och jag vill tacka gud för att mina föräldrar valde att komma från norrlands norraste marker. och föda mej där. för inatt när det här snöslasket fryser på kommer vi få se många rumpor och klackiskor i luften. medans en annan springer på klackar genom snö och is såsom en gasell så graciöst springer (hoppar?) över savannen.. och ni ba: jojo vi får väl se. och jag ba: care to make it interesting?

annars är det en vanlig lördag. cavan väntar i kylen. den eviga diskussionen om huruvida vi ska gå ut på söder eller kungsholmen har just börjat. jag rakar benen men struntar i att renbädda sängen bara för att jämna ut oddsen lite. och snart ska jag välja nagellack. det enda som är annorlunda idag är att jag spelar med lite högre handikapp. jag kommer gå ut på krogen med en fet bula under ögat. den gör ont men är inte blå. tror den kan vara en bra icebreaker. ska bara komma på en bra historia till den. asså inte kul med bula. men vad gör man. *går ut med bulan*

nu kör vi!

konverserar med realist javisst på msn.

jag: asså när man har nervryckningar i ögat. är det att nån snackar skit om en?

hon: trodde det var när man hade hicka?

jag: ja! nervryckningar i ögat betyder nog att nån säger fina saker om en.

jag: typ en kille. som säger fina saker? så får det bli. visst då?

jag: för nu har det ryckt konstant i mitt öga i två dygn.

hon: hahahaha okej vi kör på den då.

varför jag väljer att kalla henne realist javisst fortfarande och inte den rödhåriga vackra amazonen ska jag nu berätta för er. realist javisst googlar nämligen strax därpå "nervryckningar i ögat". och meddelar att tydligen beror det på antingen sömnbrist eller för stor koffeinkonsumtion. å ba: drick mindre kaffe så blire bra.

snick snack sa snövit. det är någon pojke som pratar fint om mej.*stjärnstopp!*

och imorgon är det lördag. då skiter jag i sömnbristen, slår på en till panna kaffe,  rakar benen, klunkar lite cava och besöker en bar.

jag är lite smykbakis idag. bara så där så huvudet inte hänger med i rörelserna. eller tvärtom. trött. jag dansade hip hop på berns igår. jorå än sitter takterna i. och herregud som jag sa till bestis "hade jag varit tio år yngre och fortfarande wanna be a gangstah-tönt som bara gillade färgade killar och ba asså jag ska ha ett mulattbarn lätt så hade jag ju varit i himmelriket nu". men nu är jag inte så. just den perioden i mitt liv gick över. men ba just sayin'...

menhursomhelst.idag är jag inte så jäkla hip hop. det är jag bara varannan dag nuförtiden. idag är jag lite mer så här:

*tipsar*

och han som alltid ler tillbaka hör verkligen av sej i rättan tid. kanske han kände att jag hade börjat gå vidare? det är ju då dom brukar komma tillbaka. enligt lag liksom. skit samma. han är tillbaka. och han kommer precis när jag behöver han som mest. efter alla mina sidospår där jag snubblat över stockar och trasslat in mej i rissnår av gangsters, småfolk och tillfällig glädje. han är lite den där stigen som leder upp till vägen igen, den som man inte ser på stört men kanske efter ett tag så ser man den helt plötsligt och ba men gud jag sprang ju nyss förbi här och inte såg jag den då. nå. han är inte tillbaka för gott och som förr. det inser jag också. och jag har inget pirr i magen och den där känslan att vilja kasta mej över honom infinner sej liksom aldrig. och jag har slutat trippa på tå och suger inte längre in magen. jag bara hoppas lite i smyg att han inte ska vilja ha sitt eget täcke. och att vi kanske ligger lite sked. men det är okej ändå. och när han sover men inte jag så ligger jag och tittar på honom i smyg.

men det är som jag säger till de mina som inte dömer, det känns så jäkla bra. tryggt och bra och väldigt hitta hem. och väldigt precis så som det ska vara.just nu.

och han ler fortfarande alltid tillbaka.

fredag

mängd alkohol på förfesten: en flaska cava

antal drinkar jag blev bjuden på ute på krogen : 3

antal nya vänner jag fick: 2

antal timmar jag hånglade med en gangster: 4

antal sugmärken stora som afrika som gangstern gav mej: 1

antal timmar sömn: 5

antal föräldrar som väckte mej 10 morgonen därpå: 2

lördag

vuxen kväll. jag och min fina realist javisst tar en drink på ljungen. alla pojkar där är korta. vi är långa. vi funderar på varför alla pojkar är korta nu för tiden. asså vi är ju inga amazoner men fan finns det ens killar som är längre än 1.75 nowadays? vi testar lyckan lite högre upp, eller längre ner kanske man säger, på gatan. men där fanns det inte heller nå långa pojkar. realist javisst fick upp vittring på en, men han satt ner och det är dumt att chansa sa hon. så vi gick. sista baren sista chansen. radarn på. men märket på halsen gav mej lite ångestkli i kroppen och ibland kan det räcka med bara titta inte röra. och needless to say så var det givetvis bara korta pojkar där med. och vi skulle ju faktist bara gå ut och ta en stillsam drink. såsom vuxna gör. vuxna kvällen blev två drinkar, inget ragg och hemgång halv ett. fint. kommer vara utvilad morgon hinner jag tänka.

