-varför är du så lugn du brukar ej va så här lugn? frågar mama j när hon ringer upp å frågar vad fan som händer.

- jag vet, svarar jag. å jag var ovanligt lugn den kvällen.

- låtsas du som det regnar å å skjuter bort? frågar hon. hon som vet mej.

- typ. jag har stängt av tror jag. eller så är jag lugn på rikt. obrydd.

jag vet ej om jag stängt av. om jag låtsas som det regnar. om jag inte riktigt bryr mej. visste jag inte då. några dagar senare vet jag ej om jag pausat hjertat på rikt. om jag fortfarande väntar. om jag gått vidare. om jag saknar han eller en han. om jag hoppas för att vinna eller hoppas på rikt. om jag ens hoppas. jag vet ingenting.

men igår visste jag att jag var tvungen isolera mej från allt å alla för att få va ensam med mina tankar å funderingar. lite stilla. lite tyst. att få bryta ihop inombords varannan timme å sen dansa lite framför spegelen å se 25 avsnitt av how i met your mother. bara få va. för att hitta vad jag vet.

obs hittade ej. jag vet fortfarande ingenting.

så han hör av sej. till slut hör han av sej. det är en fullt godtagbar ursäkt han har. det är förklaringar å förlåt mej. eller det är en fullt godtagbar ursäkt till beteendet. men hur oss har hanterats vet jag ej om jag godtar. jag säger allt kan redan va sabbat. jag vet inte säger jag det här tog som fan. han säger detta är allt han kan ge just nu. jag säger jag förstår det. han säger han vill fortsätta med mej. jag säger han får ta initiativet till det fortsättningsvis å tills dess han gör det sätter jag hjertat på paus.

annars går det sönder.

precis efter jag dragit min gräns å postat mejlet till kocken hör P av sej å frågar vad jag gör å jag säger jag dricker upp kockens folköl å han säger ska jag komma förbi? å jag ba jo jag tror jag har gjort slut med kocken å han säger då kommer jag å dricker upp hans folköl med dej. så  gjorde vi det å jag fick älta av mej. å det är bra att gå igenom saker med pojkar för oftast säger dom att man överanalyserar eller är nojig men just igår kväll höll P med mej å det skålade vi på. sen gick P hem å jag sa jag ska sova å svinlänge också.

inte kunde jag sova så länge som jag planerat. inte har jag fått nån reaktion på min dragna gräns. försöker inte tänka på det. känner mej lätt. men känner jag för mycket så tänker jag. istället pysslar jag med bloggen, uppdaterar länkarna till mina favvisar. pysslar med ny layout. övar på att dansa lite swing. funderar lite på det där när alla fåglar föll döda från skyn runtom i världen (för att inte glömma alla tusentals fiskar som spolades upp på land) å alla ba nu går världen under men experterna ba nej nej chilla å sen blev det knas å översvämning i australien å sen blev det en jordbävning utan dess like i japan å jag ba vasanichilla? sen lyssnar jag på kompis zacke å nu ska jag dricka lite youghurt.

- var drar du gränsen, frågar realist javisst på måndagen.

- asså jag vet att det är sjukt men jag vågar ej, svarar jag.

- för att du ej vill va ensam?

- för att jag är kär.

- ah just det, det som ej försvinner fast dom är idioter.

- precis.

nyss drog jag gränsen. för ca fem minuter sen drog jag den. han vet inte om det än. men snart. å jag är orosvärt lugn. nu ska jag röka. å han har snart öppnat mailen.

på lördagen när kocken väljer att stanna hemma hos sej för tredje kvällen i rad säger jag till ryssen att jag ska ju vara glad. jag är inte glad nu. jag är ledsen för det mesta. jag säger jag måste fråga vad vi är. realist javisst säger han ska få mej att må bra när jag på söndagen meddelar henne att jag är yr å svimfärdig. inte har jag lett på hela dagen. katastroftänk från jag vaknar. jag säger jag måste säga till han hur jag mår. han å jag pratar jag frågar om han vill komma förbi ikväll. han säger glatt ja det kanske jag kan göra. jag säger till hon som gör mej komplett att kommer han inte skjuter jag ut mej från oss. att jag pallar inte. hon frågar om det känns skönt att ha kommit till ett slags beslut iallafall. inte det minsta svarar jag.

