min mamma å pappa är här på besök i helgen. jag har längtat efter dom. vi har inte setts sedan i augusti. å det känns som att nåt har förändrats. mellan mamma å mej. vi kommer liksom överens. eller vi gör väl kanske inte det egentligen men vi lägger band på oss själva, andas genom näsan å anstränger oss. asså don't get me wrong det är inga issues mellan mej å mammsen. inga konstigheter så. det är bara det att jag alltid har varit pappas flicka. plus jag å min mor är tydligen ganska lika varann. hemska tanke. nä asså jag vet inte vad det är men jag blir ofta irriterad på min mamma å jag tror det mest har att göra med att hon aldrig insett att jag åldrades efter sexton års ålder. ja förutom när det gäller arbete å ekonomi. då är jag faktist en vuxen kvinna. typ så här, jag å min mamma skulle aldrig varit kompisar i skolan. jag skulle nog ha stört mej på henne. men hon är min mor å jag älskar henne å hon är faktist världens bästa mamma. bara inte världens bästa kompis. herregud så svårt att förklara utan att låta som en kallhjertad person. menhursomhelst.
nåt är förändrat. mest från mammas sida. vi har nu umgåtts i två dagar utan att jag fräst eller blivit irriterad eller utbrustit menåååh du fattar ju inte. när mamma säger att hon aldrig druckit en latte säger jag inte men herregud klart du har druckit latte alla har druckit latte utan haha haru inte då får du ta min. å mamma säger men gud så gott å jag säger välkommen till våran värld å ditt nya liv åsså skrattar vi. å när jag säger att fan leopardprintet rymdes inte i tatueringen som jag tänkt den så säger hon men gör den dubbelt så stor då över liksom halva ryggen. å jag tittar på henne å funderar på om hon är ironisk men hon säger ba det vore väl läckert? herregud. å jag säger vad jag ska göra för tatuering sen när jag får barn OM jag får barn å hon säger men gud det blir skitsnyggt å menar det. sen säger hon men du får ju skynda dej på med ungen för fertiliteten minskar med åldern å dunkar mej i ryggen med ett höhö. å jag bara stirrar. å garvar. så håller vi på så där. hon snackar med mej mer som att vi är två vuxna å jag fokuserar på att inte himla med ögonen å säga menååh när hon säger töntiga saker. å det funkar svinbra. det är fantastiskt å en helt ny grej i vår relation. jag är förvånat imponerad över oss båda. heja oss!

en annan ny grej i relationen som även inkluderar min pappa är att jag igår för första gången drack alkohol i deras sällskap. japp. en mellanöl. å dom ba men gud dricker du öl å jag ba jajjemän. men du kan inte dricka så många va sa mamma. å jag ba jåhå mitt rekord är tio starköl i rad. då ba titta mamma tyst på mej. men så gjorde jag snabbt en lustig min å pappa började garva å sen mamma också. baby steps.

alltså. grej jag funderade på igår när jag låg å sku sova. eller funderat på i några veckor faktist.
reklamen för ac3 comfort. ni vet. krämen för sprickor i analöppningen, analklåda å hemorojder. på rikt. har ni sett den? jag blir irriterad så det kliar (ej i analöppningen men i kroppen). asså ofta (ofta!) man går ut från apoteket med en tub ac3 comfort å är redigt stolt över det. å ofta man sätter ner tuben i en genomskinlig påse då! å håller upp den för alla att se. i brösthöjd. ba med lidingödialekt heeej hej här kommer jag med mina analsprickor! plus ofta att man när man kommer ut från apoteket med sin genomskinliga påse ler förföriskt (eller pilemariskt jag vente) till den söta killen som stått å casualhängt utanför. å han ler tillbaka. som att att han ba "mmmm..sprickor i analöppningen i like jag har alltid varit lite svag för tjejer med analproblem å se så hon visar upp det vilken tjej. äntligen!". herregud. herregud!

(nej det finns ingen poäng. jag är bara upprörd.)

