en julvecka som inte blev så där som man tänkt sej riktigt men som ändå var fantastiskt fin.
nu är jag hemma.

skrivet: december 25, 2010

det blir inte alltid som man tänkt sej. tre dagar före julafton orkar lilla farmor inte mer å säger hej då. jag säger sov gott. jag gråter inte mycket. jag gråter när andra gråter. helst när stor-faster gråter å säger hon hade en känsla. den morgonen vaknade jag också med en känsla. säger jag. å stor-faster gråter lite till. vi sitter alla samlade runt lilla farmor. pappa är sammanbiten såsom jag å lillebror. jag fortsätter gråta bara när andra gråter. ibland tårar sej ögonen men jag vill vara stark. för dom andra. hon som gör mej komplett säger att det nog är så det är. man bryter inte ihop för det finns så många andra som bryter ihop å vi tar hand om. pappa borde bryta ihop. men han gör det inte. å jag väntar fortfarande på mej själv.
det blir inte alltid som man tänkt sej. men det blir julafton till trots. å vi minns fint. å vi äter gott. lillebror är jultomte. dom småsmå vet inget om varken tomtar eller farmor å det är skönt. vi skrattar tillåmed. går å tar en julöl. P å barnläkaren kommer med. sen går vi hem. vi ler med en sorg i kroppen. man får le. trots allt. man får skratta.
nä det blir inte alltid som man tänkt sej. men farmor hade planerat julen i detalj. å hennes sista julklapp till mej var ett par röda converse. dom som stod högst upp på min önskelista.

skrivet: december 21, 2010

inte det minsta är planet försenat. pappa står å möter mej nedanför rulltrapporna å vi kramas när jag kommer fram å pappa tittar på mina leppostajts å säger jag hoppas du har med dej varmare byxor än så där. överallt är det hemvändare man typ känner å man nickar lite så där hej hej vi är på samma lag-aktigt. ute är det -16 grader å lite lätt snöstorm. pappa säger igen att byxor är bra att ha men jag säger hä känns int så farligt. i bilen är nebso å hemma väntar mamma.
vi dricker kräftsoppa. eller om man äter soppa. å jag drar upp tröjan för att visa min stora nya tatueringen. varken mamma eller pappa reagerar med nån slags överväldigad entusiasm utan säger vad fin å mamma säger tillåmed att men hade du inte den när vi var å hälsa på. jag slits plötsligt mellan en spontan känsla å förnuft. ska jag ta av mej den feta döskalleringen å visa hjertat på fingret? dom verkar ju okej med det här. jag gör det. nej. jo men det är lika bra. nej men behåll nu husfriden iallafall en dag dom är ju så glada att se dej. okej. jag drar ner ringer igen å myser lite till med nebso. funderar på när mamma ska fråga om pojkarna å vilka jag ska sålla bort i redovisningen. tror jag ska berätta om tonårspappan bara för att se reaktionen. det kommer bli kul. vi dricker mer kaffe. jag somnar lite i soffan.
så skjutsar pappa hem mej till min lägga som numer är typ lillebrors. han har städat så fint så jag vet inte riktigt hur jag ska placera mina grejer. tIll en början känner jag mej lite som en gäst i mitt eget hus men sen går det till sej. P ringer för att se att jag har landat. vi bokar in en dejt. jag hänger försiktigt upp en handduk i badrummet. noterar tre öl i kylen å inget mer. jag ber lillebror köpa med sej hamburgare å mjölk på vägen hem från jobbet. väntar å andas ut i soffan. andas in mitt hem lite (hej ernst!) å sen kommer äntligen lillebror å allt är så. det känns som jag aldrig varit borta men det har jag.
nu är jag hemma. för en stund.