jag står å pratar med speedy gonzalez. vi har hamnat i en trasiga suktande hjärtan-konversation. hur man bäst läker å hur självklart allt blir när man upptäcker att man gått vidare. framför mej sitter han som vi kallade nutid men som numera får heta han med hatten. för en stund sedan har vi kramats utan att det hördes ett enda kras i bröstkorgen. jag tror mej stå å förklara för speedy gonzalez hur det kan funka. men plötsligt kommer jag på mej själv med att helt enkelt återge en fullständig analys av mitt eget beteende. en analys jag inte visste fanns å som bara kom till mej medans jag babblade på. den om att medans han med hatten fanns kvar i hjärtat å åt upp det gick allt ut på att hångla med random pojkar. lite för ofta å mycket utan att tänka. och alltid med sådana som jag visste jag inte skulle vilja hångla en gång till med. så hjärtat slapp bli inblandat å jag var den som fick välja bort. egoistiskt å trasigt. så var det. då.

men nu jag vill inte hångla med random pojkar nåmer. de sista smulorna från det söndertuggade hjärtat dansade jag bort för ett tag sen. å med dom smulorna ramlade även hångelbehovet bort. jag mår bra nu.

nu vill jag bara ligga lite still med någon. å vara på rikt.

å jag lovar det kommer komma tillbaka å försöka bita mej i rumpan. men jag ska göra mitt bästa för att finta bort det å hoppas på att det finns någon som också vill ligga lite still med mej.

å jag hade inte varit bakis under dagen men det pratades med små bokstäver. dracks stora mängde kaffe. å lunchen kanske inte var lika tjittertjatterig som luncher med dom bästa brukar vara. menhursomhelst. man var lite seg till en början bara. lördag. å dagen efter födelsedag.

vi snurrar in på trädgården. det är så glatt å jag bestämmer att det här också är min födelsedag. hinner få en öl i min hand å läsa av omgivningen med radarn. söt pojke, söt pojke, inte så söt pojke, cool tjej, söt pojke...piraten. piraten!

vänder mej snabbt om till tjejerna å lite samlar alla lätt nedböjda i en ring som man gör när man snackar taktik under en pågånde korpenmatch, å väser piraten är här vad gör han här han ska ju vara uppe på en alptopp nu. å alla ba var? var? var? för ingen har sett han tidigare. jag ställer mej med ryggen mot, nickar diskret bakåt åt de andra, dricker ölen lite snabbare å låtsas som det regnar. varför vet jag inte men det är sånt jag gör. ignorerar.

knack knack på axeln.vem där?

- hej, säger piraten. å tittar på mej med dom där genomskådande ögonen.

- men hej! säger jag å ler som om jag inte alls ignorerat han i en timme.

en kram på det.

- ska inte du vara uppe på ett jättehögt berg nu? frågar jag snabbt.

- jag åker till veckan. sommarsäsongen.

- ah. hela sommaren?

- jå.

- hm. jonäåjagfirarliteåsåmedvännersåttejofylldeårigårha
ppmenkulåsedej.

piraten står bara kvar. lite för nära å viker inte med blicken en sekund. den där förbannade blicken. genomskådande, lugn å aldrig avvikande.tyst sen kommer hans polare med mustaschen å säger vi drar. å piraten säger vi ska visst dra. fortfarande med ögonen fastlåsta. aha säger jag vi kom just hej då å ramla inte ner för nån bergstopp. så går han. med håret kammat av oceanen å skägget lite mer ansat än sist.

när jag kommer hem fyra öl senare tänker jag att jag borde skicka han ett meddelande å säga kul å se dej jag blev lite överrumplad å lite så. men sen kommer jag på att det är en dålig å på inget sätt klok idé. för jag vill ju inte ha rödhåriga barn. å jag vill inte ha en man som på sin begravning får ett tal av nån som börjar "å piraten dog när han gjorde det han älskade mest.." för han är en sån där som kommer dö uppe på mount everest när han ska rädda nån hängandes från en klippavsats. eller när han hoppar ur en helikopter med skidorna på på en avlägsen fjälltopp å som kom det en lavin i samma veva. eller när han tältar på mount blancs topp å det kom en kastvind just när han sku ta ner tältet så han flög ned för berget. å jag går ju inte ens å gör mina behov på ett utedass.

nä.istället slog jag på p3 dokumentär om skandalen på västtyska ambassaden å somnade.

jag fick ingen näshårstrimmer. typiskt. men jag fick en underbar dag å kväll med de allra finaste å bästa. det dracks bubbel med hon som gör mej komplett å realist javisst. naglar målades röda. leopardstrumpbyxorna korvades på. håret ville inte samarbeta å såg mest ut som en hästs man i spöregn. men det struntade jag i. masser öl å cider på carmen. fnissande till fotbollen när dom visade shortsåtsidodragningar i slow motion å insikten att vi var ungefär de enda tjejerna på stället. ryssen, ynnaf å modellen ramlade ner för trappen efter ett tag. mer öl. å klockan blev mycket. fnittrandes å haj fajvandes ut i regnet. det blev nedsnubblingar för de tusen trapporna. längst bak hörde jag modellen ropa jorå jag lever oroa er inte å ynnaf hade tolv centimeter höga klackar på tassarna men bytte till de platta ganska snabbt. sladda in på debban där det var inte ett ansikte man kände igen. men vi dansade. å jag åt mest bara varm korv hela kvällen för min ämnesomsättning har tappat förståndet. sen drack jag zingo på det. jag vet inte om det var nån slags jag har blivit ett år en dag äldre-psykos men redan klockan halv ett började jag gäspa. å vid halv två var vi rätt nöjda med kvällen å gick hem. å jag ville ha mer korv men hejdade mej.