men han kommer på kvällen. han är glad å vi ser film. han har köpt chips å godis. vi skrattar. det är lite stelt. vågar jag ta på honom. inte riktigt. hanteras varsamt. risk för kras. en sån röd lapp emellan oss. men när vi ska sova kryper han så nära så nära å kramer mej så hårt så hårt. å jag måste hålla fast i hans pekfinger när han somnat för att känna att det är på rikt. å inte säger jag nåt. inte frågar jag nåt.

han ligger så nära å hans armar är varma.

nyss gick han igen.

å när jag vaknar på morgonen är det nåt som känns annorlunda från de tidigare sex morgnarna. jag är lugn i magen. det känns ovant. jag är van nu att vakna med en mage som är så upp å ner å gör att jag ej kan äta å knappt prata. nu är den lugn. å jag har armar å ben som kramar mej bakifrån. lukten jag nästan glömt känner jag i nacken. å det är varmt i sängen trots att jag bytt till det tunnare täcket för någon dag sen.

det är en vanlig morgon. det som brukade vara en vanlig morgon. det känns som förr å vi ler under fläkten å han vill som vanligt inte ha nåt kaffe. sen går han. igen. alldeles för tidigt. jag ler ändå några timmar efter. mot kvällskvisten har leendet försvunnit.

å nästa morgon vaknar jag med den där nervösa upp å ner-magen igen.

jag å ryssen tar en hel eftermiddag. å kväll. vi dricker öl. lyssnar på musik.ältar pojkar. eller jag ältar å ryssen svär lite. så som det brukar va. ryssen säger att pojkar är som gummiband å spänner man ba ut dom på nog avstånd så kommer dom tillbaka snabbt som satan eller hur det nu var. nåt med gummiband iaf. kanske menade hon gummiboll. kocken skriver på chatten. hela tiden. blandat stuff å nonsens blandat med vad gör ni å hur många öl har du druckit hitills. jag känner mej fortfarande kall å mina svar blir efter det men inte på något vis otrevliga. finns ingen anledning. men känner man sej kall ska man inte spela varm. han säger han ska skejta på söndag å jag säger ah du får komma hämta brädan nån dag då. tystnad. ryssen får lite mer panik än jag. han svarar inte. det där var lite väl säger ryssen. äh vare väl inte säger jag. kocken håller sej tyst i en kvart sen skriver han å har bytt ämne. å haha. efter ett tag säger jag vi ska gå å har blivit lite varmare så jag skickar en pingvin. han vet vad pingvinerna betyder. han gillar pingvinerna. han vet att när jag vill säga nåt fint men inte hittar orden så skickar jag en pingvin. när vi talat i telefon å han sagt nåt fint har jag sagt ordet pingvin tillbaka. det är fint. jag har inte använt pingvinerna sen jag kom hem. inte behövt. så. jag skickar en pingvin.

- jag har hängt ut tre renbogar på tork nu, svarar han.

- va fint. jag skickade just en pingvin till dej.

- jag kan inte göra pingviner.

- ...

- renbogarna får va mina pingviner till dej,skriver han. å jag vet att han ler.

- godtaget, säger jag å ler.

sen ska jag å ryssen verkligen gå å han har frågat var vi ska å vem är med å blir det klackarna i taket å jag säger det kan du haja å han säger du kommer bli full å jag säger det är planen å han säger gott med öl å jag säger kom ner om du vill men han säger nä jag har inte råd. nähä säger jag å hej då. sen går vi.

å jag hinner inte ens runda hörnet på huset innan han skickat ett mail att han nog kommer ner ändå. en öl har han iaf råd med.

å ryssen viskar..gummibandet.