asså ni vet när jag höll på å kalabalikisera över att han som alltid ler tillbaka hade gillat min status å jag ba "visst betyder det att han vill bli ihop??" herregud vad jag höll på. menhursomhelst. det var ju inte alls så. int ville han bli ihop. jag hade helt misstolkat gesten. visserligen pratade vi tre veckor senare i nån timme på msn. å härom veckan så kallade han mej skruttis. som förr i tiden. men ja. *lämnar det*

men nu. på rikt. nu har mitt nya hobbyspan, han som gör mej lite fnissig å som jag pratat med en gång. en gång. han. nu har han bytt till en nästan likadan profilbild som mej på fejan. å jag ba hallå du kan ju lika gärna fråga chans på stört. orka spela spel liksom. å tänkte klart å betar't. sen blev jag lite osäker. kan det va så att det bara är jag som väver drömmar lättare än jag andas. det kanske bara är jag som övertolkar. no?

så jag rådfrågade gurun. å hon ba: åjo, likadanprofilbildsmanövern, den vet man ju vad den betyder. å jag ba: yes!

kan det ha varit sommarens sista kväll igår? det kan ha varit. i så fall var det en bra sommarens sista kväll. å om det inte var så hoppas jag att nästa sommarens sista kväll blir lika bra. för att sitta på en innergård med ett litet gäng å dricka öl å ta av sej skorna så man har tårna nedkörda i gräset å prata om allt som kan pratas om å även sånt man inte visste man kunde prata om, det är bra grejer. fina grejer. å jag är glad att jag får vara med om såna braiga å fina grejer. att jag kanske är en i gänget. på sommarens kanske sista kväll. det gör mej lycklig. å ljus.

idag är det murrigt ute. å jag sitter här å försöker analysera hjerta smerta å hjerna. det går sådär va. jag trodde jag hade en fullständig analys att rapportera. men ju mer jag analyserade desto mer gick analysen åt andra hållet å sen tillbaka å sen blev det då alldeles kalabalik i skallen. å magen har en sån där jag vill inte minnas-känsla. jag vill inte ta reda på hur det var. egentligen. så jag la ner. men okej ska ni tjata så där så.. analysen handlade om att bli kär i kärleken å så. inbillningskär. bara för att man äntligen (äntligen!) har nån som vill ligga tätt tätt å evighetskramas. men sen kom jag på att nä fan. jag var nog kär. å sen la jag ner.

det är söndag.

(den finns inte på spottan. just typiskt söndag.)

jag skipsidoar mej till jobbet. skip-skip-si-doo. ler av nån anledning jag inte vet egentligen men anar. ler så jag får bita mej å tänka på döda hundvalpar för jag vill som int att folk ska glo. eller vadå jag vet ju att jag ler för att efter jobbet står ett skönt gäng å hänger under en bro. å jag tänker fan jag kommer säkert komma insläntrandes när hälften gått hem å hälften druckit en öl för mycket. så jag tänker jag måste skynda mej. å sen tänker jag vadå som om dom sku gå hem före tio? nevah. men hojtar varannan vatten till dom just in case.

jag vet att jag ler av andra orsaker också. en del kan jag peka på en del ligger mer som en känsla ba. en känsla av att allt kommer lösa sej. en känsla att sensommaren å hösten kommer bli magisk. å en känsla av att dom orsakerna jag kan peka på kommer bli succé å pompadom. såäreba.(först satte jag det här stycket inom parentes men fan känslor om stordåd ska inte stå mellan två parenteser.)

på jobbet är jag rastlös å tycker tiden står still. å solen skiner givetvis som aldrig förr eller som aldrig på över en vecka eller två. å jag tar av mej nylonisarna jag hade under shortsen. sittdansar i soffan. sen rundar jag av nedåt å sticker från jobbet halv nio istället för tio. tycker bussen kör sakta. tycker tuben går saktare. tycker mina ben tar mej fram saktast. å när jag kommer fram under bron ser jag ingenting ingenting å ingenting. men sen sträcks en arm upp bland en hord med fina typer å en röst ropar hääär!

å då ser jag allt. jag hivar upp min näve i luften. å skrattar. klart jag hann.

vi tar väl en låt på det?

jag gnäller ofta över mitt yrkesval. å min största dröm just nu är att bli receptionist. på rikt. sitta på en stol å ba svara i telefon, koppla, koka kaffe, sortera post..eller vad man nu gör som receptionist. men det vill jag bli iallafall.

men så ibland älskar jag mitt nuvarande yrke. helst när man mår som man gör å hjärnan är på lunchrast å när den inte är så är det som ett flipperspel där uppe. idag var en sån dag då jag älskar mitt yrke. av många fler anledningar än pågående flipperspel i hjärnan.älskart

jag sitter i köket å plötsligt nyser jag. attjo!

- attjooo! hör jag joel ropa från sitt rum.

- prosit, ropar jag tillbaka.

- poositt, svarar joel.

- ho hoo, hojtar jag.

