för ett tag sen läste jag en artikel på aftonbladet om hur romantiska filmer förstör kärlekslivet. hur dom förstör synen på kärlek och gör förväntningarna på förhållandet orimliga. man undrar varför ens egna relation inte är lika lycklig å sagolik som på vita duken. jag kan förstå det. visst. nu är ju inte jag i ett förhållande men jag kan redan känna lite dåligt samvete för min blivande man som jag eventuellt kommer tvinga springa efter mej på gatan med en blombukett i handen skrikandes i love you när jag går till ica. men det tar vi då.
alltså jag önskar ofta, mer än vad som anses som normalt, att mitt liv var lite mer som ett romantiskt drama. jag säger alltid att jag inte gillar romantiska komedier. asså men jag gör ju. gillar i smyg men det säger vi inte till nån okej. däremot säger jag att jag gillar romantiskt drama. ogillargillar. mest för dom med sej en vafan-klump i magen. jag önskar oftast inte att mitt liv ska va så där oh oh två personer gillar varann i början sen blir det missförstånd å lite trubbel i mitten med lite men äru trög å sen i slutet blir dom ihop iallafall. det är inte det jag sitter å suckar högt åt. nej nej aldrig. dom filmsekvenser jag oftast drömmer om. dagdrömmer å sovdrömmer om. det är att en kille älskar mej så mycket så han vet inte vad han ska göra. å jag ba vet om det å ba I can't be with you like this. åsså vänder jag mej gråtandes om å börjar gå å han springer efter å ba but baby tell me what to do? i'll do anything for you! så gråter vi lite. sen säger jag vad jag vill. det kan va att han fortfarande har kontakt med sitt elaka å svinsnygga ex. eller att han bor i en annan stad. eller att han har fula kläder för all del. å han ba well baby then i move to you. tomorrow i move to your town and we be togheter always cause that's how much i love you! eller love i will never speak to her again i love you and only you. eller i will change my clothes for you just say you love me för all del. åsså spelar jag lite sårad en stund men sen kramas vi. å hånglar. å är så kära så det kliar i kroppen så fort man är ifrån varann. lite så. handlingen kan skifta lite från dag till dag men kontentan är att en pojke älskar mej å vill ha mej så mycket så det gör ont.

det skulle vara härligt att få uppleva det på rikt nån gång.

- asså korta killar som stöter på en vafan?
- sanslöst.
- dom räcker en till bröstet man ba va vill du?
- funkar inte ens om man ligger ner.
- man känner en fot smeka runt övre vaden ca.
- hö hö hö.

jag å ryssen står lutade mot en vägg med varsin öl i näven. ryssen står å sågar killar till höger å vänster. hon skyller på sitt återupptagna manshat. jag tror det smittar för jag finner mej själv hö hö hö'a till allt hon listar. asså vi beter oss som störiga killar. inte så att vi haj fajvar direkt. men en dunk i ryggen hade inte varit malplacerad. om ni hajar.
ryssen säger direkt nej å ryser lite åt killar med tumringar, randiga tröjor, bandana i kombo med guns n roses-tisha, färgat hår, fixat hår, skärmkepsar, palestinasjalar, kortärmade skjortor, feta silverlänkar runt halsen, upprullade jackärmar, sporthoodies, hatt (endast min bror kommer undan med hatt tydligen), bälten med stort spänne, nyckelkedja, brottarskor av märket puma, ring på vänster ringfinger, mönstrade kallingar, färgglada kallingar, kallingar med märkeskant, skinnkavaj, sjalar överlag vid närmare eftertanke, t-shirts med avklippa ärmar, korallhalsband, hajtandshalsband, slingor i håret, piké, synbart plockade ögonbryn, svettband runt handleden, gula kängor, för stora dunjackor, färgglada byxor, sönderbitna naglar, killar som tror dom är coola för att dom har en monsterhund , häng till knävecken, kass musiksmak. ja plus säkert fem punkter till. för varje sak som läggs till i listan blir stämningen lite mer upprörd. eller ryssen blir. jag står mest å garvar.
ja där står vi lutade mot väggen å raljerar, fräser å garvar. varje kille som passerar blir ovetandes inspiration till listan. ryssen vet vad hon vill ha. å listan fortsätter när vi sedan går gatan ner mot skanstull. sen måste jag hoppa på vagnen hem å ryssen plocka in ynnaf från trapphuset.
ja ryssen vet vad hon vill ha. å jag misstänker att utspottade punkterna består oavsett manshat eller ej. asså okej okej okej jaja jag höll med på vissa punkter men ändå: ni som härjar omkring om mitt manifest..jag vilar mitt fall.

(asså det här manliga ryggdunkande beteendet kommer inte bli någon vana. men man får ta sej en sån kväll varje nu å då. ajt.)

jag har en dålig vana. eller dålig kanske den inte är. men det är en ovana. allt för ofta finner jag mej själv med att hålla andan. det är inget jag gör medvetet å händer oftast i stillasittande situationer. eller liggandes. jag tänker oj vad tungt det blev i bröstet å vad magen känns ansträngd så ser jag att allt är upphöjt å att jag inte andas. så andas jag ut i en djup suck. vad är det? frågade realist javisst en gång. vadå? sa jag. ja det var en riktigt djup suck, sa realist javisst. jaha nä jag höll bara andan då blir det så. var detta kommer ifrån har jag ingen aning. jag har aldrig praktiserat konstsim. jag har aldrig drömt om att sätta rekord i längst tid under vattnet eller vad det nu kallas det där som dom gör i det stora blå. jag har inga planer på att gå in i brinnande byggnader å leka vardagshjälte. jag vet inte var det här kommer ifrån. det har pågått sen jag var liten. å nu gjorde jag det nyss igen. alltså. jag glömmer att andas. herregud. vem gör sånt?
gud jag måste komma ihåg. komma ihåg att andas. för med hållna andetag å djupa suckar kommer jag ju ingenstans.

