loftsäng. vem kommer på nåt sånt? egentligen. förmodligen människor som redan gett upp hoppet om att kunna finna någon att idka hor med på helgnätterna. eller vardagsnätterna för all del. nån som liksom ba äh jag kommer aldrig hitta nån lika bra å smälla upp en loftsäng skapa mer yta för skrivbord å dylikt. (skrivbord!?) å ni ba hur tänker du nu? jo.
jag har flyttat in i en ny tillfällig lägga va. den har loftsäng. eller dödssäng som jag kallar det. loftsängar är ett av djävulens bländverk. man ramlar lätt ner från dom. den här loftsängen är förvisso bred. men den har ingen kant. pappa sa sätt en kudde under madrassen så stoppar det eventuell rullning över kant. jag har en kudde under madrassen nu. gott så. men fortfarande är den en dödsfälla. loftsängen har heller ingen stege som sitter fast i den. nej nej. här är vi mer äventyrliga än så. vi kör helt enkelt en gammal målarstege från cirka 1946. eller dödsstegen som jag kallar den. från dödsstegens sista trappsteg är det över en meter upp till själva dödssängen. varje kväll när jag hoppålar mej upp kommer rädslan om att jag ska råka kicka till dödsstegen i det sista ålhoppet å att stegen ska falla till marken. vad gör jag då? jag kommer sitta fast där uppe å svälta ihjäl å kommer bli den mest löjliga nyhetsrubriken evah. "flicka tog sej ej ner från loftsängen- dog av svält." herregud. å att dricka alkohol så länge jag bor här kommer ju inte på fråga. alltså tänk er scenariot. men det var en parentes. åter till första stycket.
alltså. vem som någonsin igen vill ligga smäller upp en loftsäng? vem flyttar in i en lägenhet med loftsäng som fortfarande inte gett upp hoppet om att få till det? jag vill svara ingen. det finns ingen som helst logik för att man skaffar loftsäng om man inte vill återuppleva sin barndom med våningssängar å äventyr. (men tänker man så är man ändå ej redo för att ligga så det räknas inte heller.) visst. man kan ligga stillsamt. man kan ligga lågt. traci sa hon har ett minne av mindre klet efter ligg i loftsäng. jag säger det är för att man måste fjortisligga. ni vet tätt på varann uh uh uh kom du? det är det enda som går med knappt en meter i takhöjd. men säg att man på något outgrundligt vis ändå lyckas få till ett bra ligg med fin pojke där uppe. det är ändå liksom ingen idé. varför? jo för det finns på inga sätt å vis nånstans i universum ett enda sätt att charmigt eller hett eller smidigt ta sej upp å ner för den där stegen. tro mej. jag har övat. föreställ er att med dödsskräck klättra å dingla ner å nå ett trappsteg över en meter ner samtidigt som du ska se smidig å galant ut. å kanske le. alltså upp kan jag ju alltid gå sist. dock med risk för att jag aldrig kommer se på den hemföljande pojken på samma sätt igen. jag får titta åt annat håll. men vi snackar ner nu. där spelar det ingen roll om man går först eller sist ner. det ser lika hemskt ut från båda håll. alltså. åh nu tänkte jag mej just hur det skulle se ut om man var naken på väg ner. dör. om jag vore pojken skulle jag ej höra av mej mer igen. ni ba men han får ta dej som du är yada yada yada. nej. jag har en image att tänka på. så ingen pojke hem förräns till jul vad det verkar. kul.
nej loftsängar. dödssängar. helt klart nåt som bara oliggande konstiga människor skaffar. å det är tydligt att jag måste flytta snarast möjligt. loftsäng asså. vilket jävla påhitt.

(och som om det inte vore nog med dödsängen. läggan har även gasspis. om jag lever om en månad är jag ett vandrande mirakel.)