jag tycker inte om påsken. aldrig gjort. det är pyntet å allt det gula å ja jag vet inte. när jag bodde kvar i hemstaden var jag den enda som inte åkte till fjällen eller satt i en stuga å myste med familjen. jag jobbade. fet lön.

nu när jag bor i huvudstaden väljer jag att stanna här. vad ska man åka hem för när alla ändå ba hänger i fjällen tänkte jag. tyvärr tänkte inte de andra invandrade lulemännskorna så och åkte således upp. inte till fjällen. dom ska ba gå på krogen å hänga gäng. vafan. jag är ensam. å igår lekte jag i am legend. "my name is i'ma whop yo ass. i am a survivor living in stockholm city. i am broadcasting on all am frequencies. i will be at ringvägen street everyday at mid-day, when the sun is highest in the sky. if you are out there...if anyone is out there..i can provide food, i can provide shelter, i can provide security. if there's anybody out there...anybody...please. you are not alone."

nu undrar jag vem som ska gå på debban med mej ikväll å dansa ryckigt till masshysteri? holla!!

två dagar efter jag hade hånglat med han som vi kan kalla managern pratade jag med nutid lite. det gick väldigt bra. inge låtsas vi kan prata som kompisar-tjohej utan vi pratade som vanliga vänner gör å jag gillade det. det gick alldeles fenomenalt. avslappnat å skojsigt och hahaha och så vidare. givetvis hade jag hellre pratat som om vi vore mer än vänner. men managern gjorde avtryck å jag kan tänka mej att hångla med honom igen. om vi bara hade bytt nummer. vilket vi inte gjorde. jag vet. ni behöver inte kalla mej dumskalle å idiot å klantarsle. det har mina fina vänner så bra gjort redan. jag är blyg såäreba. eller rädd för svaret kan man säga. pratar om det hela med hon äldstaste.

- men jag hade tänkt säga att om han ville göra om ett kunde han höra av sej.

- men?

- men jag tänkte han sku säga nä men det va ba ett hångel. see ya!

- fast dom säger inte så.

- nähä?

- nä dom tar numret sen ringer dom aldrig. om det nu sku va så.

- jahaaa..

men jag tänker att hade han velat ses igen hade han bett mej om numret. för killar är väl aldrig för blyga eller rädda för att fråga efter nummer?