jag återvände till norr. till hemstaden. fem dagars paus från sängen som känns så jäkla tom fortfarande. från gråsörjan som täcker gatorna. från apatin som lamslog mej lite. tillbaka till norr. för att andas lite. kramas med lillebror som varit borta svinlänge. hänga soffa med hon som gör mej komplett. dansa till balkanmusik så vadmusklerna är alldeles ihoptrasslade och jag kvider till varje gång jag måste gå i trappor. trettiårsfest för bruuuschan. bara ligga i soffan. och äta tacos hos mamma o pappa. få sju små skärsår i händerna efter ett dödslyft som gick åt pipsvängen. för att lära mej dricka öl på rikt. spela lite lära mej spela biljard. få en liten kollaps som gick till sej efter lite cider och hip hop. få presenter. och typ andas lite mer.

och när jag packar för hemfärd tar med mej recoveryskivorna till datorn. och önskar att det fanns sådana skivor till små grubblande flickor som jag. ba rensa ut all skit och sen börja om från början igen. det vore nåt. men jag får nöja mej med att datorn mår bra igen. och hitta andra alternativ till mänskliga recoveryskivor. *dramatisk suck*

och idag är jag lite som en superhjälte. men utan kraft. utan styrka. och utan motivation.

jag vet inte om det var ett svar från farfar efter vårat lilla samtal igår natt. han i himmelen jag i sängen. jag brukar blygsamt be han om små saker. igår bönade jag och bad. snälla snälla snälla farfar sa jag. låt mej få det jag vill ha för en gångs skull. jag ska aldrig be om någonting mer pep jag fram i slutet. snälla farfar vi pratar om min eventuella framtid. snälla. 

och kalla det tillfällighet eller vad ni vill men i morse efter den långa varma duschen uppenbarades ett ord på den igenimmade spegeln ovanför handfatet. puss stod det. på spegeln bakom stod det kram. och jag dog en smula. av lycka alltså.

jag väljer iallafall att tro det var farfars sätt att visa att han hört mej och svarat. och på nåt sätt sett till att jag inte gått in i badrummet medans imman varit kvar på speglarna under den senaste veckan. typ sedan förra söndan.

tack farfar.

och jag vill tacka gud (och kanal 5) för att "living lahaina" finns. och för att programmet sänds runt 4 på natten när trubbelhjärtade flickor som jag ligger vaken och snurrar. när tankarna pendlar i hundratio från var ska jag bo efter första april till ska jag åka buss eller tåg till arlanda imorrn till vill jag egentligen ha han min eventuella framtid eller är det bara glädjen av att ha nån som tycker om en som luras till vad ska jag köpa i present till min bruuuscha till ska jag färga håret brunt igen till undra vems täckbyxor jag ska låna på söndag när vi ska åka skoter. ja och sånt.

och man snurrar. och lakanet skaver. och man blir hungrig och äter sex wasa knäckemackor inom loppet av fem minuter, kanske tio okej. och dricker te. men rooibos för det är inget koffein i det. så blir man pinknödig. och måste gå upp och då blir man ännu piggare. och jag funderar på om jag ska kanske vaka hela natten igenom. ba rida ut stormen. tänk vad mycket jag skulle få gjort.

och så. mitt i allt macgyver, trauma och tv-shop så kommer dom. surfarpojkarna från "living lahaina". fem heta surfare som bara springer omkring halvnakna, dricker öl och är helt bananas. tack tack tack!!!

gud och kanal fem. där tänkte ni till. big up!

ah det var bara det. och att jo jag somnade till slut ca 04.45

hej nu har jag suttit i min säng sen i söndagskväll. (asså jag hade lätt kunnat sitta hela söndan men det var hamlet på stadsteatern och lite sånt.) jag börjar bli lite smått apatisk. och ni ba: men hur äre gumman? och jag säger: nä asså det är inge sånt. jag tog bara slut. promise.

det blir bara lätt så när man kört på med jobb, vindrickande, kokongat med eventuell framtid och sen fortsatt med bubbeldrickande och mer jobb. ja åsså saknaden på det. saknaden blir faktist lättare ju fler dagar som går. man glömmer alltid bort det dom där tre första nujävlartdörjagåjagkanintetänkapåannat-dagarna. ska skriva en mental note to self om just det. ifall det skulle inträffa igen. *hoppas på att det inte gör*

jo nämensåatte. annars hade jag nog inget mer att tillägga just nu. jag håller mej från att skriva de djupaste tankarna och små minnen som är så fina så man undrar om man varit med om det på rikt. jag håller mej. för ifall det går åt helvete orkar jag inte stå och göra loser-tecknet i pannan. kramp i armen. asså jag lovar inte jag kommer klara det men jag ska försöka. gott så.

nu ska jag lyssna på hip hop. peace out.

ja. jo. jag skulle kunna skriva om hur jag igår när jag gick ut med småtjejerna bara tänkte att det skulle ha varit roligare om min eventuella framtid var med. eller om hur jag kom på mej själv där på strands dansgolv med att undra vad man gör ute på krogen när man halvt om halvt har någon. och hur jag gav mej själv en mental bitch slap för samma tanke. men jag vill inte bli en trist hjärtsmärtande suckande och fånig blogg.