(jo fridykning heter det kom jag på. det dom gör i det stora blå.)

ni vet när man sover sådär så det känns som att man sovit i ca fem minuter men ändå i typ tre dygn? det är en mycket märklig känsla. man blir lite sur för det känns som man snuvats på njutningen först. men sen känner man att man har en behaglig känsla i kroppen å då inser man att man har haft en fantastisk natt å hunnit med rätt mycket. oftast innefattar den en dejt med en härlig man. man har nog fått hångla rätt friskt. å garanterat har man blivit kär i någon som också blev kär. som den gången jag drömde att nån sa jag älskar dej.
när man haft såna drömmar blir man oftast lite ledsen efter ett tag. när man hunnit vakna till så pass mycket att man inser att det bara var en dröm å att man ligger ensam i sängen. när jag var sexton drömde jag exakt samma scenario som utspelat sej på rikt kvällen innan. det var nyårsafton å jag hånglade med min stora crush bubba. den riktiga kvällen slutade med att han tog nattbussen hem å sen sa att han int ville va ihop. i drömmen tog han inte nattbussen hem å sa jag vill va ihop me dej. det tog mej en vecka att le igen efter att jag vaknat den morgonen. menhursomhelst.

imorse när jag vaknade kände jag alltså att jag drömt nåt fantastiskt. men jag vet inte vad. allt jag vet är att det tog ett tag innan jag hajade att jag inte låg i min egen säng. å att jag har blodiga rivmärken på hela ryggen.
asså jag vet inte alls.

- jag har gått tillbaka till att va manshatare.

det är ryssen som säger det. vi möts upp vid tuben den där eftermiddagen då hösten tagit oss i ett lite fastare strypgrepp. ryssen har en bunt tidningar med sej. hon pryder hela omslaget å det är en fyra sidor lång artikel om henne några bläddringar in. jag får ett ex. sen pratar vi om pojkarna. jag frågar hur det går med musikern som hon har träffat till å från i flera månader. han som hon tycker är som snäll å söt.
- äh jag tror vi har gjort slut.
- trist.
- nja. asså det var ju int som att jag var kär eller så.
- men du gillade ju han.
- jojo men det var ju under min wouwouwou-period.
- ..?
- ja jag var ju manshatare under vintern.
- sen blev jag ju så där wouwou mmmihi killar under våren.
- haha.
- men nu har jag gått tillbaka till att va manshatare.
- wow.
- ja dom vill ju ändå ba en sak. jag ids int.
- så du var inte kär i musikern?
- nä fan.
- nähä.

så går vi å sparkar lite till i höstlöven. ryssen spottar å fräser lite. jag går mest å funderar på om det är hon eller jag som hänger med det sunda tänket.

- jag blir kär alldeles för lätt, suckar jag.
- ingen idé.
- ja men det kanske kan va bra det också.
- kanske. i perioder.

ja kanske. ja jag bestämmer mej för att vara periodare låter bra. på vägen hem tänker jag att jag nog är i en frisk period nu. jag har inte blivit kär på flera månader. det är en slags tomhet. men man vet inte när beroendet slår till igen så det är väl bara att njuta så länge den vita perioden varar.
väl hemma placerar jag tidningen med min lilla manshatare på hyllan å tänker leende att hon kommer fan trilla dit snart också. manshatare..åjo.

okej. jag kom just hem från jobbet å är lite skärrad. why? jo för jag satt på tuben i min egna lilla värld å funderade. asså det hela började med ett par som satt å hångla sådär som bara nykära o respektlösa människor gör. jag ba jaha ni är kära va fint. nämen asså dom var tokkära. jag tänkte va fint att hitta nån som man är sådär kär i å som är lika kär tillbaka. å sen som vanligt tänkte jag vidare. asså jag ska inte tråka ut er med hur tankarna gick för att 8.30 på morgonen efter ett arbetspass på 17 timmar så är jag lite lätt svävig. tankar glider lätt iväg vidare å snabbt går det.(det är då jag tror kvarglömda ica-kassar med öl är planterade bomber till exempel.) men jag punktar upp det så kan ni få ett hum. ett hum om hur alla tankar for omkring som worm-spelet i en gammal nokia. ett hum om svårt det kommer bli att hitta nån att leva lyckligt å snorförälskat med.
1. jag ska hitta en som tilltalar mej.
1,5. han ska vilja prata med mej.
2. jag ska bli kär.
3. han ska bli lika kär.
4. vi ska gilla samma saker till 80% (typ va?)
5. han ska inte vara galen.
6. han ska inte visa sej vara psykopat efter tre månader.
7. han ska inte slå mej.
8. han ska inte mörda mej.
9. han ska såsom jag tro på livslång kärlek.
10. han ska bara vilja ha ett barn.
11. han ska vilja döpa sin son till amos.
12. å sin dotter till mimi. eller ella.

rent spontant känner jag att punkt 3 är viktigast å 11 blir svårast. asså jag vill inte släcka hoppet för nån där ute. alla har ju inte samma krav. de mörka punkterna är katastroftänk å kom sej av att en man tittade på mej så där som punkt 6 å som gled vidare till punkt 8. jag tänker ändå det är viktigt med en man som inte mördar mej. men ja det satt jag å funderade på nyss under min 25 minuter långa tunnelbanefärd hem. å nu är jag skärrad över min plötsliga insikt om hur svårt det kommer bli att hitta mej en man. sammanfattningsvis: en normal man att vara kär med.
ska sova lite nu. jag har feber.