lunchar med fina uppsala. jag lär mej ofta nya saker om pojkar när jag träffar honom. det är bra. men alltså det jag fick lära mej igår. helt sanslöst. visste ni att pojkar inte förstår en sån simpel sak som att om man till exempel frågar "vad ska du göra i helgen", då förstååår inte dom att man egentligen menar "ska vi göra nåt tillsammans i helgen (och säger du nej så dör jag)". hallå hur tröga är pojkar egentligen? så tycker dom det är vi som  är konstiga som blir sura när dom gör andra planer och inte frågar oss om "ojsan hoppsan du kanske ville hitta på nåt utan att du sa nåt rakt ut?"  man ba "men duuh!!" 

ska man liksom börja måsta prata klarspråk helt plötsligt? artikulera? prata långsammare? gå ner på en samtalmedenfemåring-nivå? vavava?

kategoriserar det här i pojkar. hade lika gärna kunnat passa in under obegripligt.

gud vad jag älskar att gå ut på krogen och få socker strött över mej. särskilt när man varit deppig i en vecka och hamnat i nån slags jagärfulastivärldenochkommerdösomsingel-psykos. jag struntar fullkomligt i om männen i fråga är nyktra, fulla som ägg, unga, gamla, fula (men vackra på insidan?) eller heta som få. får jag socker så tar jag det. på stört. och just nu är jag snyggast på stället. nåt utav det vackraste en sett. men snygg! amazing. och söt som få. and i like it. som fan. jag är sockerberoende.

sms jag tycker om att få på en lördagsnatt :

"ska vi ligga med varandra?"