skrivet: december 8, 2010

å det är tur att sorgen bara infaller då å då. att den inte liksom lamslår mej. sorgen över dom som var å som hade kunnat vara min nutid nu. för att bli lite glad brukar ja tänka att okej men jag har iallafall hånglat med dom är hella heta pojkarna å det får räknas för nåt. det är inte sorgen över dom direkt heller som sveper över mej med jämna mellanrum. för känslorna har svalnat å jag har skakat av mej känslan av deras fingrar på min kropp. (eller asså ja okej jag skulle ju inte säga talk to the hand om dom plötsligt dök upp igen) men det är mer sorgen över att ha haft nåt som jag inte kunde hålla kvar.
å jag märker mer å mer hur jag börjar ge upp nu. för några veckor sedan var jag inte lika uppgiven. eller jag kanske var men förnekade tanken. men vet ni. det börjar bli ohållbart. nu börjar det brista i kanterna. fasaden börjar krackelera å jag är på väg att kasta in handduken. jag går igenom alla äventyr i huvudet å försöker se ett mönster. ett mönster av fel jag gör som inte kan behålla en pojke. mönster av fel som gör att jag inte ens kan få en pojke att stå fast vid alla fina ord han sa en gång. vågar ej fråga. å det är inte en sorg såsom den tidigare nämnda. det här är en annan sorg. det är en uppgivenhet. å en insikt om att jag nog aldrig kommer hitta en pojke. att få ett fint förhållande. att få barn. att bli vuxen. jag tänker på mamma å pappa som aldrig kommer få bli morföräldrar. på min bror som aldrig kommer få bli morbror. han skulle bli en bra sån.
en insikt som gör mej ledsen å fylld av en helt annan sorg än trasiga minnen från nåt som var. en sorg som inte går att skaka av sej. en sorg som gör att man bara ligger i soffan med filten över sej å säger what's the point.
men det här berättar jag inte för nån. jag ler. ler å dansar å gör high fives. peppar andra å säger wohoo. säger jo nog hittar jag väl nån till slut. ljuger å spelar.
på insidan gråter jag. varje dag.

skrivet: december 7, 2010

ryssen kommer efter jobbet å jag steker pannkakor åt oss som vi äter med fluff. det är jättegott. vi fastnar framför fejan å jag går in på mina gamla pojkars profiler. vi tittar å tittar. managern har bytt till en hella hot profilbild. han som alltid ler tillbaka å tjejen ser ut som tvillingar ryssen muttrar det där om söka sej till likheter å äktenskap jag vet inte men det där å sen går jag in på han med hattens. han posar fint med sin tjej å dom ser så lyckliga ut. jag säger till ryssen att det är sånt här jag plågar mej med då å då. tittar suckar å säger jaha. sen ramlar jag in i nån nostalgitripp om förra årets julhelg plus nyår då jag å han med hatten var sådär nyfumliga å perfekta å låg tätt tätt. ryssen lyssnar. jag blir sorgsen. ryssen går hem å jag äter tre pannkakor till.
hon som gör mej komplett gör planerna för julveckan. ska vi gå dit på onsdagen? ja. å annandagen dit? ja. hon ska inte gå ut dagen före julafton säger hon. jag säger det ska nog inte jag heller. dagen före julafton för ett år sedan var dagen då han med hatten kom att bli min eventuella framtid. så tänker jag på det å på att han inte längre är varken min eventuella framtid eller min nutid utan bara han med hatten. å blir lite mer sorgsen. å nu är pannkakorna slut.

skrivet: december 7, 2010

- asså han skicka sms just.
- åhå ville han ligga?
- nä det var ba ett random vad upp-sms.
- mnnnaaawww...
- nä inte mnaaawww. herregud.
- vanurå?
- ska vi ligga-sms ok. random vad upp-sms ej ok.
- sant.lite läskigt.
- å jobbigt.
- tror du han har blivit lite förälskad?
- herregud.
- tänk om han vill börja ses utan att ligga.
- herregud.
- det är inte lika extremt som det lät. men ändå.
- men ändå.
- men tror du det. att han vill typ...dejta???
- menåh. eller så är han bara jävligt smart.
- får du lite panik nu gumman?
- jo. å lite kli.

skrivet: december 6, 2010

hörrni gänget. ryssen är ju en jävligt cool katt. det kanske ni har förstått vid det här laget. ryssen är så jäkla rock and roll. innan vi lärde känna varann lyssnade jag ju mest på hip hop å ane brun å sånt. sen plöjde ryssen in i mitt liv å sen dess har inget blivit sej likt. jag skryter ofta om ryssen. till mina föräldrar nämnde jag att herregud ni vet ryssen hon dricker typ två öl på stört medans jag sippat i mej en halv. å när jag tatuerar mej säger jag till dom att jamen herregud ryssen har ju typ tio tatueringar så det här är ingenting. ryssen lärde mej dansa ryckigt till iggy pop. hon lärde mej riktig rock and roll. ryssen brukar ta på sej flatvästen som hon kallar den å säga fuck men. hon önskar hon vore född på 50-talet så hon hade kunnat va med 1969 å ha coola kläder samt upplevt woodstock. ryssen antar vad som innebär att hon får spendera en kväll på krogen med gula hjärtformade solglasögon på sej. hon kliver upp på bordet å dansar när dj'n spelar bon jovi. å hon har fått mej att sjunga med i hela texten till whitesnakes love ain't no stranger. ryssen har alltid en plats i soffan å kaffet är alltid serverat när jag släntar in genom dörren. hon underhåller mej dagarna i ända med sms som gör att man skrattar högt. häromdan apropå ingenting ville hon bara berätta att hon just insett att örnen på hennes halsband funkar utmärkt som tandpetare till exempel. ryssen är enkel. hon tjorvar inte till det. raka puckar å knogjärn typ. å hon är en av de snällaste människorna jag känner. å snart ska vi tatuera in likdana hjärtan på långfingret.
ja ryssen har alla bra egenskaper å jag kan go on forever. men idag ska jag lyfta fram musiken. ryssen är ju som tidigare nämnt riktigt rock and roll å så belevrad i musiken att man kan tro hon är 60 år. hon knåpar ihop spellistor var å varannan dag å i ett andetag. så skickar hon dom till mej å säger här har du nåt bra.
idag är det måndag. å livet djävlas lite. jag ligger sjuk under filten i soffan å tappar tretton timmars inkomst. mjölken är slut å ingen mat har jag. men framförallt är det måndag. å ryssen har gjort en spellista som heter låtarna gud glömde. å eftersom livet jävlas idag å jag säger fan mest hela tiden så passar den utmärkt. å jag är inte den som är den. jag är inte den som snålar. så jag lägger upp den här till alla er. för det är måndag. å för att ryssen är bäst. ingen protest.

