jag fraktar saker över stan. stekpannor. kläder. väskor. å krukväxter. ensam å dessutom på en söndag. dagen man är lite mer sårbar än andra dagar. jag vet inte hur jag tänkte men ja sakerna ska ju fraktas å framförhållning är bra har jag hört.

jag tycker det är lite pinis att släpa på jättestora (asså ni fattar inte hur enorma) krukväxter på tuben. å den rosa stekpannan uppstickandes ur axelväskan. å stora sportbagen hängandes över bröstet. jag får för mej att folk tittar. eller det är inget jag får för mej. dom glor. men jag får för mej att dom tänker titta stackaren som kanske inget hem har å inga vänner som kan hjälpa. eller att jag kanske blivit utsparkad.

så då jag leker jag "jag flyttar ihop med min kille-leken". japp. vi ska flytta ihop i en mysig tvåa i hornstull. med fiskbensparkett å masser plats för hans gitarrer. å ett stort fönster vi kan röka i. å i hörnet av vardagsrummet har vi en stor leopard i porslin. i sovrummet heltäckningsmatta. plus en stor krukväxt dårå. men han har just igår varit å spelat med sitt band i en annan stad å är på väg hem så jag tänkte att tja jag kan väl börja ta dit lite grejer. en söndag liksom jag har inget annat för mej. när jag kommer tillbaka från fraktandet har han kommit hem till sin lilla etta å lagat spagetti carbonara åt mej. eller ja oss. å korkat upp en flaska rödvin. så allt är liksom chill. jag är rätt chill här på tuben. ler å sträcker på mej lite. det trodde ni inte va? jorå. ni skulle ba veta alla ni som sitter där å ser ut som ni käkat blängsylta.

tillägg 1: en tredjedels evighet senare. med blodsmak i munnen å en svag hint av hjärtinfarkt på gång hade jag tagit mej fram till realist javissts lägenhet. det är hon som tar mej under sina vingar.

tillägg 2: egentligen dricker jag ju inte rödvin. men det passade in bra.

en annan dag byter man klackarna mot conversen å vinet mot öl å tar pendeln ut till älvsjö. modellen har inflyttningsfest. adebisi å fotografen är där. även ryssen å ynnaf. å tre timmar senare får jag klart för mej att modellen å fotografen är ihop. jag fattade ju int nå när fotografen satt å gnällde över att han ville va in a relationship på fejan så jag ba jo jag med tralila. men ja det är ju så himla fint. fotografen som varit kär i modellen så länge å som alltid ska visa mej hennes sms å säga gud vad hon är svår å hur funkar ni tjejer egentligen. å modellen som alltid inte har brytt sej fast hon har brytt sej alltid. det var länge sen jag träffade fotografen å adebisi nu. å dom säger vars haru tagit vägen å jag ba men vars har ni tagit vägen. så tjafsar vi lite å kommer överens om att vi alla tagit lite vägen nånstans men nu är vi ju samlade igen å då skålar vi på det. å adebisi gör sitt trick å sätter in hela plastmuggen med vin i munnen å gör botten upp å jag får äntligen syna hans nya tatuering som täcker hela brösten å upp på axeln. å kära fotografen han fotar. å jag har saknat.

jag, ryssen å ynnaf bryter upp. lämnar lägret å tar pendeln in till söder. vi väljer bort gänget å stora klubben för oss tre bara å det lilla haket. å där är han som ser ut så där som dom ska se ut. å han frågar vad jag gjort å varit å jag säger älvsjö. å han frågar vad man gör i älvsjö. å jag tänker att i älvsjö hänger man med dom där som tagit lite vägen nånstans å som kan sätta in hela plastglas i munnen och så vidare. men jag svara ba att i älvsjö hänger man på inflyttningsfest å så. man vill ju som int babbla på.

en timme senare åt jag en dubbel qp med plusmeny. plus en liten cheese på sidan om. halvdog å somnade.

en dag kan man med höga lepposklackar å bara ben älga fram med vinpåse å presentpåse över berg å småbackar. när man kommit fram kan man hänga med alla sina vänner varenda kotte som man känner (sen kan man leva loppa tjolahejtjolahoppsansa var jag tvungen skriva) å några till som man inte träffat förut. alla känner den andra men inte jag å jag känner mej lite som kusinen från landet. sen lite skåla hitan å ditan. njuta av god mat. nån kanske klättrar längs husfasaden. klia hundmage. converse eller sandaler? åka taxi över stan. gå i samlad trupp å fortsätta skåla. dansa. ringen åsså väskorna i mitten. man tar en avstickare med nån till en bänk å talar lite om saker å ting å samme nån går tre varv runt för att hitta mej en pojke som ska se ut så där som han ska se ut. å sen säger jag nä men jag är nöjd som det är. så går man tillbaka till gänget. dom dansar fortfarande. köper en öl till mej å dej. skål vars var ni? lite här å där. så bara är man. å mår jävligt bra.

