jag kommer ihåg när jag och realist javisst pratade om hennes jävel som lämnade henne och huruvida hon inte ville att han skulle komma hem igen. klart du vill sa jag. nä sa hon igen. och jag ba ye ye kör den då nog vet jag. och hon förklarade men jag hade redan tagit på mej det skeptiska mej lurar du inte-ansiktet.

och nu kommer min jävel som lämnade mej hem om några dagar. i nästan en månad har han varit borta. nu kommer han börja rubba hela min existens igen. utan att han ens vet om det.

jag kommer börja scanna av varenda bar så fort vi stiger in genom dörren. kommer hålla utkik på tuben. analysera statusuppdateringar i hopp att få ett hum om han ska ut eller inte. inte känna mej bekväm med att gå till debban för det är ju hans ställe. men hallå jag har varit här före vi var vi och nästan varje helg även efter det basåru vet. få mina vänner att vilja gå till det stället han klickat i att han ska attenda fast jag hävdar att jag inte vill. och när jag kommer hem lägga mej med sminket på och fundera på om han kommer ringa vid 04.25 när han är på efterfest tvärs över gatan. vakna varannan timme och kolla mobilen. och känna mej töntig. och jag kommer börja må inte lika bra som nu men inte lika dåligt som tidigare.

och jag säger till realist javisst att nu förstår jag vad hon menade.

och nu har jag inte brutit ihop på över en vecka. det börjar som reda upp sej. och det är väldigt bra att solen börjat skina. och att jag har fått ett nytt jobb. och att min bästa älskade pappa säger lugnande saker. och att jag pratade lite med nutid om inte oss som i oss utan mer som oss som ett vanligt samtal mellan två människor som bryr sej om varandra och så.vi slänger oss med klyschor som man ska inte oroa sej för mycket hö hö hö och säger kram på dej och så. smärtsamt fint.

och jag har inte känt mej ensam på flera dagar, ja snart två veckor. realist javisst och P och ryssen har jag att tacka för det. var och en av olika anledningar.

jag har dansat armkrok på debban med en söt pojke i långt hår och läderhatt. jag har blivit stoppad av en yngling som sagt att han just blev kär. det droppar från taken. mitt hår har börjat komma tillbaka. jag har kommit på att det säkerligen finns andra pojkar än nutid som kan säga fina saker och titta på en som om man vore det bästa som hänt dem. jag har slagit på min radar igen. tills vidare. tills jag och nutid ska skaffa barn och bilda familj och leva lyckliga i alla våra dagar och allt det där. gott så.

det enda som är kvar av orostrycket över bröstet är var jag ska bo om tre veckor. så om någon av er fina som läser här sitter på vetskap om en lägenhet som blir ledig inom en snar framtid..holla!!

och apropå en av låtarna på min låtlista. är det nån här inne som kan sjunga med i don't let go utan att göra oh no you didn't-rörelser och föra sej med andra look at me i'm a proud black woman and you ain't gonna mess with my heart-minspel?

*slår med knuten hand mot hjärtat å tittar argt in i spegeln*

jag kan då inte.

så. nu tillbaka.

jo det var ju så här att jag började fila på en låtlista i januari. som jag vid ett svagt tillfälle lovat en bloggvän. i januari alltså. när nutid var borta å alla var snorlyckliga å kära och så vidare. jag var dock mest i upplösningstillstånd. hjärnan å hjärtat hade något  slags lovebattle going on. och listan blev aldrig klar. sen kom nutid hem. jag la till några låtar på listan. sen blev allt väldigt diffust igen. en eller två låtar lades till. sen barka allt åt skogen och jag hamnade i nåt slags på gränsen till depression-state of mind. några låtar till lades till. nu är jag tillbaka. tror jag. halvt om halvt iallafall. och således har jag i afton gjort klart den där låtlistan. spretigare än mitt hår en söndagsmorgon. bara tre månader tog det. frågor på det? inte det nä. bra. nå då kör vi.

och jo, jag har valt att kalla min lilla låtlista nätt och jämnt för sånt man lyssnar på en tisdag när man inte har nån att krama om och tankarna har en liten fajt utan domare vilket medför ömsom pepp ömsom självömkan.

