skrivet: november 6, 2010

när jag var nitton år var jag så jävla hip hop. jag gick omkring i baggyjeans ständigt å alltid. kamouflagejackan satt som en smäck. å rastaflätorna jag suttit å gjort i sju timmar hos en afrikanska i umeyo räckte ned till midjan. sötast var jag när jag satte upp flätorna i två pippilotter. ringen i ögonbrynet gav mej mer attityd å man såg alltid kalsonkanten sticka upp i jeanslinningen. som accessoar hade jag en pojkvän från gambia. good ol' dayz! faktum är att jag saknar den tiden. jag passade som hip hoppare. men javente. alla mina polare bodde i förorten men invandrande föräldrar, hade det tufft å snacka rinkebysvenska. jag bodde med mina lyckligt gifta föräldrar i radhus i idyllen å hade inte ett enda trauma som gjort mej hard to the bonez. å jag ville aldrig pick a fight å jag ville aldrig ta droger å mamma sa jag skulle va hemma senast ett på vardagsnätterna. så det blev inte så bra. eller det var ju bra herregud. men min hard to the bonez-attityd blev liksom aldrig trovärdig. å mina mellanmjölksvänner, sagt med kärlek, gillade ej hip hop.
nu var det bara förvisso ca två år sedan jag slutade att endast ha på mej sneakers. min rosa adidas old school-tracksuit hänger fortfarande med. å mina sista baggyjeans klippte jag av i somras. men jag vill ändå minnas det som nåt som var. asså hey hey hey jag lyssnar fortfarande helst på hip hop i perioder.

häromveckan skulle jag utmana fröken bovary att bara lyssna på hip hop en hel dag. hon har fördömt genren fullt å totalt så ja ba vänta du det ska nog bli folk av dej också. som utbyte lovade jag att lyssna på tysk musik en hel dag. vilket jag också gjorde. gott så. jag rafsade ihop en lista på dom 60 bästa låtarna. fröken gjorde sitt bästa. vid ett tillfälle utbrast hon jippii den här kan jag men så var det bara reklamavbrott för john lennons samlingsskiva. nå. hip hopen fick ingen större genombrott hos fröken bovary. men jag vet ni finns där ute alla mina hip hop-skallar.
således igår å idag utökade jag listan lite å nu är den klar. de 100 bästa hip hop-låtarna (som fanns på spotify). det kommer ta er 6 timmar att lyssna igenom den. men vet ni det är svinbra för jag ska å jobba 30 timmar i sträck nu. så har ni å göra medans jag är borta. aight? aight!

skrivet: november 5, 2010

överallt är det tyst tyst. men grannen har fest. jag hoppas dom går ut på lokal snart. jag har lagat crêpes. jag skriver det igen. jag har lagat crêpes. jag har inte lagat mat hemma på två månader. man kan tänka att jag kunde ha lagat makaroner å korv. små steg. jag jobbar inte så. inte när jag fåt en idé i huvudet. å idag fick jag crêpes i huvudet. således efter jobbet handlade jag alla ingredienser plus en visp plus decilitermått samt stekspade. herregud. som när jag i våras blev sugen på blodpudding å var tvungen köpa en stekpanna å sen blev jag så trött efter allt rännande på stan i jakt efter den perfekta stekpannan (rosa med prickar) så jag orkade inte steka nån blodpudding när jag väl kom hem. menhursomhelst. idag orkade jag. jag stekte pannkakor i en å en halv timme. ca 23 stycken. 3 åts som färdkost. jag blandade ihop fyllning. tonfisk å majs i mayo. kräks ni men det är löjligt gott. fyllde mina pannkakor. uppe i två timmar nu. riven ost på. vika ihop. in i ugnen. just på pricken färdigt till postkodmiljonären. så åt jag en. å blev proppmätt. besvikelse. sen såg jag idol å höll på att börja böla till varje kärleksförklaring. eller mest olles å minnahs. brorsor osv osv.jag tror jag har knas på teven för de flesta lät förskräckligt (obs inte olle) men juryn ba woohoo fan va bra. å nu ska jag läsa en ny bok jag köpte igår för jag ser inte teven uppifrån loftsängen å då måste jag läsa för att kunna somna. påminn mej om att vi ska prata mer om loftäsngen imorgon!
ja. det här var liksom hela min plan för fredagen. jag har följt den till punkt å pricka. jag har sjungit lite också för det är ju så tyst. fasligt tyst. ett tag var jag sugen på att ringa mamma å ba surra. så skulle hon fråga vad gör du å jag ba steker crêpes så skulle hon ba men gudis vad du kan det får du bjuda oss på när vi kommer. å jag skulle ba kan jag väl. men jag pratade med henne igår plus jag tänkte nä då bränner jag bara pannkakorna. kanske imorgon ringer jag. gonatt.