- ho hoo, svarar joel.

- tut tut!

- tuuut tuut!

- plu plu?

- plu pluuu, skrattar joel fortfarande från sitt rum.

- ko ko, fortsätter jag.

- ko kooo!

så sitter vi så i evigheter. å jag garvar. å han garvar mer. sen ropar jag "prutt!".

heeeeej! ropar joel. joel ropar alltid hej när han pruttar. jag tror jag ska börja med den grejen. det är kul. menhursomhelst. joel ropar heeeeej! så kommer han ut till mej i köket, ger mej en haj fajv, pussar mej på armen å krafsar lite i mitt hår. kanske åt han lite på det också.

sen låtsasrapade vi svinhögt i tio minuter.

jag tvättade halsen och gick

ut i staden

såg att världen ännu var rätt vacker

i neon och öppnade pupillerna och svalde

och gatljusen slog om till gult

så blev jag stående i strålglans

änglalik

pamela jascoviac

tre gånger till under dagen å kvällen började läppen darra å tungan korva ihop sej. två av  gångerna på en buss. en i köket på jobbet. nu var det mest av glädje. som det darrade å korvade sej. mycket av rördhet. å en fullständigt obeskrivbar tacksamhet. för att jag har så fina typer runt om mej. som peppar å säger braiga saker. å kramar om. alla på sitt eget sätt å egna stil.å nu känns det lite bättre. nån jävel slår mej i magen var femtonde minut så jag tappar andan å får hjärtklappning. å jag har inte lett ännu. ja mer än på insidan då.

eller jo jag log ju fan. tre gånger. skrattade till.

jag har nästan precis kommit in genom dörren. sedan jag kramades hej då med mami, papi å knäpso har jag inte lett en enda gång. inte känt nåt wohoo. inte tänkt skönt å åka hem. jag sitter här på sängen å känner mej mest bara deppig å grå.

det är skönt att få va i en bubbla i 12 dagar. att få omge sej med alla man saknar varje dag. att få glömma pengabristen. jag sa igår vid middan jag tar en portion till, man vet ju aldrig när man får sej ett riktigt mål mat igen. alla skrattade å förstod som tur var inte att jag menade allvar. eller vadå. jag har ju makaroner. hursomhelst. att få i 12 dagar glömma stressen med att hitta en ny lägenhet inom tre veckor. fundera på om man ska vänta till hon med den jag vill ha har bestämt sej eller leta nytt permanent. slippa tänka på jobb. slippa stressa. glömma! slippa!

det är jobbigt att komma tillbaka till verkligheten. det är det som gör mej grå. inte att sakna luleyo. jag vet ju jag skulle blivit galen om jag stannat en vecka till. å jag ska snart dit upp igen. det är bara den förbannade verkligheten. kanske det murriga vädret. å en tyst lägenhet.

så nu ska jag röka bort darrande underläppar å tårfyllda ögon. tänka att allt blir bra. å sova lite. heippa.

jag kanske inte har hunnit låta orden rinna ur skalle å hjärta genom fingrarna i samma takt som annars. inte lagt mycket tid på analyser å pojkar. inte hunnit hänga med i svängarna. det har varit lite mycket. det har varit semester.

istället har jag hunnit träffa alla mina saknade. jag har suttit på mormors kökssoffa å hört henne berätta om när hon sparka en kille mellan benen för han hade snott hennes väska. jag har snosat med släktens nya stjärnskott. jag har hunnit springa gatlopp mellan öltält. jag har svajat på en båt. jag har fått parasolldrinkar med eldsprutande mojänger. jag har lekt med finaste vännernas ungar å gjort succé. med en ryckandes å bökandes livmoder som resultat. jag har ätit lax medans alla andra åt surströmming på farmors gräsmatta. hängt i soffor med diverse barnläkare, snygg-jonnar å brorsor. har letat fina skor med P som sku på bröllop. matat hästar med äpple å gosat näsa med mule. pratat med människor jag obviously känner men inte vet varför å hur. överraskat å glatt upptäckt att mitt nya smeknamn fått riktigt bra fotfäste här i luleyo. cyklat ikapp med jason på pakethållaren men realist javisst å svanen vann. ätit på max fem gånger för mycket. gått upp tre kilo. övervägt att ta med mej knäpso hem till storbyn men snabbt insett att det skulle krossa mami å papis hjärtan. jag har funderat på att flytta hem igen bara för att få ha en egen lägenhet. jag har hällt ut en mugg med öl å fimpar på en tjejs rygg. å jag har gjort mentala high fives med hon som gör mej komplett. å jag har haft det alldeles alldeles underbart. så det är med ömsom vemod ömsom pepp som jag packar väskan å beger mej från lägenhetensom fortfarande är min men som brorsan får kalla sin. sista natten spenderar jag i sommarstugan. hon som gör mej komplett å katten kommer med. mami ska säkert sjunga lite å papi ska stå vid grillen. å sen ska jag sova sked med knäpso. det blir fint.

vi hörs i storbyn!