när jag sätter mej på tuben får jag sms av han som alltid ler tillbaka. han är 1.90 lång, tillbaka i min inkorg och undrar var han ska ta vägen. realist javisst säger nu ska du fan vara dryg. jag säger det räcker att jag har ett sugmärke på halsen.

jag frågar om vi ska hänga. kan vi väl svarar han. tack o gonatt.



det första jag kommer ihåg är rösten i telefonen. den bröt på finska och frågade mej om jag var dottern. att min mamma o pappa hade varit med om en olycka och att läget var allvarligt. jag kommer aldrig glömma den rösten och konversationen. kan varenda ord som en liten ramsa i huvudet. sen skrek jag rakt ut. tror jag kräktes lite också.

det andra jag kommer ihåg är mamma som såg så liten ut där i sängen på iva. hur hon frågade om vi kunde äta upp fläskfilén dom hade tinat för annars skulle den nog hinna bli dålig och om jag tackat ja till skolan. och om varför jag grät.

det tredje jag kommer ihåg är att jag gick ut från sjukhuset för att röka. satte mej på gräskullen och ringde mama j och sa att jag inte kunde ses för en fika på söndagen som vi hade bestämt för jag skulle nog behöva vara på sjukhuset och sånt. så hon inte skulle undra varför jag inte hörde av mej. och så hon skulle kunna planera in annat.

det fjärde jag kommer ihåg är att klipporna kom just som jag lagt på med mama j. faster och farbror. och att jag slängde mej i armarna på faster och hur det första jag hulkade fram var "jag har rökt". och att jag blev jätteliten och benen lite inte orkade stå mera.

jag kommer ihåg varenda minut från det dygnet och de där två efterföljande veckorna i augusti. det repeteras nämligen i huvudet varendaste dag och varendaste kväll jag ska sova. men just de där fyra minnena är de jag kommer ihåg starkast. och de andra kan jag ändå inte skriva mer om nu för tårarna gör att jag ser lite suddigt och måste stava om hela tiden.

och idag kommer mami & papi hit och hälsar på mej över helgen. tack.

hahahaha fan viken rolig grej jag just kom på asså! men ni vet dom där förbannade my facebookstalker"-listorna som har invaderat fejjan just som man trodde galenskaperna hade lugnat ner sej efter föregångarna my facebook-map och den där andra med olika karaktärer ochvem av dom var ens vänner som det var ett evinnerligt taggande runt? ah dom ialla fall. tänk om..*fnissar*..tänk om man skulle göra en "my facebookfriends i had sex with-lista"! gudars.haja vad det skulle untaggas. panik hade utbrytit. alla kollar fejjan hela tiden med hjärtklappning. asså alla som har ett nytt förhållande eller massa skäms-ligg. "my facebookfriends i had sex with-list"..ja det hade fan varit kul, det hade det. oj oj oj self five på det. älskar när jag kommer på sånt här kul.

(var får jag allt ifrån undrar ni? ..nä jag låg bara här och räknade lite. *räknar grejer*)

annan kul sak som hände idag var att jag vann 75 spänn på triss.

jag har slagit på min pojkradar igen. helt omedvetet. jag upptäckte det igår på tuben. förvisso har den hela tiden brummat på lite så på halvfart. men nu är det som det var förut. jag blir kär sjutton gånger mellan gullmarsplan och hornstull. jag hoppas på någon att råka stöta ihop med i gångarna på ica. det var faktist en mycket vacker pojke som kom fram till mej en dag där och frågade om klockan (vilket jag tolkade som att han var hopplöst förälskad i mej) men givetvis var jag helt omsinkad den dagen med mössan neddragen för att dölja förkylningsfinnen i pannan och fan vet om jag inte tillochmed hade mina urtvättade mysbyxor i storlek xxl på mej... menhursomhelst. det tillhör en egen bloggpost som jag ska döpa till life's little fuckovers.

nå vars var vi? jo radarn! jag kom alltså på mej själv med att ha slagit på den helt omedvetet. den har inte varit så här känslig sedan slutet på augusti. och det har varit så väldans väldans skönt. att inte behöva spana och bli låtsaskär varje dag. helt enkelt för att jag har haft någon. inte haft som i att det var något jag var säker i. men jag hade någon som jag tyckte om. som tyckte om mej också. som det var härligt med. som jag ville lära mej mer om. jag pratar förstås om han som alltid ler tillbaka. och jag vet att det har varit lite avslaget ett tag. lite rinna ut i sanden. men ändå inte. för vi har hela tiden kvar varandra. men inte som förr. och det är det vi hade förr som jag vill ha annars kanske det få va. men alltså han får vara kvar. det får han. för han ler fortfarande alltid tillbaka. och mitt hjärta har han inte hunnit kantstöta ännu.

men när jag upptäcker att jag slagit på radarn igen det är då jag inser att jag faktist har börjat gå vidare. bitterljuv känsla. men mitt hjärta och min hjärna verkar vara överens om det här och då låter jag det vara. tills vidare. men jag går vidare med små små steg till en början. så han har chans att hinna ikapp.