skrivet: november 9, 2010

jag har levt med migrän sedan jag var tretton år. det är ett rent helvete. tur som är så går det ju i perioder å ibland kan det gå nästan ett år innan den gör sej påmind igen. man går omkring å ba men gud den kanske har försvunnit för gott. å då slår den till. lite som när man säger jag får aldrig magsjuka å dagen efter kaskadkräks man å ropar på döden. hursomhelst. igår kom den tillbaka å bet mej i rumpan. den förkylningen jag dragit på mej hamnade snabbt i skymundan med viss irritation.
det blev en märklig dag. efter ett helt i onödan äventyr till andra sidan stan däckade jag efter några piller på soffan. tre timmar senare vaknade jag. halv åtta på kvällen. kaffe tänkte jag. kaffe kanske hjälper. kaffe hjälpte inte. P ringde å vi pratade länge å för en stund fick jag annat att tänka på. sen smällde det till igen å jag poppade mer piller å kved i soffan. funderade på om det kanske inte bara var migrän utan om jag kanske låg med en begynnande hjärnblödning. höger öga kunde jag inte öppna. å jag kunde heller inte titta åt vänster. sen somnade jag igen. på soffan. vaknade kvart över två på natten å tog mej med vingliga steg upp för dödsstegen upp mot loftsängen. seriöst ni måste påminna mej att skriva om den där jäkla loftsängen.
imorse vaknade jag. öppnade ögonen. kände efter. å japp migränen satt kvar. seriously. klättrade ner från sängen å hasade mej mot fönstret för att se om snön kommit. det hade den ej. sen bestämde jag mej för att döpa min migrän till filip. förkylningen allan hänger sej fortfarande kvar men det känns som att jag å filip har en större tvist att ta oss igenom så allan får backa lite å nu står han i hörnet å tittar tjurigt på oss. namnet filip valde jag för övrigt för att från första klass på lågstadiet fram till i åttan då jag bytte skola hade jag en klasskamrat som hette filip å han var en ettrig jävel som jag minns att jag avskydde som pesten. nå jag har döpt min migrän till filip. allt blir lite lättare när man döper sina smärtor. en gång hade jag en cysta i rumpan eller svanskotan same shit different name. den döpte jag till syrran för alla sa att cystor egentligen är ens tvilling som man äter upp i mammas mage å som sen kan göra sej påminda för dom som lever kvar i en. skitäckligt. å nu svävade jag iväg.
nå. tillsammans är man ju mindre ensam. å nu sitter jag å filip här i soffan å tittar på regndropparna som sakta förvandlas till snöflingor. å jag tror vi hinner till jobbet innan det smäller ordentligt. men hur vi ska ta oss hem i morgon bitti det är det vi sitter å funderar på. sen säger vi till varann att fan va dumt att vi inte hämtade vinterjackorna från fluffys förråd igår när vi väl var lediga. å jag tänker i smyg att det vore bättre om filip inte följde med till jobbet för det är jobbigare att ta sej hem i kaos om man är två.
sen fnittrar vi lite för det känns lite som att kriget är på väg å alla kör katastroftänk. så ropar jag å filip "kriget kommer! kriget kommer!" till varann å skrattar så vi ramlar ur soffan. å lite är det som att vi börjar bli vänner. filip å jag.

skrivet: november 8, 2010

skrivet: november 7, 2010

hej nu har jag slutat jobba. jag är helt holiholihooo i huvudet å texten ser suddig ut när jag skriver. jag kom hem för en timme sen å sitter fortfarande i ytterkläderna på här i soffan. jamen jag sku kolla en grej på dattan åsså fastna jag å nu kan jag lika sitta kvar en tio minuter till. när jag skulle åka hem ba gick rätt snabbt till bussen för det var svinkallt så kom det ingen buss. öh okej tjugo minuter försenad. jag höll på att frysa framstjärten av mej. jisses. ringde till mamma lite lägligt strax vid sju-snåret. hej vagöööru? vi sitter å äter lillebror å snygg-jonne är här också kom du å om du vill ha mat. meh. happ sku ba höra om ni har kvar snön. jorå. vad gör du är du på jobbet? jååå...har jobbat i 27 timmar nu tre kvar. men gud vad du är duktig. ja jag gör mitt bästa (lite skälvande röst) men nu ska ni få äta i lugn å ro hej då. hej då. bekräftelsen check. nu ska jag klättra upp för dödsstegen upp till loftsängen. hallå påminn mej igen sen att skriva om den där loftsängen. jag glömmer bort hela tiden. vill glömma. förnekar loftsängen. måste sova nu. pusshej.

