Direktlänk till inlägg 1 mars 2011
det går bra här hemma i lillbyn.äldstaste säger att fy å skäms som inte uppdaterar bloggen. å jag vet. men saken är den att jag är livrädd. vill inte jinxa. vill inte stå å göra loser-tecknet i pannan om två dagar. vill inte prata om det.
men hitills är det fasligt fint. det är ihoptrasslade ben, pussar i tinningen, jag är lilla skeden i ca 14 timmar i sträck. det är fint fint fint. å fantastiskt.
ändå går jag å bara omkring å väntar på att det fina ska ta slut.
klipps det en vinge till från mej så kommer jag nämligen falla å aldrig lyfta mer.
inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...
när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...
- oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...
haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...