(å ba fancy schmancy man kan klicka på namnet så är länken där. jo jag lärde mej lite html-koder ikväll basådärba.)

pusshej!

asså jag håller på med en grej. kommer på en liten liten stund. lovar.

tills vidare bjuder jag på en pausvideo med underbara glesbygd'n. dom har bara typ en video med inte den bästa låten. men asså lyssna på spotify istället. jag gillare som fan.

puss hej ses snart.

smältsnön attackerar utanför fönstret. jag älskar smältsnö. och har gjort sen den dagen min käre far upplyste mej om detta fenomen. jag vill minnas att jag kanske var sju år och stod vid fönstret och suckade över att det kommer ju bara mer snö. varpå käre far lugn och sansat förklarade att för att snön ska smälta måste det komma mer snö. smältsnö. ett vackert ord.

jag avskyr vinter. (ja det var ju inte för speedoskillarna jag bodde i ett medelhavsland i fem år.) en av anledningarna till varför jag flyttade ner hit för snart ett år sedan var ett inlägg som mama j skrev på min wall en dag i april. "lägesrapport: sol, 20 grader, sitter i solen med kepsen, shortsen och linnet. dricker grönt te och smörjer in mej med spf 20. inga konstigheter alls. bara en vanlig dag i sthlm i början av april." 

och samma dag 100 mil uppåt i landet lekte jag och min hund "barnen från frostmofjället". min hund var alltså geten. snön var snön. och jag var alla de stackars barnen på samma gång. och ja det var då jag bestämde mej för att flytta. och hela vintern har jag gått omkring och muttrat till stockholm känn ingen press nu för all del... stockholm har ignorerat. fram tills idag. nu kommer smältsnön. nu kommer våren. släpp fångarna loss typ. yes.

ett annat vackert ord jag gillar är sensommar.

han som blänger jätteargt på poliser och är bra på att åka skidor och som just fått sitt hjärta krossat och som alltid kastar vattenballonger på msn och gillar samma musik som jag och som är en av mina bästa pojkar men som jag rätt och slätt kommer kalla för P kommer till stan. dimper ned på min soffa i precis perfekt tid. tänka på annat. dricka tokmycket öl. äta pizza. vi pratar om hans senaste dejt. lite för mycket hängrumpa jäkligt kul men inte flickvänspotential. vi reflekterar över nutid. kommer överens om att svåra killar är så svårt svåra. vi är inte svåra. sen går vi ut i natten. jag spanar på det mesta som kommer i min väg. när bartendern ger mej ett glas med is till min cider tar jag det givetvis som en kärleksförklaring och trippar nöjt tillbaka till bordet där realist javisst nu också anslutit och berättar stolt att jo bartendern är lätt kär i mej. realist javisst och jag har så skild smak när det kommer till pojkar så när hon väl får se denna underbara tatuerade skäggiga denimklädde man med håret uppsatt i en boll på huvudet skrattar hon så hon nästan ramlar ur soffan. realist javisst är mer fin skjorta gärna ullrock och kortklippt hår. om vi säger så.

nå.när vi räknat till tretton fjorton femton öl bestämmer vi oss för att nu får det vara nog. plus då att sista stället vi hann till stängde. jag fick inget socker strött över mej. jag fick en örfil av realist javisst. men den var full med kärlek det kände jag. skynda hem. kolla att realist javisst kommit hem hel och levande. check. sen somnade jag och P mitt i en mening om kebab och os-guld.

idag är det lite småskakiga steg över parketten. vi dricker kaffe som om det inte fanns någon morgondag och skruvar upp musiken på högsta volym och mumlar med i texten. jag dansar. ikväll är det fest igen. då vill jag bara ha socker inga örfilar. och gärna ett telefonnummer och fråga om kanske ses över en kaffe nån dag. gott så. nu ska vi höja musiken lite till. hej då.

vad vi lyssnar på?

eftersom jag mest (läs: bara) suttit hemma sen i söndags har jag inte riktigt förstått hysterin kring "snökaoset". jag menar det har ju som inte fallit en flinga sen i lördags. solen har skinit i flera dagar. men det verkar ju ha varit helt galet därute hursomhelst. och nu är det blodbrist också för folk kan inte ta sej till blodcentralen due to the "snökaos" och ja gud hejbara.

anyhooo. så igår tänkte jag spänning i tillvaron. kolla vad the big fuzz was all about lite. och begav mej ut från hemmets trygga vrå. via lokaltrafiken alltså. ända från hornstull till skanstull. och visst. det tog ett tag. fick vänta 8 minuter på tuben och lite så. (men är man från luleå så är det inga konstigheter att bussen inte kommer och man tänker lite jahapp typiskt när man får vänta i 30 minuter till nästa buss. i minus 25 och snöflingor stora som lapphandskar. så jag hetsade inte upp mej. gott så.)

nå. så jag känner att jag blev lite snuvad på konfekten. var några dagar efter för att förstå hysterin. kan inte sätta mej in i situationen. och jag som var så förväntansfull. snopet.

men ingen fara på taket hörrni. för nu vräker snön ner igen. så kanske imorgon. då ska jag ända till slussen. ska bli så spännande. asså det verkligen vräker ner snö. jag får en ny chans. yes!

edit: eller vräkte. i en kvart. men det borde räcka. *hoppas*