luleyo har varit ett enda stort kalas i dagarna tre. första dagen skulle jag ta det lugnt å tog på mej klackarna. jag larvade mej hem vid två på natten å fräste lite åt klackarna när jag sparkade av dom å föll över soffans armstöd. fredagen å lördagen tog jag conversen. sen var jag ett öltält. nä jag missade inte i:et. bluestältet med ryssen, smurfen å hon som sjunger så fint. klubbtältet med hon som gör mej komplett å realist javisst. springa gator upp å ner. stå längst fram med kidzen å hoppa till det där elvamannabandet jag gillar så mycket. eller asså längst fram med kidzen plus P, snygg-jonne å brorsan. sen sprids vi för vinden. sen för en vindpust ihop oss tillbaka nånstans. sen sprids man igen. åsså håller det på så. i dagarna tre. å man kan dansa så svetten rinner längs magen. man kan ta ett pit stop i svanens butik med masser parfym. man kan spela in videor där man dansar koreograferat low low å bend over till T.I med hon som gör mej komplett. å satans vilken träningsvärk jag har i låren. man kan låta realist javisst flirta in sej före evighetskön till det där hemska öltältet där alla har mönstrade munkjackor å keps. å man kan hamna på efterfest med det där elvamannabandet man tidigare stod längst fram å hoppade galet till. å dagen efter kan man trött konstatera att festa med ett band som man gillar som fan inte alltid är en bra idé.

det är fortfarande tisdag å efter att mina fötter fått vila lite i högläge å brorsan bett mej följa med å käka på max skickar jag sms till hon som gör mej komplett.

- jag kommer snart ska ba käka.

- kej.

- äre nå föräldrar där eller kan jag röka på vägen?

- rök på.

även via sms kan jag känna vibben. så jag plockar ihop en stor påse godis innan jag beger mej. så fort jag kommer in säger hon "jag har haft en dålig dag". jag slänger upp godispåsen å säger att jag hajade det. så dimper vi ner i soffan. allsång på skansen. fniss åt stackars ylande tanter å jakob hellman som prickar in två tondöva (alternativt jag har sjungit i kyrkokören å kan ba svinhöga stämmor) tanter på raken. tjyvröka på balkongens golv. lite men vi kollar vad han sa om dej ooh han gillade dej han kommer höra av sej jo hon sa det att han sa så. tihi. vill jag ha den fina svarta oanvända klänningen som man ser lite kristen ut i? nä tack i'm good. planerande av helgen. må illa av allt godis. små analyser av sånt som skaver innanför bröstkorgen. beskriva heta bartendern å mötas av blygsam skeptism. garva. bara vara tysta. och så vidare. å allt är precis som förr. förr som känns som alldeles nyss. å allt är precis som det ska vara just nu. nu nu nu. å jag ignorerar att det är på lånad tid. å saknar det redan som fan.

på tisdagen. jag cyklar ut till farmor, förbi dom gamla hoodsen å gamla skolan åsså brevid tunneln där man tjuvrökte på rasterna å förbi fotbollsplan där man satt å kåtglodde på matcher å kanske hånglade under läktaren å genom ghettot som dom försökt gömma under nya husfasader men där man ser att tunga suckar å arga ord fortfarande lever innanför väggarna å längs gatan man lekte på som barn å känner till guppen i asfalten förbi huset där jag en gång lekte för nån tants barnbarn var på besök å jag kunde ju gå å säga hej å förbi farmos dumma granne som ville hon sku såga ner rönnbärsträden vi klättrade i å till slut upp på hennes grusplan. farmor har blivit liten. vi kokar kaffe. farmor dricker inte kaffet utan det får mest bara stå där på bordet i koppen. jag dricker tre påtårar. farmor går å vilar. jag bestämmer mej för att promenera hem. leda cykeln å gå. herregud. jag kommer chocka alla när dom får veta tänker jag där jag går med faster brevid mej å talar om hur man borde köpa sej en liten stuga här uppe nån gång. om jag inte flyttar tillbaka asså. vi går å går. faster har sagt jag kan cykla iväg om jag vill men jag sk ba slå följe till nästa korsning säger jag hela vägen. å plötsligt är vi inne i stan igen. å då först känner jag hur ont i fötterna jag har. å i höften. asså höften my god. så jag cyklar de sista hundra metrarna hem. när jag å mina sura fötter, onda höft å lite sorgsna hjärta kommer hem tänker jag. jag tänker jag att jag borde gå mer. att jag borde köpa bättre skor i så fall. å att jag borde hälsa på farmor oftare.