loftsäng. vem kommer på nåt sånt? egentligen. förmodligen människor som redan gett upp hoppet om att kunna finna någon att idka hor med på helgnätterna. eller vardagsnätterna för all del. nån som liksom ba äh jag kommer aldrig hitta nån lika bra å smälla upp en loftsäng skapa mer yta för skrivbord å dylikt. (skrivbord!?) å ni ba hur tänker du nu? jo.
jag har flyttat in i en ny tillfällig lägga va. den har loftsäng. eller dödssäng som jag kallar det. loftsängar är ett av djävulens bländverk. man ramlar lätt ner från dom. den här loftsängen är förvisso bred. men den har ingen kant. pappa sa sätt en kudde under madrassen så stoppar det eventuell rullning över kant. jag har en kudde under madrassen nu. gott så. men fortfarande är den en dödsfälla. loftsängen har heller ingen stege som sitter fast i den. nej nej. här är vi mer äventyrliga än så. vi kör helt enkelt en gammal målarstege från cirka 1946. eller dödsstegen som jag kallar den. från dödsstegens sista trappsteg är det över en meter upp till själva dödssängen. varje kväll när jag hoppålar mej upp kommer rädslan om att jag ska råka kicka till dödsstegen i det sista ålhoppet å att stegen ska falla till marken. vad gör jag då? jag kommer sitta fast där uppe å svälta ihjäl å kommer bli den mest löjliga nyhetsrubriken evah. "flicka tog sej ej ner från loftsängen- dog av svält." herregud. å att dricka alkohol så länge jag bor här kommer ju inte på fråga. alltså tänk er scenariot. men det var en parentes. åter till första stycket.
alltså. vem som någonsin igen vill ligga smäller upp en loftsäng? vem flyttar in i en lägenhet med loftsäng som fortfarande inte gett upp hoppet om att få till det? jag vill svara ingen. det finns ingen som helst logik för att man skaffar loftsäng om man inte vill återuppleva sin barndom med våningssängar å äventyr. (men tänker man så är man ändå ej redo för att ligga så det räknas inte heller.) visst. man kan ligga stillsamt. man kan ligga lågt. traci sa hon har ett minne av mindre klet efter ligg i loftsäng. jag säger det är för att man måste fjortisligga. ni vet tätt på varann uh uh uh kom du? det är det enda som går med knappt en meter i takhöjd. men säg att man på något outgrundligt vis ändå lyckas få till ett bra ligg med fin pojke där uppe. det är ändå liksom ingen idé. varför? jo för det finns på inga sätt å vis nånstans i universum ett enda sätt att charmigt eller hett eller smidigt ta sej upp å ner för den där stegen. tro mej. jag har övat. föreställ er att med dödsskräck klättra å dingla ner å nå ett trappsteg över en meter ner samtidigt som du ska se smidig å galant ut. å kanske le. alltså upp kan jag ju alltid gå sist. dock med risk för att jag aldrig kommer se på den hemföljande pojken på samma sätt igen. jag får titta åt annat håll. men vi snackar ner nu. där spelar det ingen roll om man går först eller sist ner. det ser lika hemskt ut från båda håll. alltså. åh nu tänkte jag mej just hur det skulle se ut om man var naken på väg ner. dör. om jag vore pojken skulle jag ej höra av mej mer igen. ni ba men han får ta dej som du är yada yada yada. nej. jag har en image att tänka på. så ingen pojke hem förräns till jul vad det verkar. kul.
nej loftsängar. dödssängar. helt klart nåt som bara oliggande konstiga människor skaffar. å det är tydligt att jag måste flytta snarast möjligt. loftsäng asså. vilket jävla påhitt.

(och som om det inte vore nog med dödsängen. läggan har även gasspis. om jag lever om en månad är jag ett vandrande mirakel.)

filip suger. igår ba drog han. utan ett ord. han var ba borta. å först blev jag lite sur för han hade ju kunnat säga nåt innan jag hann kasta ut katastroftänk å drama queen-repliker. men sen var det rätt skönt. eller jävligt skönt faktiskt. slippa pickandet i skallen å det lamslående tjatet.
men så i morse var han tillbaka. väckte mej 06.30 med ett hånflin å ett tadaaa! filip can not be trusted. å nu känner jag att han får inge mer chanser. jag har jobbat med att stöta bort han i 8 timmar nu. jag känner att han börjar backa. å den här gången ska jag inte låta han komma tillbaka utan motstånd. ånej. jag har preppat med treo, alvedon, aspirin, ipren. å kaffe. ni får ha lite tålamod tills han är helt borta. jag blir lite illamående bara av att ha ögonen öppna för tillfället.

men saker migrän kan göra med en:
man kan tappa känseln i ansikte å tänder.
man kan slänga brödet i soporna å försöka smöra brödförpackningen.
man kan hälla mjölk i snabbkaffet stället för kokande vatten.
man kan sätta tvål på tandborsten istället för tandkräm.

jag ska sova lite nu. igen.

- jag har fått hängtuttar.
- haha va upptäckte du det nu?
- japp. igår.
- undrade varför tuttarna hänger ut under bandeaun.
- å varför den hasar ner. så såg jag. hängtuttar.
- haha förlåt men det låter rätt kul.
- inte kul.

japp. med viktuppgången kom gravitationen ikapp mej. den jäveln. vari ligger rättvisan att från att ha obefintliga tuttar till att dom börjar hänga? på rikt. hur kan dom hänga? dom finns ju knappt. men nu har min viktuppgång bestämt sej för att placera en liten del i varje tutte. just precis så att dom ska hasa ner ett revbensmått å så att jag eventuellt får börja bära bh igen. inte okej. asså jag som alltid kört den här ba "ja men hey bra grej med små tuttar är att dom inte hänger! high fiiive!". herreguh. jag börjar gråta.

- jag har även fått skrynkliga tår.
- eh hur menar du?
- vente. dom är skrynkliga helt enkelt.
- okej...
- det går utför för mej.
- inte då.
- lite lätt lutning iallafall.

då säger inte realist javisst mer. å jag, mina hängtuttar å skrynkliga tår går å lägger oss. fan.