- jag har gått tillbaka till att va manshatare.

det är ryssen som säger det. vi möts upp vid tuben den där eftermiddagen då hösten tagit oss i ett lite fastare strypgrepp. ryssen har en bunt tidningar med sej. hon pryder hela omslaget å det är en fyra sidor lång artikel om henne några bläddringar in. jag får ett ex. sen pratar vi om pojkarna. jag frågar hur det går med musikern som hon har träffat till å från i flera månader. han som hon tycker är som snäll å söt.
- äh jag tror vi har gjort slut.
- trist.
- nja. asså det var ju int som att jag var kär eller så.
- men du gillade ju han.
- jojo men det var ju under min wouwouwou-period.
- ..?
- ja jag var ju manshatare under vintern.
- sen blev jag ju så där wouwou mmmihi killar under våren.
- haha.
- men nu har jag gått tillbaka till att va manshatare.
- wow.
- ja dom vill ju ändå ba en sak. jag ids int.
- så du var inte kär i musikern?
- nä fan.
- nähä.

så går vi å sparkar lite till i höstlöven. ryssen spottar å fräser lite. jag går mest å funderar på om det är hon eller jag som hänger med det sunda tänket.

- jag blir kär alldeles för lätt, suckar jag.
- ingen idé.
- ja men det kanske kan va bra det också.
- kanske. i perioder.

ja kanske. ja jag bestämmer mej för att vara periodare låter bra. på vägen hem tänker jag att jag nog är i en frisk period nu. jag har inte blivit kär på flera månader. det är en slags tomhet. men man vet inte när beroendet slår till igen så det är väl bara att njuta så länge den vita perioden varar.
väl hemma placerar jag tidningen med min lilla manshatare på hyllan å tänker leende att hon kommer fan trilla dit snart också. manshatare..åjo.