så. idag ska jag bara komma ihåg och skriva om hur jag och småtjejerna plus hon min äldstaste drack vin som om det inte fanns någon morgondag. hur vi tog skolkatalogsfoton med självutlösaren. (lätt att jag var den som fick ligga ner yeah) hur vi pratade ghettoslang i kön. å ba fo shizzle ma dizzle. hur vi höll på att jävlart frysa ihjäl i kön så man blev spiknykter och allt vin vi druckit var i onödan. hur jag för första gången i mitt liv köpte en öl i en bar. och drack den. utan att kräkas. hur jag hade tappat bort dom flesta för en stund men när dom spelade jump around på dansgolvet kom ryssen för hon visste att hon skulle hitta mej då där.och hur skönt det var att ha ungefär 50 meter hem när vi väl gav upp.

och ikväll fortsätter jag och realist javisst med bubbel, morfar ginko och fritz corner. och jag ska inte tänka trista omhanändåvorehär-tankar eller fundera på om ett sms vore på sin plats. eller om han såsom jag känner att man inte vill dela säng med någon annan även om orden inte uttalats. jag ska bara få vara glad. stjärnstopp!

när jag skrev inlägget igår var allt jag hoppades att just som jag skrivit klart skulle det säga bidebip i mobilen och han skulle ha svarat. som i de romantiska filmerna. som i drömmarna. sånt som aldrig händer på rikt.det var det enda jag kunde tänka på.

ja. det kom ett sms. efter fyra timmar och trettiotvå minuter. och hjärtat saktade ner lite men sorgen i magen var kvar. jag hade ju redan gett upp lite. jag hade kommit på ännu mer ursäkter. och brottats ännu lite mer i huvudet. jag vet ju att han inte skulle köra en diss ba så där. och mina finaste och bästaste gjorde sitt yttersta. realist javisst, hon som gör mej komplett och bestis peppade för fullt via msn och sa alla rätta saker och jag, jag bara fortsatte negga. dom gav inte upp. jag kollade mobilen var femte minut. kanske den var trasig. jag stängde av och på den eftersom jag vet att den brukar fucka upp lite och inte säga till när jag får sms. men inget hjälpte.

och när jag låg där i min sura glädje och funderade på mitt svar och hur tonen skulle vara och hur länge jag skulle vänta och läste hans sms om och om igen så upptäckte jag det. han hade svarat 19.37

och nu kan ni uppmärksamma klockslaget då jag skrev gårdagen ångestinlägg. vilken tid jag låg och hoppades på att mitt liv skulle bli en romantisk film.

*köper ny mobil*

en timme och trettiofem minuter sedan jag skickade iväg ett sms. det första sedan han åkte. och nu ligger jag här och väntar på att det ska plinga till i mobilen. dom här nu en timme och trettiosex minutrarna känns ungefär som en halv dag. realist javisst säger att jag inte får börja noja. att han kanske gör nånting och inte kan svara på stört. jo säger jag. kanske äter. det är ju som middagstid nu. jag hittar på egna ursäkter för honom i mitt huvud. kanske han sover. bastar. promenerar i skogen och vill inte ta av sej vantarna. men jag vet inte. det kan lika vara att nojan blivit sanning. att han kommit på bättre tankar som uteslöt mej. och det är brottningsmatch där uppe i huvet nu. han är ju inte sån. han är ju snäll. men han är kille. men han kan inte bara ha slagit av allt på tre dagar. jo men han kanske ba låtsats i två veckor. nä men allt han sagt då? fast killar gör sånt. nä nog kommer han svara till slut. äh det vette fan asså.

allt jag vet är att det här kommer äta upp mej. jag känner hur det redan börjat tuggas i kanterna. och plötsligt är klumpen i halsen, yrseln och orosmagen tillbaka.  oh life. *upprepar*

och nu har det gått en timme och fyrtiosju minuter.

men sen slår deppen och nojandet ner som en bomb över en. bom säger're ba. det kan vara att det är första dagen av de 30 utan. det kan vara att jag ligger ensammen i sängen för första gången på två veckor. det kan vara kylan. eller det där dom kallar verkligheten.

men jag börjar tänka dumma saker. att om en vecka är jag bortglömd trots att han sa han skulle tänka på mej ungefär en till två gånger om dagen. att hans demoner i huvudet vann. att han hinner få så mycket tid att tänka och reflektera och inse att det var fint när det var men vi var i en bubbla och nu kom vi ut.

och jag börjar komma ihåg dom små orden som hasplats ut på fyllan. dom som han glömt när han vaknat på morgonen och kramat mej så hårt så hårt och sagt att han tycker om mej så mycket. men som jag kommer ihåg. jag har försökt förtränga det där om att det inte är bra om jag blir kär. den om hur dålig han är på förhållanden. och den om hur han fuckar upp allt så egentligen är det ingen idé. jag kommer ihåg. och han har glömt hur jag sagt att lugn och fin nu det som sker det sker och vi är inte framme vid dom besluten ännu. han har också glömt hur jag sa att jag är livrädd för att våga tycka om på rikt. hur rädd jag är för att säga fina saker för att bli klassad som tokkär och skrämma bort. och jag påminner honom inte. jag vill ha dom fina orden, stillhet, nu just här. och det är dumt att röra upp dammet som just har lagt sej.

så jag försöker att bara tänka det fina. allt det fina han säger. allt som han får mej att känna. allt som visar på att det jag nojar över bara är skitdumt och löjligt. på det att jag fått träffa hans vänner är så stort. hur det brukar betyda att han varit för länge med någon men med mej är det okej. dom hoppande kaninerna. hur han som alltid vill kunna se mej. hur han alltid vill ha någon slags kroppskontakt. att han som gillar mej. och att våra kroppar passar perfekt ihop. och det hjälper. iallafall för stunden. imorgon är en annan dag. och sen har vi 28 till. oh life.