Direktlänk till inlägg 26 mars 2011
det är den där känslan eller inte känslan men oron att varje gång han går så kommer han inte komma tillbaka. man kan kalla det rädsla kanske? eller en nervkrasande jävla idiot som traskar omkring inuti mej. när han pussar mej hej då å går.å sen väntar här hemma när jag kommer från jobbet eller kommer strax efter mej. då känns det som att yes jag har vunnit ännu en dag oss. vad fan är upp med det frågar jag mej själv. det är ju en jävligt jobbig grej att släpa omkring på liksom. blir trött å matt. måste göra mej av med det.med den. med nåt. för om den oron beror på mej eller den rädslan på grund av han vet jag ingenting om.
men jag fick en gång diagnosen orosmänniska av en läkare.
inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...
när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...
- oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...
haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...