skrivet: november 4, 2010

- alltså. han skrev puss i ett sms igår.
- puss?
- jo. blev lite rädd. lite hakan-vibbar.
- wow.
- jag vet jag ska inte klaga utan va glad. men ändå.
- men ändå.
realist javisst har fortsatt kontakt med den relativt främmande pojken från dejten. än har han inte bett om att ses igen men vi vet ju det kommer. å nu har han skrivit puss i ett sms. realist javisst suckar å säger herregud kan inte folk ba va lagom? mellanmjölk! falukorv! vanlig å stabil men lite spännande. jag, jag sitter å  försöker komma på saker som ursäktar honom. kanske han är en sån som skriver puss såsom vi skriver kram. det finns såna. han har ju faktist inte ens frågat om ni ska ses igen än. inte panika. hade han frågat om en andra dejt innan ni ens hade skiljts åt på den första hade han varit läskig. realist javisst vill lobotomera sej. inte sällan alls gnäller hon över att dom aldrig hör av sej. att dom inte ger henne nånting att gå på. att dom liksom aldrig hör av sej nog snabbt. nu har hon en som gör å då blir hon rädd. klassiker you say? klassiker it is. lobotomering kan va lösningen.
nä men hallå säger jag plötsligt. i'ma whop har funderat. så här är det. hade du varit intresserad av den här pojken, liksom gillat han som fan. då hade du faktist tyckt puss å för tidig fråga om att ses igen bara varit svingulligt. å du hade fnittrat.
sant säger realist javisst, jag fnittrar inte.

skrivet: november 3, 2010

kanske borde jag varit mer avundsjuk. en gnutta bitter. aningens vafan jag då? men det kom aldrig. jag var bara genuint glad å snorlycklig. äntligen. jag ville kanske lite att det skulle varit min förtjänst. efter allt mitt släpande å peppande å dragande för att få henne framåt. men det var det inte. det var helt å hållet hon själv. och det kändes också helt okej. realist javisst höjde nämligen lite på huvudet. sträckte på ryggen å blev utbjuden på dejt av en i princip främmande pojke. å hon tackade ja. herregud.
herregud vad hon förtjänade å behövde det. efter pölar av snor å att ha legat som en våt liten fläck i soffan. efter vad är det för fel på mej. efter jag kommer fan aldrig våga träffa en pojke igen. hon lyfte på huvudet å vågade. så jäkla stort.
asså jag var så spänd hela kvällen på hur det skulle gå. vi hade enats om att det var en övningsdejt. inga förhoppningar. inga analyser. bara trevlig kväll med en ganska fin pojke. å äntligen vid tolv på natten kom rapporten. inte hade hon nån aning om vad hon skulle tycka om det hela men vi var båda överens om att det var vad hon behövde. å jag sa haj fajv på det? hon sa haj fajv på det! å sen somnade vi båda med glad mage.
nästa gång kanske det blir min tur. men blir det hennes igen kommer jag vara lika glad för det. jag ligger inte som en våt fläck i soffan än.