herregud gårdagens bergådalbana. när jag på morgonen var tvungen koka mitt kaffe vid sängkanten för att varje gång jag försökte sätta i kontakten i köket blev allt mörkt å tyst, det var ungefär då känslan började infinna sej. det kommer bli en bajsdag. å jajjemän. på jobbet var jag nära ett psykiskt sammanbrott. hela dagen kändes som ett maratonlopp. tjatet. stressen. tyngden. jag kände hur det brände av små trådar i hjärnan på löpande band. bzzt bzzt. kollegan jolene strök mej på huvudet å upplyste mej om att vi har bara två veckors uppsägningstid. jag sa bra å veta. å efter 6 timmar till sa jag med darrande röst att jag orkar inge mer. ungefär i samma stil som bosse larsson där han stod på linan som var spänd över innangården i fångarna på fortet. uppgivet. jolene sa nä du är ju på snudden att tippa över till å bli aggressiv. jo sa jag jag känner det. åsså gick jag hem.

men men säg den upgivenhet som vara för evigt. när jag kom hem däckade jag i sängen. vaknade halvmosig å lugn. ryssen hade postat en fantastisk playlist till mej på fejan. å hon som gör mej komplett flög in från norr å vi kramades å fnittra. å sen kom realist javisst så då fnittrade vi lite till. å sen gick jag å drack en två eller fyra öl med en pojke som jag aldrig träffat förut. men som jag hoppas på att träffa igen.

å idag ska jag fylla år. nyss ringde mormor å skulle sjunga men hon fick visst nåt i halsen så hon ropade bara grattis med sprucken röst. å då fick jag också nåt i halsen.

sång på det?

saker jag önskar mej när jag fyller trettioett år:

näshårstrimmer

massor flaskor med cava

en limpa cigg

min lila ysl-mascara

tatuering

jag vet inte om sånt är normalt att önska sej när man fyller så många år? jag har aldrig fyllt trettioett förut. men rent spontant när jag tittar på min önskelista kan jag känna att jag kanske är lite i förnekelse?

- vilken söt liten rumpa du har.

- mmhihi..tack.

- eller asså hela din kropp är ju skitfin, asså för å va trettioett år liksom.

- du skulle ha stoppat vid söt rumpa.

- jo jag kände det.

herregud. nå dom lär väl sej dom också, dom små liven. man kan inte få allt på en gång så istället gläds vi väl helt enkelt åt deras virilitet eller nå. hepp hepp!

tillägg:  å inte som det är första gången heller. ungjävlar.

jag pratar med realist javisst om det här med att dejta å träffa nya pojkar. asså på rikt-pojkar inte tillfällighångel. asså det börjar med att hon muttrar om att inte ens få välja bort. å jag säger hon är kräsen å läxar upp henne lite. å så håller vi på å tvista om kräsenhet, omedvetna fasader å vissa hjärnspöken. å jag erkänner att jag inte lever efter mina egna uppläxningar. jag säger jag är livrädd. livrädd för att inte ge en ny pojke chansen bara för att han inte är fin å mjuk å säregen som nutid, för att han inte är het å lång å tut-barnslig som han som alltid ler tillbaka eller för att han inte är så helt perfekt min stil å stajl som managern. alla var precis min typ. fast på olika sätt. det den ena saknar har den andre osv osv.å jag har släppt dom från hjärtat redan så jag borde kunna släppa mina upphakningar på det ytliga å säregna också. kan man tycka.

- du ser! säger realist javisst.

- du kanske har mer typer du gillar utan att du vet, fortsätter hon.

- ja jag får fan skärpa mej nu.

- ge alla en sportslig?

- ge alla en sportslig.

tillägg: jag kommer dock lägga in ett veto ifall det dyker upp kortärmade rutiga skjortor. (och eller technoälskare. för dom vet man ju hur dom är.)

asså jag skäms inte över att säga att allsång på skansen är ett av mina absoluta favvisprogram. å ja jag sjunger med. i alla sånger. tralila. drömmer om att en gång vara den som får mikrofonen uppkörd under näsan. och så vidare. så haja att jag blir alldeles lyrisk nu när jag får veta att mina vänner bröderna rensfeldt å deras lilla orkester movits! ska vara med i år!! asså jag storknar. trettonde juli. vem hakar? jag vill häcka utanför entrén med tanterna. med campingstolen under armen å termosen i väskan. jag frågar igen. vem hakar?