asså om man vill berätta en hemlis utan att allt för många ska få reda på den är sjörövarspråket ett bra trix att ta till. dode foflolesostota fofatottotaror joju nonadoda. eller hur? ni kommer ihåg sjörövarspråket va? ja asså herregud ibland får man gå tillbaka till barndomen för att komma på de bästaste av knepen.

kommer ni ihåg mästerdetektiven blomkvist? där sjöng dom en hel låt på sjörövarspråket. kokalolasosfofinoooontot..började den. det var då jag upptäckte det. jag å min kompis hade en detektivbyrå när vi var små. då fick vi bara prata sjörövarspråket. ingen haja. idag skriver jag å hon som gör mej komplett det ibland på fejan. ingen hajar. det är jag säker på. *self five*

onödig info: på västkusten kallas språket svintyska. go figure.

jo å vill man trixa till det lite extra kan man först vända på ordet/namnet å sen ta till sjörövarspråket. men det funkar bäst i skrivande form annars blir man då helt å alldeles snurrig i bollen. *testat*

jag har aldrig varit värst romantisk. tror tillåmed jag brukar fnysa åt det. eller så här. jag är väl romantisk men inte på det romantiska sättet. för snuttiduttiga saker å overkill å flamseri fnissar jag åt. å inte på ett bra sätt. skulle en pojke skriva en dikt till mej eller liknande skulle jag förmodligen ligga å garva på golvet med andnöd. när han surtrubben jag dejtade i somras skickade ett sms en natt där han meddelade att efter en hel dags funderande kommit fram till att hip hopper med thomas rusiak var min signaturlåt å att han alltid sku förknippa den med mej då dog jag. på ett bra sätt. det är romantik. eller när nutid sa att hans kropp tycker om min kropp. det är romantik. eller när mina favvis-flip flops hade gått sönder å min första kärlek åkte in en tidig morgon till stan för att köpa ett par likadana till mej. dom kostade bara 150 spänn men det var romantik för mej. eller när nutid hasade ner till sleven på nyårsdagen med en lapp där det stod "dom blå både på pluggen å ciggen" å köpte tamponger till mej så jag inte skulle behöva åka hem på några dagar. och så vidare. jag säger inte att jag på något sätt är unik eller oromantisk som få. jag är ju romantisk på mitt sätt. bara att jag betackar mej snutteri å tramseri på det där mnnnaaawww-sättet.

å det enda jag undrar nu är om det finns nå pojkar som tycker om sånna flickor som jag. flickor som har lite svårt att titta i ögonen å säga du är så fin. en som jag som hellre ligger å ser tecknad film i sängen än går på en promenad hand i hand längs vattnet. en som hellre sitter på golvet å käkar en pizza med händerna än går å äter en tre-rätters på restaurang. en som blir löjligt rörd när jag sjunger en låt om att stinka öl å syftar på han. en som tycker man är sjukt het i trasig nopprig stickad tröja å lite för stora grova strumpebyxor å knullrufs i håret.

för jag hade en sån. å jag vill gärna ha en ny.

å jag blev då alldeles förvånad när jag la mej för å sova igår kväll. inte ett uns av ångest för att jag stannade hemma en lördagskväll. inget kli i kroppen. inte en tanke på om ryssen å ynnaf befann sej på malmen eller debban. eller om vilka pojkar som jag gick miste om. inte en planering om vad jag skulle haft på mej. inte ett sting av dåligt samvete över den stackars cavaflaskan som fick ligga kvar helt ensam i kylen. inte ens när juristen sa att dom sku ut å svira kände jag ett hopp i hjärtat. jag ba nä men chill å få sova å vakna pigg å alert imorrn. hade jag smort in händerna med handcréme på det hade jag blivit lite rädd. men så långt gick det som tur var inte.

nä asså idag blir det inget inlägg om nån ny pojke jag har hånglat med eller så. trots att det är helg. jag var visserligen ut igår men jag hade rakat bikinilinjen å vi vet ju alla hur det går då. ifyanuwhumsayin'... (nå iallafall ni kvinnliga läsare hajar.) å imorgon blir det inte heller nåt inlägg om hur jag dansat ryckigt med stängda ögon eller druckit öl eller pratat hjärtsmärta med nyfunnen rökvän eller hittat mannen i mitt liv eller haft nya snurriga konversationer kramar med nutid. för ikväll stannar jag hemma. ja. på en lördag.

