- regissören chatta upp mej häromdan, textar jag till realist javisst.
- jaha vad sa han?
- han har flyttat hit...
- hahahahaha.
- å vill ligga.
- hahahaha.
- herregud.
- grattis.

regissören ja. han har alltså flyttat hit. å jag blir genast lite stressad. för åååh det var som så bra när han bodde kvar där uppe. på tryggt avstånd. nu chattar han upp mej när jag minst anar det å skriver subtila saker om att komma över å jag får parera å ducka å tjoff bom pow. inte för att han är en otrevlig eller jobbig person. tvärtom. han är fantastiskt rolig, mysig å snäll. men det har alltid varit nåt ivägen såsom brorsor, föräldrar, dom dagarna i månaden, jobb å loftsängar. å nu känner jag lite påtvingad press från mej själv att bjuda över han för att inte bränna nån bro. för mina vänner. tadaa! jag tror jag har fått min första vän med förmåner. å det vill vi ju inte tappa. herregud. å han vill verkligen ses. tror det är därför jag är lite stressad. jag är ej van med killar som är på. så när han frågar om det är långt mellan telefonplan å fridhemsplan säger jag håh sviiinlångt! å han ba jaha typiskt. å när han frågar fjärde gången vad händer? så svarar jag att snoret rinner fortfarande. å han ba aja man kanske skulle ta å knyta sej för natten. .å jag ba jo. å har lyckats ducka än en gång.
sen hinner jag iallafall be honom styra en polisroll åt mej i den där polisserien han jobbar med. eftersom vi är vänner med förmåner. å i den förra polisserien vi jobbade så fick jag ba spela städerska. han sa haha okej gonatt å jag låtsades att mitt internet ej fungerade å skrev ett mail ett tag efter att jag gärna bjudit över han på en kopp kaffe om det inte vore för febern. herregud. men asså alltid en springa i dörren.

(å för er hobbypsykologer där ute: ja kanske är jag rädd för att gilla han på rikt å därför duckar jag. men den analysen tar vi en annan dag.)