(spellistan finns på kärochjävlig.se)

skrivet: december 5, 2010

cry baby å P sitter å retas för jag inte uttalar regissören rätt. hur sa du haha säger dom. räshjishjören. försök igen. cry baby försöker med nån slags pedagogisk uttalsövning. rechiiii...sööööör. räshji-schöör säger jag. sen mumlar jag sju sjösjuka sjömän för mej själv. men säger äh låt mej va.
det har blivit lite så nu.att jag kallar mina pojkar för deras bloggsmeknamn även i verkliga livet. det blir liksom lite enklare så. inte för mej nödvändigtvis men för mina inblandade vänner. mama j vet till exempel inte ens dom riktiga namnen. realist javisst kallar dom alla för smeknamnen fast hon vet. å om jag säger till hon som gör mej komplett att jag drog hem med josef (obs fingerat namn) så svarar hon regissören? ja säger jag då. när jag träffar en del vänner som jag ej träffar på regelbunden basis men som läser bloggen så måste jag alltid säga smeknamnet å sen det riktiga. ibland blir det bökigt för han med hatten till exempel han hette ju först min eventuella framtid å sen nutid å sen blev han han med hatten för dåtid kändes så sorgligt. så måstejag ba ja asså **** är ju han med hatten som var eventuell framtid men sen blev nutid bla bla bla. (dessa nambyten förkommer i gamla bloggen ) ryssen är nog förresten den enda som har fullständig koll på allas riktiga namn men kan ibland vilja att hitta på egna små fiffiga alias fördom. varför vet jag ej. men hon är ju lite fiffig så. menhusrsomhelst.
vet ej var jag ville komma med det här inlägget. mer än att att jag måste komma på ett smeknamn för han som orsakade skäggfinnar över hela min haka. jag frågar realist javisst..hon säger hon är ej så insatt å att allt hon vet är att han är lite äldre (här sa hon egentligen gammal men jag friserade det), pappa å viril. sen säger hon tonårspappa. jaha. ja vi fastslår att han får heta tonårspappan.
så ny på listan bland:
han som alltid ler tillbaka
gurra
cyklisten
han med hatten
managern
synthluggen
piraten
regissören
de varma armarna med stora blodådror
tonårspappan

herregud. nu ska jag lägga mej ner å rannsaka mitt pojkbeteende. vi hörs. puss på er.

skrivet: december 3, 2010

jag å P har synkat ihop våra hemkomster. jag säger till en timme innan å han säger toppen. det är sånt man får göra när man har en nyckel å åker på olika äventyr i torsdagsnatten. det är meckligt å hansbuss är försenad å jag ligger kvar under duntäcket men det vet inte han om. men när vi båda står vid porten så gör vi det ändå med en osynk på bara en minut. P äter hamburgare å jag pangkakor sen ligger vi i soffan å halvdör. jag försöker styra upp min rödflammiga hy å P lägger sej i sängen. nu snarkar han å jag förbannar dom återupståndna skäggfinnarna på hakan. nu ska jag sluta hångla med skäggstubb. det här är ohållbart.
jag säger till ryssen att fan jag är lite off. hon säger helvete tagga till nu fan jag köper estrella å fläder åt dej ses sen.
jaha. ja vi ses sen. jag ska bara dö lite, dricka kaffe å jobba. fredagen efter torsdagen. jösses. toppen.

skrivet: december 2, 2010

nu har jag legat här på soffan ett tag å funderat. ibland blir jag så imponerad av mitt sätt att fundera på saker så mycket så jag tror dom har gått sönder men helt plötsligt funderar jag pyttelite till å kommer på den mest fantastiska lösningen. jag har alltså funderat på det där jag skrev för en stund sen. alltså.
rimligtvis eftersom alla axelryckningar blir såna som vill mer å dom man trånar efter ej blir..borde det inte kunna funka då om jag ser alla pojkar som axelryckningar. om jag liksom med alla pojkar, även dom med starka armar, skäggstubb å egenskaper för det perfekta framtida förhållandet, ser dom som bara en axelryckning. om jag hittar anledningar till varför det aldrig skulle fungera i längden å fel. om jag liksom slutar bry mej. slutar fästa mej så snabbt utan ba rycker på axlarna till alla å ba jaja whatevs.
för det är väl mest troligt det som får dom där mindre intressanta att höra av sej. att jag är sval å inte bryr mej.
åh livet.

skrivet: december 2, 2010