jamen asså det är på sanning. tio fingrar på en bibel.

lördag kväll asså. jag å äldstaste har istället lekt gammalt sambopar. hon la på en ansiktsmask å trippade omkring medans jag halvlåg i soffan med fjärrisen i handen å glodde hockey. sen åt vi romantisk middag. å eftersom jag handlade å lagade maten så tog äldstaste disken efteråt. så som sej bör i ett samboskap. (vi har dessutom packat in maten som blev över i små matlådor.) sen har vi dåsat på varsitt håll i soffan å tittat på svensk film. å sagt uj uj va mätt man blev. samt hasat omkring med onda ryggar, nysande näsor å suckande läten. det har varit så fint. sen nu så ska vi sova. å imorgon vakna pigga å obakis å osega.

men var nu inte oroliga. jag tror inte det här kommer bli något återkommande lördagsinslag. det känns inte helt rätt men funkar som engångsföreteelse. tråkiga blogginlägg blir det också. nu sover vi hörrni. sov gott å vakna torrt.

gick förbi en lekpark häromdan. det var soligt å härligt så det var ju typ hur mycket barn å föräldrar som helst. tjo å tjim å barnen lekte å alla mammor å pappor satt med sina take away-lattar på sandlådekanten. mysigt tänkte jag. jag vill ha en unge att låna dagar som dessa. mest för att jag också vill åka rutschkana å gunga i största gungan. å dricka latte på sandlådekanten. (å kanske börja prata med en singelpappa som är typ svinsnygg å känner att jag är den första han kan tänka sej bli plastmorsa till hans söta unge.)

menhursomhelst. så får jag syn på nåt som inte riktigt stämmer in i idyllen. nåt som liksom sticker ut. skär lite i ögonen. en av papporna står nämligen mitt i den stora sandlådan bland ungar som rutschar å hoppar å gungar, i sin fina kostym. med en laptop i handen. en uppfälld laptop. som han skriver på. mitt i sandlådan i lekparken. ni ba: jaja men vadårå? men hold the phone...det kommer mera. ja så står han där å knappar å skriver å typ följer börsen eller nå. så kommer hans dotter cyklandes. på sin lilla cykel med stödhjul. hon vinglar sej fram. skitstolt. han kastar ett getöga å ler. fortsätter knappa å följa börsen. så vinglar flickan till. å ja ba men släng datorn å grabba flickan!! men asså vilken farsa. vilken simultanförmåga. på en pickosekund slänger han ut högerhanden å grabbar tag i flickans jacka. fortfarande krampaktigt hållandes i sin laptop med vänster. tittar på henne. tittar på skärmen. tittar på henne å ler. tittar på laptopen å släpper flickan som stadigt cyklar vidare. herrejävlar.

asså jag var helt stum. jag trodde sånt därnt var en skröna. en grej man skojar om när man driver med stockholmare. en schablonbild av dagens karriärföräldrar. sånt som man kanske ser i reklamer för pappaledighet eller nåt. jo jag kollade runt för å se om det var en filminspelning. det var det inte.

asså jag är inte upprörd över händelsen. han klarade ju det obvious galant liksom. heja han!  men ba grejen liksom.

asså jag bor i stockholm nu. så jäkla. coolt.

varje dag å kväll tänker jag att jag ska skriva nåt. asså jag har svinmycket att skriva om. oftast kommer de bästa grejerna upp i skallen när jag ligger vaken på natten å vet att väckarklockan (nä jag vet, vem har en riktigt väckarklocka nuförtiden men asså inte lika dramatiskt att skriva mobilalarmet kej?) kommer ringa om ca 3 timmar. jag skriver upp stödord på små post-its. dagen efter hajar jag ingenting eller bara lite.

