och halv tolv på nyårsafton fick jag frågan om jag skulle komma och skåla in tolvslaget med honom. och jag satte mej i en taxi 23.40 och sa till chauffören kör bil vi måste hinna till min eventuella framtid! (jo på rikt. jag lekte att jag var med i ett romantisk drama) och som han körde. och 23.57 var jag framme hos den eventuella framtiden. och det var precis som det ska vara. och jag som hade nojat att jag kanske skulle vara i vägen, som hade hoppats i smyg att han skulle vilja vara med mej men inte vågade riktigt tro det, log när han i champagneruset lite blygt sa att han såsom jag hoppats. hoppats att middan jag var på var skittrist så jag skulle höra av mej. och att vi skulle ses och sen bara vara han o jag.

just nyårsafton var vi dock inte bara han o jag. men däremot de resterande fyra dagarna. total isolering. fyra dagar som bara varit perfekta kramar. god mat. filmer i soffan. konstant kroppskontakt om än så som minst bara en hand på ryggen. frukost i sängen. hud som gillar hud och två kroppar som passar perfekt ihop. det har varit fina ord. det har varit blygsamma ömhetsförklaringar. det har varit alkoholbaserat öppna hjärtat-snack som har glömts bort dagen efter. det har varit tryggt. och precis som det ska vara. och som han säger: när jag ser oss tänker jag helylle, gula pluppar och hoppande kaniner.

och igår klockan ett sa jag hej då till skanstull. kramade om min eventuella framtid hårt och sa vi ses om en månad då. och han sa vi hörs sen och log så där finurligt som han så ofta gör.

och på kvällen var det tomt och bara jag i sängen. och jag sa jag har abstinens. och han sa i hear u och hade inte ens lust att gå och lägga sej.

och det kommer bli en lång månad.