herregud när man skickar ett mail som man inte vet om man ska få svar på. varför gör man så mot sej själv tänker jag. jag virkar nervöst tre varv till på halsduken som ryssen ska få. jag what's appar med hon som gör mej komplett å herregud han måste ju svara. skickar sms till ryssen som svarar haha du gjorde vad å bra gjort klart han svarar. klart han svarade.
men asså nu skrev han så här meddelar jag hon som gör mej komplett. avvakta då säger hon. asså hur tror du han menar frågar jag ryssen. men vänta med å svara säger hon. när man tänker att man kanske inte ska få svar men hoppas åsså får man å man ba vafan jaha nu då. skrev han det som ett avslut det var ingen fråga men en berättande text som avslutas med en glad smiley å inget hej då utan mer som en mening i en konversation. men herregud vad ska jag göra? men chilla säger dom. svara inte säger dom. men jag vill ju svara. det pirrar.
så kommer frugan hem å jag herregud igen vad gör jag hur tolkar du kan vi analysera. jag hinner knappt berätta klart innan hon säger svara det där var ju som en konversation. jaha. okej. jag svarar. men asså ba kort å ingen fråga det är lika bra. slipper man förvänta sej. vadå gillar du han? nej det vet jag inte men det är ju pirrigt. okej jag svarar.
klart han svarade igen.
så håller det på lite så där. å jag blir alldeles matt av analyser å men var placerade han punkten å men låter han glad eller. jo han låter glad. sen sa jag gonatt å han sa jag var tråkig å sen somnade jag.

jag säger till hon som gör mej komplett att jaha nu måste jag ju helt enkelt flytta hem till lillbyn igen. hon ropar hurra gör. å jag säger jo så fort han har frågat chans så kommer jag det borde ju bara vara en tidsfråga. så får jag en friend request av han å ett nytt mail om vad jag ska göra ikväll. man ba *flyttar upp till lillbyn?*