man har en ny som man gillar på nåt vis. en ny hud att upptäcka med fingertopparna. en att titta på i smyg när han sover. en som man skulle vilja bli så där tokkär i så man måste stanna upp när man går på promenader och bara hångla upp. fast man är inte där ännu. men man lär känna och kinda like det man känner till hitills. det nya pirret förvirringen och analyserna med vännerna. nojan över att alltid se smashing ut. om jag ligger helt platt på rygg så ser magen bra ut. kanske göra lite rumpövningar den hänger lite. ska jag fråga om han vill ses snart igen? nä jag vågar inte. man vill ju inte vara för på. men har inte ork till att spela svår. så man kör på och fortsätter utforska. får små små ljuva hjärtattacker när det plingar till i mobilen och man ser hans namn. man hoppas lite men bara lite i hemlighet men har lärt sej att det oftast går åt helvete. så man njuter för stunden. fortsätter lära sej den nya huden under fingrarna. ansiktsuttrycken. och fortsätter suga in magen och trippa lite på tå.

man blir snart bostadslös men som en skänk från ovan ringer en bästa tjej och erbjuder en lägenhet. och ungefär världens finaste lägenhet. en lägenhet som man kommer gråta blod över när man måste flytta ut fem månader senare. och jag vill bara skriva kontrakt nu nu nu innan nåt går snett. jag må vara en drömmare men jag är en skeptisk sådan. när allt går lite för bra ni vet.

man blir kontaktad av en ny arbetsgivare som tror att ja ja ja jag är helt rätt för jobbet och kan jag komma så fort som möjligt och provjobba kanske? och dom ringer just när de andra jobbet ringer mer sällan för var dag som går. och man tänker jävlar vilket flyt asså. äre sant vilken röta.

realister säger man ska inte glädjas i förväg ifall allt går åt helvete. då blir man bara besviken. jag säger man ska visst glädjas i förväg för går det åt helvete har man iallafall fått vara glad en liten stund. 

så jag intalar mej själv att njuta av det här nu. jag sätter händerna för öronen och trallar högt när realisterna säger jojo men ha nu inte för höga förväntningar och tänk på det här och det där och hur ska du göra sen. det går bra nu. just nu. så lever jag i nuet.

åker hem till hemstaden för första gången på fem månader. staden jag lämnade. alltså den jag aldrig skulle lämna mera. ba nä men jag ska som bo här för all framtid nu. tillfällig sinnersförvirring sa doktorn.

luleå.

och det är när jag går på den nya storgatan, den nypiffade den som dom lagt ner ett år på att göra fin, den som hade fina lummiga björkar och blomlådor. men den som numera har bara två små trädkvistar planterade och i övrigt bara är stenplattor. jojo men inte vilka stenplattor som helst. dom har värmeslingor under sej. gott så. jag går på den en fredag i oktober och vinden jävlart äter upp mej inifrån och jag inser efter en halvtimme att jaha nu tog stan slut. jag träffade en person jag kände. ville nån ta en kaffe nä. fjortisar finns det gott om. dom går fortfarande omkring i jamaica-mysbyxor. barnvagnsgrupper vimmlar det av. dom går fortfarande fyra i bredd. men nu för tiden funkar det ganska bra eftersom hela storgatan ju bara är plattor. skobutiker stänger för kjelle & co ska sälja mer elektronikprylar.grabbarna har kepa och fortfarande tjocka silverlänkar runt halsen. fräsiga kvinnor har långt hår i nacken och kort på toppen. flikigt och modernt med breda slingor sa dom nog till frisören. nya konsum har just haft premiär. det är det vi pratar om mest just nu. dom har öppet till 23. varje dag!

så det är då jag blir så jävla glad över att jo fan jag gjorde rätt i att dra. att jag vågade. mamma frågar om jag ska bo i sthlm ett tag till. jo mamma det blir ett tag till.

men det är tur att kärleken värmer iallafall. när isvindarna blåser så man inte kan gå rak i ryggen. och som den värmer. kärleken från familjen och vännerna. dom man saknar ungefär mest hela tiden. hon som gör mej komplett. familjen. och alla andra som man lite glömmer att dom fanns men blir så glad när man träffar dom. och man vet dom finns alltid kvar.

hon jag har saknat mest kommer hit. och alla bitar faller på plats. jag känner mej komplett igen. mys i fyra dagar. gå ut i septembernatten med bara ben och höga klackar. skratta. prata. gilla samma kläder.förstå vad man ser med bara en blick. åh ba men han till höger då ja jag veeet. allt är som det ska vara. och man önskar det kunde vara alltid. forevah and evah liksom. men hon åker hem.

sen kommer piff och puff. och fast man är så trött så trött så pallar man att gå på krogen även en söndag och måndag. men man tar på sej kängorna istället för klackiskorna. man är så trött så man vet egentligen inte vilken dag det är. men det är så härligt. och man orkar.

och på jobbet går det också bra.

asså orka den där grejen att sätta i en silvertoning i håret utan att tänka på att man varit utomlands i en vecka och stekt skallen i största solen. oooorka. man ba: "nää men det ska se ut så här asså. mmm..blått ja...jupp." 

*tvättar håret fem gånger på en timme*

asså gud förlåt mej..jag har ju helt glömt säga. jag är på mallorca. därav inga inlägg. mallorca alltså..charter så där som man föreställt sej. flytmadrasser överallt, hurtiga guider, morgongympa och slagsmål i frukostbuffén.och bara pensionärer och barnfamiljer. tur som är så är det unga barnfamiljer. således roar jag mej med att spana på papporna. i brist på annat ögongodis liksom. nu ska jag rulla ut på stan. ni får hålla till godo med lite pausmusik i form av zacke - spela mej på radion. puss!

asså på rikt..det är någon slags konspiration mot mej som pågår just nu. jag känner det på mej. och det handlar om hångel. vilken tv-kanal jag än slår på så hånglas det. på tunnelbanan hånglas det. på gator och torg hånglas det. i tidingarna får man hångeltips och ba yeye hångel är det nya ligga. va ere frågan om?? och det kan inte vara den där grejen oh jag är med barn och nu ser jag gravida o barnvagnar överallt. ifyanuhwhamsayn'... konspiration it is.

asså ni vet när man är så trött så man sätter make-up remover på tandborsten, slänger smörkniven i soporna och sätter smörlocket i besticklådan, vet att man ska till tyresö men åker till nacka strand så man måste åka buss i 40 minuter extra och sen stannar över på jobbet för man inte orkar gå till busshållplatsen utan lite kaffe först. ah ni vet då? så jäkla jobbigt.

man ba "jo men nog pallar jag att jobba 180 tmmar på fyra veckor.

*går och sover*