jag fick ingen näshårstrimmer. typiskt. men jag fick en underbar dag å kväll med de allra finaste å bästa. det dracks bubbel med hon som gör mej komplett å realist javisst. naglar målades röda. leopardstrumpbyxorna korvades på. håret ville inte samarbeta å såg mest ut som en hästs man i spöregn. men det struntade jag i. masser öl å cider på carmen. fnissande till fotbollen när dom visade shortsåtsidodragningar i slow motion å insikten att vi var ungefär de enda tjejerna på stället. ryssen, ynnaf å modellen ramlade ner för trappen efter ett tag. mer öl. å klockan blev mycket. fnittrandes å haj fajvandes ut i regnet. det blev nedsnubblingar för de tusen trapporna. längst bak hörde jag modellen ropa jorå jag lever oroa er inte å ynnaf hade tolv centimeter höga klackar på tassarna men bytte till de platta ganska snabbt. sladda in på debban där det var inte ett ansikte man kände igen. men vi dansade. å jag åt mest bara varm korv hela kvällen för min ämnesomsättning har tappat förståndet. sen drack jag zingo på det. jag vet inte om det var nån slags jag har blivit ett år en dag äldre-psykos men redan klockan halv ett började jag gäspa. å vid halv två var vi rätt nöjda med kvällen å gick hem. å jag ville ha mer korv men hejdade mej.

herregud gårdagens bergådalbana. när jag på morgonen var tvungen koka mitt kaffe vid sängkanten för att varje gång jag försökte sätta i kontakten i köket blev allt mörkt å tyst, det var ungefär då känslan började infinna sej. det kommer bli en bajsdag. å jajjemän. på jobbet var jag nära ett psykiskt sammanbrott. hela dagen kändes som ett maratonlopp. tjatet. stressen. tyngden. jag kände hur det brände av små trådar i hjärnan på löpande band. bzzt bzzt. kollegan jolene strök mej på huvudet å upplyste mej om att vi har bara två veckors uppsägningstid. jag sa bra å veta. å efter 6 timmar till sa jag med darrande röst att jag orkar inge mer. ungefär i samma stil som bosse larsson där han stod på linan som var spänd över innangården i fångarna på fortet. uppgivet. jolene sa nä du är ju på snudden att tippa över till å bli aggressiv. jo sa jag jag känner det. åsså gick jag hem.

men men säg den upgivenhet som vara för evigt. när jag kom hem däckade jag i sängen. vaknade halvmosig å lugn. ryssen hade postat en fantastisk playlist till mej på fejan. å hon som gör mej komplett flög in från norr å vi kramades å fnittra. å sen kom realist javisst så då fnittrade vi lite till. å sen gick jag å drack en två eller fyra öl med en pojke som jag aldrig träffat förut. men som jag hoppas på att träffa igen.

å idag ska jag fylla år. nyss ringde mormor å skulle sjunga men hon fick visst nåt i halsen så hon ropade bara grattis med sprucken röst. å då fick jag också nåt i halsen.

sång på det?

saker jag önskar mej när jag fyller trettioett år:

näshårstrimmer

massor flaskor med cava

en limpa cigg

min lila ysl-mascara

tatuering

jag vet inte om sånt är normalt att önska sej när man fyller så många år? jag har aldrig fyllt trettioett förut. men rent spontant när jag tittar på min önskelista kan jag känna att jag kanske är lite i förnekelse?

- vilken söt liten rumpa du har.

- mmhihi..tack.

- eller asså hela din kropp är ju skitfin, asså för å va trettioett år liksom.

- du skulle ha stoppat vid söt rumpa.