skrivet: november 2, 2010

det infann sej en slags tomhet efter att lillebror å brorsorna åkte. jag ville dra ut på söndagen så långt det gick. låg å kved efter mat i sängen å sa med ynklig röst att ååh jag som hade tänkt att vi sku äta ihop en sista gång. försökte skälva lite. sa att jaha men låt mej dö då. låt mej svälta ihjäl jag bryr mej inte. ynk ynk. snygg-jonne var stressad av oklar anledning. lillebror not so much. vi är sällan stressade i vår familj. P gick mest omkring å sa vafan å jaha å nähä. å jag låg kvar i sängen å kved. till slut gav det resultat. jag visste det. P ba men vafan jaha jag åker väl till donken å handlar mat då.
så satt vi där vid matbordet till slut. alla åt samma. mc feast med garlicdip. alla drack cola utom snygg-jonne som drack fanta. åsså garva vi åt alla kvällars upptåg. åt att jag kvällen innan hade fått vänta utanför debban på lillebror i en timme för alla sa han var på väg fast han inte var. åt att alla hade skickat iväg han med taxi men att han likt förbannat stod kvar där ute å alla taxisar åkte iväg med andra. åt att P får skylla sej själv om hans gamla fling får upp hoppet igen eftersom han åkte hem till henne två nätter i rad. vafan sa P. åt att snygg-jonne skulle börja gnälla om toa efter dom bara kört tre mil så lika bra han gjorde bort det nu. jag behöver inte sa han. jomen gå lite nu efter maten sa jag så kanske du känner. så gick han två varv i läggan å kom tillbaka till köket å sa nä jag känner det inte. så garvade vi lite till. åt upp hamburgarna som var det vår sista måltid. jag försökte äta lite saktare för att få ha kvar dom i köket just aningens längre. men sen åkte dom.
å det blev så tyst. å det blev så tomt. jag städade lite sakta. tittade på alla foton vi tagit tre varv. sen la jag mej i sängen å såg hela första säsongen av cougar town tjugofyra avsnitt. å då blev jag lite mer sorgsen för där var alla samlade hela tiden å var så nära å garvade åt varandra så som vi gjort några timmar innan. sen somnade jag.
å igår var det lite samma känsla å jag fortsatte se alla sex avsnitt av säsong två. men idag är det tisdag å jag tror jag börjar ta mej.

skrivet: oktober 31 oktober, 2010

inräknade ringde vi på dörren å öppnade med våra sköna stämmor i kör. för fulla halsar å med det engagemang hon är värd. våran lilla ryss. hennes rödviniga leende gjorde mej varm i hjertat å jag räckte över den i tidningspapper inslagna presenten. å vi skålade alla i vad vi hade i handen. jag cava. ryssen rödvin. pojkarna sprit. vi fotade oss genom kvällen med en polaroidkamera å sjöng till tonerna av eldkvarn. vinsnurriga å fem klädombyten senare slirade vi ner för trappen till dit vi alltid var under vintern men nu inte varit på flera månader. fan varje helg stod ju jag å ryssen där på dansgolvet å dansade ryckigt å rockigt. ibland armkroksdansande med långhåriga pojkar i hatt. ibland skakigt med ett par glada tyska turister.
igår stod vi där igen. vakten, som jag inte vet varför men som alltid gör det, log så där va fint ni är här igen. å jag drack mer vatten än öl men ryssen drack lika av varje. alla stod vi å dansade. realist javisst, konstnärskan å felix kom också. felix sa han drack gravöl för alla var så unga å sen stod han å väntade på att dom sku spela intergalactic för han har gjort en liten koreografi till den. men han kallar det hellre dansschema. lillebror å brorsorna åkte på fest anordnade av fotbollstjejer-88. givetvis åkte dom hellre dit. smurfen vågade gå fram till han som log å ynnaf snurrade iväg med en pojke vi inte ens hann se. en efter en försvann dom å till slut var det bara jag å ryssen kvar. edge of seventeen spelades ur högtalarna å jag tittade på ryssen som dansade som var hon den enda i lokalen. så fin i sin romantiska blommiga klänning, sina by accident trasiga strumpbyxor å cowboybootsen hon köpt tre storlekar för stora dagen till ära. det långa mörka håret flängandes, ögonen slutna å läpparna leendes. lyckan. jag drack lite mer vatten. lillebror rapporterade att han kommit hem. jag svor över att dom spelade dom bästa låtarna i slutet. å snygg-jonne sa han skulle vänta på slutstationen på mej så jag slapp gå ensam i mörkret. sen gav vi allt i sista låten å glädjeskresjöng till queens somebody to love. å sen åt vi hamburgare. så som vi alltid gör. å ryssen svor över det trasiga strumbyxorna men jag sa gå med attityd så funkar det. å hon ba jaja. å jag kollade var jonne var å ryssen sa hon skulle sova som ett kryss över sängen. så sa vi kram hej då grattis igen å världens bästa kväll blev det.
precis som jag förutspått när hon tidigare under dagen sms'at att hon druckit rödvin till frukost.

