kranken å rödluvan ska ut å bete sej igen. dagen efter förrgår. jag har just kommit ut ur dimman som legat tjockt å dämpande runt kropp å knopp. men ja klart jag hakar. men jag ska gå hem tidigt. asså senast tio. senast. eller iallafall halv elva. inte en minut senare. vi ska visst ses i stanstan. möta upp tärningen å hans pocahontas på ett ställe som vi är sådär skeptiska mot innan vi ens vet vad det handlar om. vi har det ba på känn. stekställe. ba mäklare garanterat å en å annan banktjänsteman. åjo. nog vet vi. jag säger men nu går vi in med öppna ögon å utan fördomar. ge det en chans. ja. vi ger det tre minuters chans ungefär. å vi är nu inte längre småskeptiska. vi sågar rakt av. steket osar å jag gillar visserligen att vara center of attention men blickarna jag får där jag klampar fram med lepposbyxor, kängor å militärgröna jackan är inte nådiga. men sen byter jag strategi å låtsas att jag är en kändis som dom inte riktigt kan placera, höjer på nosen å möter ingens blick.

å jag vet inte hur vi gör det, jag å kranken, men vi lyckas snurra å nästla in tärningen å pocahontas på bättre tankar rätt snabbt. (å med bättre tankar menar vi söder.)

vi sladdar in på debban. hemma. å där är det som det är. ni vet. öl. öl. hej hej är du här. öl. djuplodade samtal. riktigt ytliga samtal. öl. planer om hur vi ska få av en tjej mina byxor. öl. clarence glider in. öl. å solen ler mot oss.

rödluvan å hennes valp kommer inslirandes tre livstider senare än vi andra å jag gillar dom på stört. rödluvan som jag hade tänkt mej en tuff svärande tjej som slog folk på käften allt som oftast var inte så. alls. valpen var nog så som jag hade tänkt mej. fast jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt mej att han skulle vara. men så var han iallafall. nå. klockan tio men senast halv elva blev klockan tolv å jag svor å surade över att jag var tvungen lämna när alla andra satt kvar. å kranken ska åka till en ö. å det blev lite separationsångest. men rödluvan å valpen ska dricka öl i mitt kök å röka under fläkten nån kväll. å det är tur.

å när jag traskade hemåt upp längs götgatan slog det mej att jag hade varit den enda som inte hade sin kärlek brevid sej vid bordet under kvällen. å jag hade inte reflekterat över det en enda gång. jag var inte hon utan någon. jag var hon med alla. och det är en bra sak.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          räta in er i ledet glöm inte reflexvästen håll i snöret så ingen tappas bort. nu går vi. HIT!     ...

  inte har jag umgåtts med nån sen jag kom hem. inte för att jag tror jag hade tillfört mer än stånkande å diagnoser ill eventuella inblandade. jag tänker att jag behövde va lite bara jag. ett tag. första dygnet sov jag med mamma å pappa i sommarst...

  när doktorn ba du måste sövas innan ingreppet. denna mogna tjejs reaktion: gråter samt börjar ta på sej skorna med orden "då skiter vi i detta jag går hem" mammas reaktion till sin inte så mogna dotter: "du går ingenstans skärp dej!" jag skär...

  - oj det gick snabbt att fundera på, säger jag till ryssen. - haha jo fan. - hur gick tankarna? - jamen själv snokar man ju. - ja. - men jag vill ej andra ska snoka. - nä. - dubbelmoralen. - ah. - men jag bryr ju mej inte ett sk...

  haha asså när ryssen blev ihop. manshataren. hon skriver en liten jag tycker om dej-grej til lpojken å lägger på lådan. han svarar med att skicka en in a relationship-förfrågan till henne. å ryssen får panik. herregud så hon går an. jag flabbar m...