skrivet: november 6, 2010

när jag var nitton år var jag så jävla hip hop. jag gick omkring i baggyjeans ständigt å alltid. kamouflagejackan satt som en smäck. å rastaflätorna jag suttit å gjort i sju timmar hos en afrikanska i umeyo räckte ned till midjan. sötast var jag när jag satte upp flätorna i två pippilotter. ringen i ögonbrynet gav mej mer attityd å man såg alltid kalsonkanten sticka upp i jeanslinningen. som accessoar hade jag en pojkvän från gambia. good ol' dayz! faktum är att jag saknar den tiden. jag passade som hip hoppare. men javente. alla mina polare bodde i förorten men invandrande föräldrar, hade det tufft å snacka rinkebysvenska. jag bodde med mina lyckligt gifta föräldrar i radhus i idyllen å hade inte ett enda trauma som gjort mej hard to the bonez. å jag ville aldrig pick a fight å jag ville aldrig ta droger å mamma sa jag skulle va hemma senast ett på vardagsnätterna. så det blev inte så bra. eller det var ju bra herregud. men min hard to the bonez-attityd blev liksom aldrig trovärdig. å mina mellanmjölksvänner, sagt med kärlek, gillade ej hip hop.
nu var det bara förvisso ca två år sedan jag slutade att endast ha på mej sneakers. min rosa adidas old school-tracksuit hänger fortfarande med. å mina sista baggyjeans klippte jag av i somras. men jag vill ändå minnas det som nåt som var. asså hey hey hey jag lyssnar fortfarande helst på hip hop i perioder.

häromveckan skulle jag utmana fröken bovary att bara lyssna på hip hop en hel dag. hon har fördömt genren fullt å totalt så ja ba vänta du det ska nog bli folk av dej också. som utbyte lovade jag att lyssna på tysk musik en hel dag. vilket jag också gjorde. gott så. jag rafsade ihop en lista på dom 60 bästa låtarna. fröken gjorde sitt bästa. vid ett tillfälle utbrast hon jippii den här kan jag men så var det bara reklamavbrott för john lennons samlingsskiva. nå. hip hopen fick ingen större genombrott hos fröken bovary. men jag vet ni finns där ute alla mina hip hop-skallar.
således igår å idag utökade jag listan lite å nu är den klar. de 100 bästa hip hop-låtarna (som fanns på spotify). det kommer ta er 6 timmar att lyssna igenom den. men vet ni det är svinbra för jag ska å jobba 30 timmar i sträck nu. så har ni å göra medans jag är borta. aight? aight!

skrivet: november 5, 2010

överallt är det tyst tyst. men grannen har fest. jag hoppas dom går ut på lokal snart. jag har lagat crêpes. jag skriver det igen. jag har lagat crêpes. jag har inte lagat mat hemma på två månader. man kan tänka att jag kunde ha lagat makaroner å korv. små steg. jag jobbar inte så. inte när jag fåt en idé i huvudet. å idag fick jag crêpes i huvudet. således efter jobbet handlade jag alla ingredienser plus en visp plus decilitermått samt stekspade. herregud. som när jag i våras blev sugen på blodpudding å var tvungen köpa en stekpanna å sen blev jag så trött efter allt rännande på stan i jakt efter den perfekta stekpannan (rosa med prickar) så jag orkade inte steka nån blodpudding när jag väl kom hem. menhursomhelst. idag orkade jag. jag stekte pannkakor i en å en halv timme. ca 23 stycken. 3 åts som färdkost. jag blandade ihop fyllning. tonfisk å majs i mayo. kräks ni men det är löjligt gott. fyllde mina pannkakor. uppe i två timmar nu. riven ost på. vika ihop. in i ugnen. just på pricken färdigt till postkodmiljonären. så åt jag en. å blev proppmätt. besvikelse. sen såg jag idol å höll på att börja böla till varje kärleksförklaring. eller mest olles å minnahs. brorsor osv osv.jag tror jag har knas på teven för de flesta lät förskräckligt (obs inte olle) men juryn ba woohoo fan va bra. å nu ska jag läsa en ny bok jag köpte igår för jag ser inte teven uppifrån loftsängen å då måste jag läsa för att kunna somna. påminn mej om att vi ska prata mer om loftäsngen imorgon!
ja. det här var liksom hela min plan för fredagen. jag har följt den till punkt å pricka. jag har sjungit lite också för det är ju så tyst. fasligt tyst. ett tag var jag sugen på att ringa mamma å ba surra. så skulle hon fråga vad gör du å jag ba steker crêpes så skulle hon ba men gudis vad du kan det får du bjuda oss på när vi kommer. å jag skulle ba kan jag väl. men jag pratade med henne igår plus jag tänkte nä då bränner jag bara pannkakorna. kanske imorgon ringer jag. gonatt.