- jo jag kände det.

herregud. nå dom lär väl sej dom också, dom små liven. man kan inte få allt på en gång så istället gläds vi väl helt enkelt åt deras virilitet eller nå. hepp hepp!

tillägg:  å inte som det är första gången heller. ungjävlar.

jag pratar med realist javisst om det här med att dejta å träffa nya pojkar. asså på rikt-pojkar inte tillfällighångel. asså det börjar med att hon muttrar om att inte ens få välja bort. å jag säger hon är kräsen å läxar upp henne lite. å så håller vi på å tvista om kräsenhet, omedvetna fasader å vissa hjärnspöken. å jag erkänner att jag inte lever efter mina egna uppläxningar. jag säger jag är livrädd. livrädd för att inte ge en ny pojke chansen bara för att han inte är fin å mjuk å säregen som nutid, för att han inte är het å lång å tut-barnslig som han som alltid ler tillbaka eller för att han inte är så helt perfekt min stil å stajl som managern. alla var precis min typ. fast på olika sätt. det den ena saknar har den andre osv osv.å jag har släppt dom från hjärtat redan så jag borde kunna släppa mina upphakningar på det ytliga å säregna också. kan man tycka.

- du ser! säger realist javisst.

- du kanske har mer typer du gillar utan att du vet, fortsätter hon.

- ja jag får fan skärpa mej nu.

- ge alla en sportslig?

- ge alla en sportslig.

tillägg: jag kommer dock lägga in ett veto ifall det dyker upp kortärmade rutiga skjortor. (och eller technoälskare. för dom vet man ju hur dom är.)

asså jag skäms inte över att säga att allsång på skansen är ett av mina absoluta favvisprogram. å ja jag sjunger med. i alla sånger. tralila. drömmer om att en gång vara den som får mikrofonen uppkörd under näsan. och så vidare. så haja att jag blir alldeles lyrisk nu när jag får veta att mina vänner bröderna rensfeldt å deras lilla orkester movits! ska vara med i år!! asså jag storknar. trettonde juli. vem hakar? jag vill häcka utanför entrén med tanterna. med campingstolen under armen å termosen i väskan. jag frågar igen. vem hakar?

när jag garvat klart åt min skjuta bort tyskland-plan frågar jag om det kanske är såna här idéer å grejer man inte ska berätta på dejten? å börjar garva igen.

- fast jag tycker man kan göra det, säger konstnärinnan.

- kanske inte på första? inflikar realist javisst.

- jo även på första. det är fint. det är ju så man är, fortsätter konstnärinnan.

- faktist, instämmer jag.

- orka lägga på en hämmad fasad. jag är ju knäpp liksom.

- ja du har dina stunder, säger realist javisst å ler.

- men det är ju du liksom, säger konstnärinnan.

- å kan pojken inte se det fina i det så, konstnärinnan rycker på axlarna.

- true dat, säger jag å fnissar vidare.

men är knäppa infall å "så var det ju den gången när-historier" nåt man ska vänta med till tredje dejten kanske? eller är det ba köra? lite ta mej som jag är osv osv...?

vi ligger i konstnärinnans schäslong å hoppar vidare mellan ämnen. å jag börjar fnittra för mej själv för jag kom just på min bakisidé jag låg å funderade på tidigare på morgonen. då när man är halvt vaken å halvt sover å man jag kommer på världssmarta saker.

- i morse fick jag en idé. eller jag gjorde en grej.

- vad för nån? undrar konstnärinnan å realist javisst

- jo jag sköt som bort tyskland. skrattar jag försynt

- bombade menar du?

- nä vi låg bakom en mur i england å ba pepprade. sköt bort. eller vi ska göra så.

- okej... *tystnad*

- mmm..asså som i tv-spel. svinfiffigt. ratatatataaa ba.

- asså alla länder runtom också. ambush.

- mhm säger realist javisst å stryker mej på huvudet.

- var får jag allt i från liksom? snorgarvar jag fram

- vi vet inte gumman. säger mina vänner å skrattar inte lika mycket.

- asså man såg som tyskland från muren. sen kommer det ba bli ett hål där.

- vad fint vännen.ska vi röka nu?

- jo.

nä jag har inget emot tyskland. men nu var det tydligen tyskland som sku bort. jag vet inte varför.