skrivet: oktober 30, 2010

jojo men dom vaknade till slut. ungefär klockan två. jag blev så till mej så jag spillde lite kaffe i knät. men nu ligger dom här runt mej igen som strandade valar. dom ska ba ta igen sej lite. igen. själv piffar jag. dansar omkring å sparkar lite på pojkarna. snart dansar dom också. å jag donar på med en kaffekopp i ena handen. ett glas cider i den andra. å en puderborste mellan tårna. tredje kvällen herregud. jag tror jag hade varit mer utvilad om jag hade jobbat i helgen. men lyckan å glädjen gör att benen går å ögonen hålls öppna. tack gode gud.
ikväll byter jag öl mot cava å det svarta mot krämrosa. ryssen fyller år. å klockan ett idag skickade hon sms å sa att hon drack vin till frukost. det kommer bli en bra kväll.

skrivet: oktober 30, 2010

dom är så söta när dom sover. som klubbade sälar ligger dom här brevid. själv har jag varit vaken i drygt två timmar. när dom vaknar ska jag fråga var dom gick igår kväll efter att jag sa jag går hem. för jag gick hem. man ska sluta när man ligger på topp å jag hade en fantastisk kväll igår. från lite idolyl hemma med pojkarna. till snabba steg på höga klackar mot traci som jag inte träffat på ett tag å cry baby som jag träffa förra veckan. å bland ölglasen på bordet hoppar samtalsämnena som pingpong-bollar. å mitt i allt kommer pojkarna å jag är lite nervös just innan. tänk om dom inte alls gillar varann å tänk om jag höjt alla till skyarna lite för mycket. för det har jag. hela bunten. höjt dom till skyarna. var å en för sej. han är fantastisk. hon är så rolig. han är så fin. ni kommer gilla henne som fan. han är cool. han är jävligt kul. han är världens snällaste. jag har höjt dom av kärlek å själv tycker jag faktiskt jag varit lite för blygsam. men kanske inte. det spelar ingen roll för dom gillar varann. å jag blir så glad. jag blir lycklig. å vi dricker mer öl pratar om allt å sen går vi vidare.
vidare vidare mer öl å sen ska vi vidare igen. inte alla ska med så det blir kramar å hej då å jag ska vidare jajjemän. men sen när vi kommer fram så orkar jag inget mer å åker hem. trots att P står å värmer mej å säger jag ska betala in dej jag ska bjuda på öl jag ska göra det å det å det. nej men tack gulle men jag åker hem å sover. heeeeej då! du kan väl säga till när du är hemma iallafall säger lillebror. jaja säger jag å går hem med en fantastisk känsla på höga klackar.
inte vet jag var dom gick. inte vet jag när dom kom hem. jag har ett svagt minne om att dom inte kom hem i samlad trupp men jag är ej säker. jag ska fråga dom när dom vaknar. nu hostar jag lite för högt. nu råkar jag slå på ljudet utan hörlurar. nu vill jag att dom vaknar.
för dom är så söta där dom sover. men allt jag vill göra nu är att äta knäckebröd utan att tugga försiktigt. å fråga var dom gick.