skrivet: november 4, 2010

- alltså. han skrev puss i ett sms igår.
- puss?
- jo. blev lite rädd. lite hakan-vibbar.
- wow.
- jag vet jag ska inte klaga utan va glad. men ändå.
- men ändå.
realist javisst har fortsatt kontakt med den relativt främmande pojken från dejten. än har han inte bett om att ses igen men vi vet ju det kommer. å nu har han skrivit puss i ett sms. realist javisst suckar å säger herregud kan inte folk ba va lagom? mellanmjölk! falukorv! vanlig å stabil men lite spännande. jag, jag sitter å  försöker komma på saker som ursäktar honom. kanske han är en sån som skriver puss såsom vi skriver kram. det finns såna. han har ju faktist inte ens frågat om ni ska ses igen än. inte panika. hade han frågat om en andra dejt innan ni ens hade skiljts åt på den första hade han varit läskig. realist javisst vill lobotomera sej. inte sällan alls gnäller hon över att dom aldrig hör av sej. att dom inte ger henne nånting att gå på. att dom liksom aldrig hör av sej nog snabbt. nu har hon en som gör å då blir hon rädd. klassiker you say? klassiker it is. lobotomering kan va lösningen.
nä men hallå säger jag plötsligt. i'ma whop har funderat. så här är det. hade du varit intresserad av den här pojken, liksom gillat han som fan. då hade du faktist tyckt puss å för tidig fråga om att ses igen bara varit svingulligt. å du hade fnittrat.
sant säger realist javisst, jag fnittrar inte.

skrivet: november 3, 2010

kanske borde jag varit mer avundsjuk. en gnutta bitter. aningens vafan jag då? men det kom aldrig. jag var bara genuint glad å snorlycklig. äntligen. jag ville kanske lite att det skulle varit min förtjänst. efter allt mitt släpande å peppande å dragande för att få henne framåt. men det var det inte. det var helt å hållet hon själv. och det kändes också helt okej. realist javisst höjde nämligen lite på huvudet. sträckte på ryggen å blev utbjuden på dejt av en i princip främmande pojke. å hon tackade ja. herregud.
herregud vad hon förtjänade å behövde det. efter pölar av snor å att ha legat som en våt liten fläck i soffan. efter vad är det för fel på mej. efter jag kommer fan aldrig våga träffa en pojke igen. hon lyfte på huvudet å vågade. så jäkla stort.
asså jag var så spänd hela kvällen på hur det skulle gå. vi hade enats om att det var en övningsdejt. inga förhoppningar. inga analyser. bara trevlig kväll med en ganska fin pojke. å äntligen vid tolv på natten kom rapporten. inte hade hon nån aning om vad hon skulle tycka om det hela men vi var båda överens om att det var vad hon behövde. å jag sa haj fajv på det? hon sa haj fajv på det! å sen somnade vi båda med glad mage.
nästa gång kanske det blir min tur. men blir det hennes igen kommer jag vara lika glad för det. jag ligger inte som en våt fläck i soffan än.

skrivet: november 2, 2010

det infann sej en slags tomhet efter att lillebror å brorsorna åkte. jag ville dra ut på söndagen så långt det gick. låg å kved efter mat i sängen å sa med ynklig röst att ååh jag som hade tänkt att vi sku äta ihop en sista gång. försökte skälva lite. sa att jaha men låt mej dö då. låt mej svälta ihjäl jag bryr mej inte. ynk ynk. snygg-jonne var stressad av oklar anledning. lillebror not so much. vi är sällan stressade i vår familj. P gick mest omkring å sa vafan å jaha å nähä. å jag låg kvar i sängen å kved. till slut gav det resultat. jag visste det. P ba men vafan jaha jag åker väl till donken å handlar mat då.
så satt vi där vid matbordet till slut. alla åt samma. mc feast med garlicdip. alla drack cola utom snygg-jonne som drack fanta. åsså garva vi åt alla kvällars upptåg. åt att jag kvällen innan hade fått vänta utanför debban på lillebror i en timme för alla sa han var på väg fast han inte var. åt att alla hade skickat iväg han med taxi men att han likt förbannat stod kvar där ute å alla taxisar åkte iväg med andra. åt att P får skylla sej själv om hans gamla fling får upp hoppet igen eftersom han åkte hem till henne två nätter i rad. vafan sa P. åt att snygg-jonne skulle börja gnälla om toa efter dom bara kört tre mil så lika bra han gjorde bort det nu. jag behöver inte sa han. jomen gå lite nu efter maten sa jag så kanske du känner. så gick han två varv i läggan å kom tillbaka till köket å sa nä jag känner det inte. så garvade vi lite till. åt upp hamburgarna som var det vår sista måltid. jag försökte äta lite saktare för att få ha kvar dom i köket just aningens längre. men sen åkte dom.
å det blev så tyst. å det blev så tomt. jag städade lite sakta. tittade på alla foton vi tagit tre varv. sen la jag mej i sängen å såg hela första säsongen av cougar town tjugofyra avsnitt. å då blev jag lite mer sorgsen för där var alla samlade hela tiden å var så nära å garvade åt varandra så som vi gjort några timmar innan. sen somnade jag.
å igår var det lite samma känsla å jag fortsatte se alla sex avsnitt av säsong två. men idag är det tisdag å jag tror jag börjar ta mej.