å till en början kände jag mej lite som kusinen från landet. men efter nån timme gör jag inte det nå mer.

jag vaknade av en nysning. sen kom det tre till tätt därefter. huvudet bankade migräniskt. nej nej nej viskade jag. inte nu. inte nu. inte idag. jag lovar jag kan nysa å ha mej vilken dag som helst om du bara låter mej va idag. viskade jag.

idag är nämligen dagen då jag tror jag kan få spåra ur. få ut allt kli. all frustration å ångest å glädje å det som pirrar så när jag ska sova. idag vill jag en sista gång gå ut i sommarnatten med bara ben. idag vill jag dricka rosé innan hösten plockar bort flaskorna från hyllan. idag vill jag skåla å säga grattis med fina vänner. fokusera när jag balanserar på klackar. kramas. titta på pojkar å titta bort lite fnissigt om dom tittar tillbaka. skratta så jag får ont i magen. snurra runt lyktstolpar. sjunga med lite för högt. dansa ryckigt. haj fajva över klokheter som kommer fram i vinets dimma. kanske springa ikapp på tunnelbaneperrongen. njuta. skaka. studsa. spåra ur. nu!

å nu är det minst femton minuter mellan nysningarna.

hupp!

hittade ett flak med öl på tuben igår. nedstoppat i en stor papperskasse. den bara stod där brevid sätet. kvarglömd kanske. å jag ba: yes!! å funderade på hur jag smidigast skulle smuggla ut kassen tung som ett as med öl. men sen. vem glömmer ett flak med öl? inte ett grabbgäng. inte pekka på bänken. ingen faktist. å då ba: det är en bomb! å hela vägen från gullmarsplan till medborgarplatsen satt jag å funderade på hur mindre explosionskadorna skulle bli om jag flyttade några säten bort. hur dom skulle kunna identifiera mej sen. fan jag borde bytt vagn vid skanstull så jag kom längre bort. är det ingen annan som märker att vi har en bomb ombord? tänderna lär ju försvinna vid en explosion.ingen vet att jag var på tåget. mamma. borde byta plats snarast. men jag satt kvar på min plats. blixtstill å spänd som en fjäder. lyssnade efter tickande ljud. försökte se avslappnad ut. ain't no thang. med kassen placerade rakt under knäna. sen småsprang jag ut ur vagnen när jag kom fram till min station. å gick hem.

typiskt jag. livlig fantasi å katastroftänkande. jag blir så trött.

jag kommer ihåg en gång på gymnasiet. vi satt å hängde tonårstrotskaxigt i ett fönster i en korridor. i den korridoren passerade alltid eleverna i särskolan när dom gick från matsalen. den här dagen när vi satt där i fönstret i korridoren å hängde tonårstrotskaxigt kom en ensam särskoleelev med sin lärare.

- jag vill spåra ur, säger särskoleeleven till läraren.

- nej vi ska inte spåra ur nu, svarade läraren lugnt.

- jo men jag känner för å spåra ur.

- men du ska inte.

- men jag vill spåra ur!

- nej!

- jo. nu spårar jag ur!!!

det sista skriker särskoleeleven medans hon börjar småspringa. sen tar hon fart å skrikspringer sej fram genom hela korridoren ba aaaaaaaaahhh!!! hon spårade ur. asså det var sjukt kul. vi garva som fan. med henne. inte åt.

ja. å det är lite så jag känner mej nu å de senaste veckorna. för det är nåt som kliar på insidan.  det är nåt som vill ut. nåt som måste hända. rastlösheten. ångesten. glädjen. jag. ut ut ut. urladdning av allt.

jag vill spåra ur.

- han jester hörde av sej igen.

- jaså? tillbaka i stan?

- jepp.

- han vill dejta.

- skräll.

- men han vill att jag ska ta initiativet.

- va?

- ja han vill att jag ska föreslå det.

- eh?

- ja han säger att det är jag som har bollen nu.

- å du ba nicka stolpe ut.

- precis.

på sommarens kanske sista kväll på en innergård. mycket kommer upp. kommer fram. kommer tillbaka. en skopa sånt man grävt ner. en skopa sånt man inte pratat om med nån på länge. för ignorerar man så försvinner det. sen finns det saker man inte pratat om helt enkelt för att man glömt. inte konstigare än så. det kan ha pratats om skriva, dikter eller höst. men jag satt där å kom plötsligt ihåg en dikt jag skrev som sjuåring. mamma har den fortfarande inramad å upphängd på väggen. det var efter den dikten som min skolfröken sa att jag borde bli författare eller journalist. jag är imponerad över att hon kunde se min talang i så tidigt skede. min publik nu den här gången såg mer skeptisk ut. vafalls tänkte jag sen slog det mej. när jag kom ihåg dikten på en innergård på sommarens kanske sista sommarkväll kom jag ihåg den fel. jag kände det på mej på stört. men efter ett samtal med mami är nu allt i sin ordning. jag var nära där på innergården men här kommer den i sin rätta å korrekta text. början på nåt stort. min första dikt.

nyss var det sommar.

nu är det höst.

sen blir det vinter.

låt det bli en tröst.