kom just in. jag har legat ensam i en park å filosoferat, svettats å löst lite världsproblem. eller ja ensam..ynnaf kom förbi en sväng. hon berättade att hon just hade kräkits upp nattens hamburgare å att hon ska förlänga ögonfransarna. hon sa även fan å undrade vem i parken som rökte braj å sen drumlade hon iväg igen.

jag ägnade mej åt lite självplågeri å suckglodde på det nyförälskade paret framför mej. jag övade på att trumma i takt på låren till status quo. jag har läst reines dagbok i situation sthlm. jag gillar reine. han hänger i hornstull där jag bodde. sen bekantade jag mej med en humla å stirrade iväg en obehaglig man. å sen gick jag hem.

nu är min näsa röd å min mage nästan lika vit som innan. fräknar får jag aldrig men kanske mina pormaskar kan lura någon. jag ska be om rapport från realist javisst som sitter på en båt i skärgården med en pojke som vill mer med henne än åka båt. men hon vill bara åka båt. sen ska jag försöka sova en stund men jag vet inte om det kommer gå för det är lite bråk å solsting på gång uppe i huvudet.

jaha å sen ikväll ska jag snubbla omkring på trädgården.

låt på det.

kranken å rödluvan ska ut å bete sej igen. dagen efter förrgår. jag har just kommit ut ur dimman som legat tjockt å dämpande runt kropp å knopp. men ja klart jag hakar. men jag ska gå hem tidigt. asså senast tio. senast. eller iallafall halv elva. inte en minut senare. vi ska visst ses i stanstan. möta upp tärningen å hans pocahontas på ett ställe som vi är sådär skeptiska mot innan vi ens vet vad det handlar om. vi har det ba på känn. stekställe. ba mäklare garanterat å en å annan banktjänsteman. åjo. nog vet vi. jag säger men nu går vi in med öppna ögon å utan fördomar. ge det en chans. ja. vi ger det tre minuters chans ungefär. å vi är nu inte längre småskeptiska. vi sågar rakt av. steket osar å jag gillar visserligen att vara center of attention men blickarna jag får där jag klampar fram med lepposbyxor, kängor å militärgröna jackan är inte nådiga. men sen byter jag strategi å låtsas att jag är en kändis som dom inte riktigt kan placera, höjer på nosen å möter ingens blick.

å jag vet inte hur vi gör det, jag å kranken, men vi lyckas snurra å nästla in tärningen å pocahontas på bättre tankar rätt snabbt. (å med bättre tankar menar vi söder.)

vi sladdar in på debban. hemma. å där är det som det är. ni vet. öl. öl. hej hej är du här. öl. djuplodade samtal. riktigt ytliga samtal. öl. planer om hur vi ska få av en tjej mina byxor. öl. clarence glider in. öl. å solen ler mot oss.

rödluvan å hennes valp kommer inslirandes tre livstider senare än vi andra å jag gillar dom på stört. rödluvan som jag hade tänkt mej en tuff svärande tjej som slog folk på käften allt som oftast var inte så. alls. valpen var nog så som jag hade tänkt mej. fast jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt mej att han skulle vara. men så var han iallafall. nå. klockan tio men senast halv elva blev klockan tolv å jag svor å surade över att jag var tvungen lämna när alla andra satt kvar. å kranken ska åka till en ö. å det blev lite separationsångest. men rödluvan å valpen ska dricka öl i mitt kök å röka under fläkten nån kväll. å det är tur.

å när jag traskade hemåt upp längs götgatan slog det mej att jag hade varit den enda som inte hade sin kärlek brevid sej vid bordet under kvällen. å jag hade inte reflekterat över det en enda gång. jag var inte hon utan någon. jag var hon med alla. och det är en bra sak.

jag kommer inte ihåg när det kom på tal första gången. men det var i vintras nån gång å grundidén var att dricka öl, göra highfives på dansgolvet samt ha en sjukt cool å komplicerad handshake. asså gangsta. men ja det var nog i januari skulle jag tro. hursomhelst. det kom på tal några gånger efter det. det var väl det att vi insåg att vi är rätt lika varann å hade på känn att vi skulle gilla varann. plus då att vi båda nog är rätt så jäkla coola. (snyggare på engelska. pretty fucking cool.)

sen togs det upp då å då. men vi borde verkligen ja det borde vi fan nu gör vi ja haha. så höll det på lite så. å sen blev det nu. å det började med att hon försökte sälja sin otroligt braiga å fina pojkekompis till högstbjudande på sin del av sfären å att jag letade en ny typ att ge en sportslig å hon hade inte hajat det med mej å sin pojkekompis först å trodde hon hade nån som hon visste till mej å lite så. å mitt i allt: vi ska ju ta en öl. till veckan? skrev hon. basådär. japp.

å igår var det dags. herregud vilken prestationsångest jag hade. asså innan vi sågs. pressen att vara så där kul å skön å alla andra superlativ jag fått slängt över mej från diverse hörn, kanter å munnar. herregud prestationsångesten. men så försvann den i samma sekund vi sa hej. å kram. å gud så kul! å vi knallade ned till debban som vi båda gillar. vi knallade i solen för den hade jag ropat på att göra oss sällskap. hon med klackar å jag med converse å jag sa fan jag är helt neddressad å hon sa nej det är jag som är överdressad å sen skratta vi å där kändes som att vi satte den. för sen var allt ba jäkla fantastiskt å lätt å precis som det ska va i femåenhalv timme framåt. å orden tog aldrig slut å det var men har du hört den här då nääe äre sant?? å vi kanske åkte lite fel med tuben å satt på en perrong ute i axelsberg i en halv evighet. men ja där var tyst å lugnt å vi hörde fåglar kvittra. på rikt. sen åkte vi rätt. å vi var rätt. å massa saker hände å massa hemligheter avslöjades. å masser öl dracks.

vi gjorde aldig en high five på ett dansgolv. vi gjorde inte en sjukt cool å komplicerad handshake. men jag tror vi hinner det. jag tror vi kommer få fler chanser. eller jag vet.

å ja vi hade rätt. vi är rätt så jäkla coola. kärlekskrank å jag.