asså jag är en sån där som folk av det utstötta ur samhället-sorten ofta tar kontakt med. sätt mej bland femton andra på en busshållplats och a-lagaren som ramlar in sätter sej garanterat ned brevid mej och bjuder på fest. sommartid på medborgarplatsen har jag fullt upp om man säger så. och jag hjälper upp när de ramlar. jag köper en kopp kaffe. bjuckar på en cigg. lyssnar. nickar. man behöver oftast inte säga så mycket man bara sitter med. men asså det är inget jag lider av. jag gillar dom. man kan ofta ha ganska fina samtal med dom. om livet. och så.

igår när jag väntade på äldstaste vid slussen. tar upp näst sista ciggen från mitt näst sista paket camel lights från limpan som brorsan köpte till mej i thailand. en till synes helt normal kille kommer fram och ber om en cigg. klart han får en cigg men jag hinner tänka fan bara en kvar sen till vägen hem. så fort han sätter ciggen till munnen inser jag att det här är ingen vanlig kille som hoppsan fick slut cigg. här har vi att göra med en som är lite kantstött av samhället. kläderna var rätt skitiga. ögonen röda. han famlar i fickan efter en tändare. ger han en innan han hinner måsta fråga om det också. behåll den säger jag. och där gick signalen. han berättar om hur mycket räkningar som kommer och man har ju inte ens råd med mat och brorsan och han bor ju ihop i en villa men nu har dom bråkat och brorsan står ju på alla papper och nu vet vi inte hur det ska gå men nu fick han ju en cigg iaf och det är ju alltid nåt men var ska han liksom bo och jäkla skit allt är. och jag säger ja tur lönen kommer om två dagar så man kan äta igen och hinner tänka på samma gång att fan han har nog inte ens en lön att vänta på. han skrattar och säger ja jo lön hehe äta är bra. och tittar ner i marken. han gör det dock bra. försöker låta positiv. ge sken av att han inte alls är en hemlös arbetslös tjugonånting som alltid går i samma kläder. vi röker våra cigg tillsammans. nickar i samförstånd. han börjar återigen prata om sin bror i villan. så kommer äldstaste. jaha säger han nu kom din kompis det är lugnt inga problem. och innan jag hinner säga men berätta klart du så har han susat iväg ner för trappen. jag undrar var han skulle. och undrar fortfarande. och försöker att inte sura över att jag nog inte kommer ha råd med mina nya kängor jag tänkte köpa.

jag vet inte riktigt vad min poäng är med den här lilla historien. jag vet bara att jag har tänkt på han sen jag såg hans ryggtavla försvinna ner mot tuben. små saker i vardagen som stannar kvar i skallen och gnager lite. bara.

 

C

27 januari 2010 09:44

Asså, jag är lite lur på att det där ligger i släkten, för jag råkar också mer eller mindre ofta ut för samma sak. inte i samma utsträckning som du, men ändå.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          räta in er i ledet glöm inte reflexvästen håll i snöret så ingen tappas bort. nu går vi. HIT!     ...

  inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...

  när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...

  - oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...

  haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...