alla hitta kärlek. tragglar på i samma. där tror jag att jag har ett hum om vad jag menar. å det ska jag skriva om nån dag. ogilla snuttromantik den är säkert kul när jag kommer på precis hur jag tänkte. tunn linje fin uppvaktning galenskap var tillfällig shit pommfritt och egentligen nåt jag ska ha kvar bara i huvudet. sen finns det en del saker som jag har malandes i huvudet hela tiden. å jag tror att snart hittar jag orden. asså beware of the masspostande de kommande dagarna.

men idag har jag ingen ork. jag har ätit makaroner med typ ett kilo smält ost i å känner hur mina artärer kloggar igenför varje sekund som går. migränen har ettrat sej fast runt min vänstra skallhalva som en ilsken terrier på ett febrilt skakande byxben i tre dagar nu å jag har lite svårt att hålla ögonen öppna. å snart ska jag upp å jobba i 14 timmar utan rast.

å ni ba: men herregud du sa ju du skulle skriva. å jag ba: men jag sa "men ba kanske".

det var bara att orden lite tog slut. å att liksom hela jag tog slut. slänga den rosa sportbagen över axeln å byta soffa varåvarannan dag tär. nu har jag stannat till ett slag. hos äldstaste. till hon jag känt i nästan hela mitt liv å där jag känner igen alla grodorna i bokhyllan från när vi var små. hon samlade på grodor å jag samlade på grisar. hon samlar fortfarande men inte jag. gud undrar var alla dom där grisarna är. en gång fick jag en stor porslinsgris av min tvillingsjäl i julklapp. hon hade skrivit ett rim som löd: det rimmar på fis och är inte en spis, kan det vara en ....?

menhursomhelst. nu svävade jag iväg.

jag bor hos äldstaste. på typ landet. jag jobbar. jag dricker vin. jag tittar på söta pojkar. å det känns lite som att allt bara går på som i ett litet hamsterhjul. ni sku ba tröttna på att läsa om det. får jag för mej.

men men! nu ska jag iväg å skriva på ett kontrakt till en lägenhet mitt på götjävlagatan. jajjemän! å sen ska jag småskutta fram längs tidigare nämnda gata för ett efterlängtat häng med min bruuuscha från en annan morsa. å ikväll när jag kommer hem kanske jag gräver lite djupare i varför jag inte pratat med er på snart en vecka. men ba kanske.

pusskramhej

till slut hörde fotografen å adebisi av sej. i lördags alltså. dom skulle ju också gå. hejbara. å när vi väl var där träffade jag ju peter ramone å hans söta. å en plus fem till som jag hängde runt med. åsså han nutid.

peter ramone sa han visste inte jag lyssna på sån här musik. att han trodde jag var hip hop down to the bones. å jag sa jag är. i hjärtat. men ser jag särskilt hip hop ut nuförtiden undra jag där jag stod i mina lepposstrumpbyxor, svarta kläder,mc-skinnjackan å sportade lisbeth salander-looken med luvan på? jo det är nåt med hela ditt uttryck man ba ser det, sa han. å jag blev ändå glad för jag hade faktist laddat inför punkkonserten med jedi mind tricks. ahmeniallafall sen drack vi öl. jag å hans söta skojflirtade med pojkar. jag å adebisi dansade ryckigt. jag å fotografen pratade hjärtsmärta. jag å nutid försökte va lika avslappnade roliga vänner i verkligheten som vi är bakom våra dataskärmar. det gick inte så bra. å den här gången var det jag som hade kunnat säga vad stel du blev. men jag sa inget. istället mötte jag hans kram gång på gång på gång. kramas funkar alltid om man inte riktigt vet vad man ska säga. å det blev väldigt många kramar under kvällen. å jag hatar att kramas på bestämd tid med nutid men hellre en kram än att måsta titta in dom där ögonen som jag saknar varje dag å hela tiden. å le tillbaka till det där finurliga leendet. å jag vill säga till han att han får inte titta på mej sådär längre. att jag gråter lite på insidan varje gång. men såklart ler jag bara tillbaka å kramas fort som satan. sån är jag.

sen tog natten slut iallafall. å jag glömde för nån minut att jag var hemlös å inte alls skulle åka till hornstull.