gud jag blir så lycklig varje morgon när jag vaknar och inser att jag lever. eller inte varje morgon. men dom morgnar då jag kvällen innan legat och tänkt att jag nog kommer dö i sömnen. jag lider av ganska allvarlig dödsångest säger doktorn. det är skitjobbigt. jag försöker skämta om det till vännerna. för att jag ska slippa höra men herregud inte dör du. och för att dom ska slippa förstå det på riktigt. för det är ganska svårt att förstå har jag förstått. så jag ber dom ibland ringa och kolla att jag lever på morgon. dom säger okej. åsså skrattar vi lite. så var det bra med det. men dom kan ju glömma. så oftast ringer jag pappa. han säger bara okej, vill nog inte heller ta in det. men han ringer alltid och frågar lever du? jo säger jag. bra säger han vi hörs då.

det handlar givetvis om ensamheten. jag är rätt smart. jag har hajat. att jag dör får väl liksom vara okej. asså skittrist givetvis men liksom ja ni vet. det är det där att ingen kommer hitta mej eller sakna mej som ställer till det. jag har ingen närmast oanhörig längre. det är säkert inget ovanligt i min ålder. men asså förr i tiden hade man ju alltid nån kompis en sån som man ringde till ungefär 5 gånger om dagen och hade man inte hört av varann fram till eftermiddan så blev man lite orolig. en sån som man kan ringa 4 på natten och säga nu jävlart dör jag. jag har ingen sån längre. ingen kommer upptäcka att jag saknas förräns kanske efter fyra dagar. gott man ska lukta då liksom. jävla ensamhet. man är omgiven av människor som tycker om en. och ändå kan man känna sej så ensam. det är inte deras fel givetvis. alla kan inte vara orosmänniskor som jag. alla kan inte börja fundera på om det hänt nåt om man inte hört av en person på en dag. som jag gör. kanske jag bryr mej för mycket. om andra alltså . kanske jag ska fortsätta bry mej men bara snäppet mer om mej själv? börja sätta mej själv i första rummet. javente...

allt jag vet just idag är att jag är lycklig varje gång jag vaknar. och att när någon sover brevid mej så är dödsångesten som bortblåst. 

det kanske inte är dödsångest utan singelångest?

 

Hur Ska Jag Gå Hem När Allt Är Så Här

23 januari 2010 17:58

Facebook, sms, chattar... fan man kommunicerar ju inte som förut. Det var bättre med postbrev och telefonsamtal faktiskt, även om jag själv är kass på att använda telefonen nu för tiden för att ringa. Men det är ju bara kolla på när man fyller år för att inse att kommunikationen har fallerat. Alla grattar via facebook bara för att de där har en påminnelse om att man fyller år... yada yada, men du förstår nog min poäng hoppas jag.

http://hurskajaggahem.wordpress.com

 

I'ma whop yo ass

24 januari 2010 15:41

jo jag förstår den. jag tror dock mina problem beror på avsaknaden av den där riktigt nära människan. och oavsett om fejan och msn finns. eller så är det helt enkelt djupare än så. terapi anyone?
=)

http://imawhopyoass.bloggplatsen.se

 

Milla

26 januari 2010 15:20

Oh jag känner igen mej i det du skriver, kanske inte att jag vill att någon ska ringa varje morgon. Men jag skulle nog kunna ligga död i typ 5 dagar upp till en vecka innan någon skulle undra varför jag inte svarar i mobilen. Känns så tragiskt. Försöker att inte tänka så för då blir jag fruktansvärt deppig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          räta in er i ledet glöm inte reflexvästen håll i snöret så ingen tappas bort. nu går vi. HIT!     ...

  inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...

  när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...

  - oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...

  haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...