Direktlänk till inlägg 31 januari 2011
skrivet: oktober 28, 2010
jag såg vinjetten till nästa avsnitt av sommarpratarna. i en kort sekvens hör jag klara zimmerman säga nånting med att när man är singel så även om det finns dagar man inte tänker på att träffa nån så tänker man nästan hela tiden på att träffa nån. det där fastnade i huvudet. för det är så sant. jag tänker efter å kommer på mej själv med att nästan hela tiden drömma, funderar, sucka å planera om det där med att träffa nån. asså den energin det tar herregud. det hela är en slags sorg. å jag tänker att fan varför är jag inte mer uppgiven å frustrerad än jag är? sen tänker jag att jag nog är jävligt uppgiven å frustrerad men på nåt sätt har blivit så van med dom känslorna. jag har liksom blivit resistent mot min egen frustration. resistent mot min egen sorg. för en flicka som varit singel i ca 9 år. (ja ni läste rätt 9 år jag vill inte prata om det just nu) med undantag för de korta små kärlekglimtar jag fått av han med hatten å greken. för en flicka som varit singel i 9 år borde frustrationen å uppgivenheten ligga på en helt annan nivå. jag tänker att jag borde gråta lite oftare. jag tänker att jag borde ha låst in mej å aldrig gått ut mer. jag tänker att jag skulle ha kontaktat den där insemineringskliniken i danmark. liksom ha kastat in handduken. tatt saken i egna händer. men jag har ju inte gjort det. jag är trettiett år. jag kommer alldeles garanterat inte få barn innan jag fyller trettitvå. jag har inte fått ömma kärleksförklaringar sen i februari. synthluggen räknas ej. jag har ingen som är det minsta intresserad av mej. jag får inga fina trevande sms. jag förstår inte. förstår inte att jag fortfarande ler å skrattar. att jag fortfarande ger mej ut å spanar på pojkar. för jag tänker verkligen på att träffa nån hela tiden. alltså.hela.fukking.tiden, å ja jag skrattar fortfarande? jag behöver en diagnos. antingen har jag blivit resistent mot sorgen. eller så är det det här som kallas att aldrig ge upp hoppet. javente. all jag vet är att jag är glad, uppgiven, leende, sorgsen å att tänka på att träffa nån hela tiden tar alldeles för mycket energi.
den energin borde användas till nåt mycket bättre. till exempel hoppa högre.
inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...
när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...
- oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...
haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...