fjärde försöket att beskriva min helg å båt'n. min själ å mitt hjärta är i luleyo. å vad jag än ska skriva om den där båt'n å helgens nätter kommer leda till "men åk hem till stockholm då" eller "men du kan ju stanna hemma om det int duger." å det vill jag inte. men det är svårt. att skriva om helgen å båt'n utan att låta bli. för det är mycket gore-tex, det är bröl, det är 50-taggare med kåt blick, det är trekvarts-leggins med spetskant längst ner, det är feta silverlänkar å att stå på rätt ställe vid rätt bar. men båt'n är båt'n å jag har nog bara tappat det. ni vet det. jag hänger inte med i tugget. jag känner inte alla bartenders. jag vet inte vem rockkillen är. jag vet inte vem babyface är. jag vet inte vad hon som gör mej komplett å realist javisst menar när dom tittar nånstans å fnissar. jag vet inte var rätt ställe att stå på är. å jag har glömt att trixet för att ha kul på båt'n är att vara mongofull. då är det svinkul. (det kom jag ihåg på lördan.) å den har sin charm det har den. å man träffar garanterat alla man känner där. å man kan skapa sitt eget dansgolv i ett hörn å faktist skaka rumpa till here come's the hotstepper. med rätt sällskap å två flaskor vin i kroppen å om man väljer att se charmen i det. men mest rätt sällskap. då är det fint som snus.

(å ni ba: "vadå båt'n??" jo båt'n är luleyo's enda nattklubb på sommaren. eller det finns två små barer å en liten klubb till men alla går på båt'n så man kan säga enda. det är en himla stor båt. å ja det händer att folk ramlar i vattnet. även mobiltelefoner å plånböcker. då äre kört.)

jag cyklar snabbt genom stan. låter vinden torka håret. jag njuter av farten på mormors cykel som var min cykel men som nu är mormors cykel igen. den har inga växlar å knappt nå bromsar. men hej vad den går. i korgen har jag fyra flaskor estrella å på tassarna leppospjuxen. å i bröstet hjärtsnurp eftersom jag inte kan cykla sakta utan måste slå personbästa. alltid. när jag nått mitt mål flämtar jag mej upp för trapporna. upp upp upp å öppna dörren. å där sitter dom. mina fina. mina hjärtan. hon som gör mej komplett å realist javisst. äntligen å fantastiskt.

å solen skiner. i kylen vilar sex flaskor rosé. på balkongen askar vi i en gammal ölflaska. å jag försöker hänga med i å fånga upp med alla sommarens historier å typer. det går så där. efter ett tag kommer han som ser ut som timbuktu, så vi kan väl kalla han jason. han är energisk som få, är lite kär i hon som gör mej komplett å släpar på en systemkamera plus har en röd mössa. på datorn lyssnar vi på bidepipmusik men sen byter vi till robert brobergs båtlåt å sjunger i kör. eller. jag å hon som gör mej komplett gör. dom andra säger okej å går ut på balkongen å askar i den gamla ölflaskan. å allt är precis som det ska vara.

sen cyklade vi till schtaan å gick på båt'n.

det är papi som hämtar mej på flygplatsen. det är det oftast alltid. han har valt caben som dagens bil å vi kör direkt ut mot sommarstugan, med taket nedfällt. jag säger gud va coola vi är å pappa ler å säger jag vet. väl i stugan blir det en kamp att vinna tillbaka knäpsos hjärta. knäpso är min hund som jag lämnade hos mami & papi när jag flyttade till sthlm. han är lite sur i början å fjäskar mest för papi men jag ser att han spelar å efter tjugo minuter är jag home safe igen. mami har styrt tacos som jag beställt förra veckan å solen skiner. bryggan är ovanligt rak i år å papi säger att det är lågvatten.

jag tar med mej neo på promenad ut i skogen. min stig som jag brukade gena på är igenvuxen. så jag tar den större vägen ut på ängen som även den är igenvuxen. knäpso skuttar vant fram å jag mera försiktigt stegar fram i mamis foppatofflor. jag ser knappt knäpso i det höga gräset men så skäller han till å jag ser en bil komma upp på andra sidan ängen. det är hon som sjunger så fint å skådespelaren. dom har börjat hänga i sommarstuga. det är coolt. hon som sjunger så fint har tatuerat in ett renhuvud över hela överarmen just å är lite inplastad å blodig. vi slår oss ner på trappen å surrsurrar å sen går jag å knäpso tillbaka. mami & papi undrade var jag tog vägen men förstod nästan jag hade gått över ängen.  sen visade papi baracken han gjort iordning å fin för brorsan sku ha den som sin men har inte varit där en enda gång. å mami sa med drömmande blick å en lätt suck på rösten att jag kan ju bo där den dagen jag uppskattar idyllen mer än två timmar eller kanske om jag har en pojke med mej. jo sa jag det blir fint det ska jag göra. nästa gång ska jag ha med en pojke. så har jag ju bestämt.

sen åt vi tårta hos gudmor.

jaha hej. jo det här med att inte ha någon dator gör hela bloggandet lite svårt. men till ikväll eller imorgon ska allt va i sin ordning igen. då ska jag berätta. om hur jag cyklar gatorna fram med ljusets hastighet mellan fester å båtar. om hur jag träffar alla fina. om båt'n. å om parasolldrinkar med eldsprutsmojänger. å om hur allt är precis som sist jag var här. å precis så som det ska vara. men nu ska jag å lillebror gå till snygg-jonne. på söndagar ser vi alltid film hos snygg-jonne. åsså äter vi varm korv. hej så länge.