han som alltid ler tillbaka påkallar återigen min uppmärksamhet på fejan. denna gång genom att gilla en spotify-länk jag la upp. inga ord sägs. bara tummar upp. jag scrollar igenom mobilen å ser när vi senast hade kontakt. det var den sista januari när han var på väg hem från mej. vi bråkade om bästa hockeylaget å han skickade  du kan va tyst å en  :@ å jag frågade retsamt att mnnnååww om det var en pussande smiley å han sa nä. å skickade :* direkt efter. å jag sa men det där var väl? kanske svarade han. den sista kontakten. en av våra typiska konversationer. med fint slut. nu är han tillbaka. förvisso smyger han bara omkring i kulisserna. men än dock tillbaka.

realist javisst å jag talar om saken. hon säger det är tydligt att han vill visa på att han finns kvar. ja säger jag. han har nog haft nån i tre månader å nu är det över. det stör mej inte. jag har ju också haft. vi bestämmer att jag ska säga hej på msn nästa gång han loggar in. eller tut ska jag säga. jag å han som alltid ler tillbaka säger aldrig hej. vi säger tut. jag berättar för ryssen att jag under lördagskvällen har kommit fram till att vi ska bli ihop. han å jag. hon undrar hur jag resonerat. å mitt resonemang lyder: han är ju förjävlahet. han är rolig. vi hade det bra. hans enda aktivitet på fejan de senaste två veckorna är att gilla min status å länk ingen annans. å jag behöver närhet å hångel. å en lång man. å att få köra in fingrarna i långt tjockt hår. det får klart godkänt. så nu ska jag säga tut. å fråga om vi ska hångla snart. å sen ska vi bli ihop. så får det bli. stjärnstopp på det.

autentiskt konversation på msn igår ca 22.00

- vad gör du? undrar realist javisst

- snyter mej å googlar snorfärg.

sen gjorde jag sex nya spellistor. fem med tema å en utan.

länge sen man steg upp 05.30 på en lördag. men alla dagar flyter lite ihop nu för tiden å jobbet behöver mej bara i några timmar så jag får ingen livskris eller darr på läppen. det slår mej när jag går till tunnelbanan ca 07.00 att det är folk i rörelse. alltså inte såna som går the walk of shame. eller jo en. men utan normalt folk. som går på gatan på väg nånstans. som ska åka tunnelbana. 07.00 en lördagmorgon. var ska dom? ingen ser ut att ska jobba. jag är lite sugen på att fråga. å säga men herregud gå å lägg er igen det är lördag. på tuben är det mer av det slag som jag är. det märks. sådana som inte är lediga på helger. sådana som inte får jubla över röda dagar å klämdagar å fyra dagars ledighet å så vidare. en del kallar oss vardagshjältar. jag kallar det vanligt kneg. jag tar hand om dom som behöver tas hand om helt enkelt.

å när jag kommer fram till min tjej som jag inte hjälpt på jättelänge å hon ligger vaken å väntar på mej för dom har sagt att jag kommer idag. när jag kommer in å hon skrattar högt på sitt eget vis. å när hon tar i från tårna för att flytta sin hand till min å krama om den.  då är det så förbannat värt att stiga upp 05.30 en lördag.

sen går vi ut i solen. sätter oss i parken å tar kompiskort med mobilkameran. hon vill ha ett på kylskåpet.

jag har fått i uppdrag av realist javisst att göra en träningsspellista till henne. den ska funka att springa till. eftersom jag inte tränat på, utan att överdriva, tio år minst är det här ett av de roligaste uppdrag jag fått. å dessutom så var träna för mej att hoppa på stället, pliéer å spänna sätesmusklerna.typ.jag har inga spring-referenser som helst. ja förutom när man sprang 100 meter på tid i skolgympan.

så nu provspringer jag här hemma. fram å tillbaka mellan sängen å diskbänken för att kolla hur snabbt man måste springa till varje låt. att tempot stämmer liksom. och det verkar sej bli lite intervall-träning. om jag säger så.

(nu ska jag låtsas lyfta tunga hantlar.)

nå men låt mej nu berätta om varför det var helt klart värt att idag hosta sej till , vad det känns som, en hjärtinfarkt å snyta fem kilo snor ur näsan hela natten lång. samt jobba med 38 graders feber. ja. låt mej berätta om min (historiens?) i särklass mest utdragna romans. romansen med greken på stammisfiket.

det började ungefär för ett år sedan. ett leende å hej. asså ja dom säger alltid hej till gästerna när man ska beställa men jag hörde ju på stört att det var ett särskilt hej jag fick.

efter det har det blivit många leende hej. det har blivit lite oj han måste ordna till stolarna sjutton gånger på en halvtimme i borden brevid trots att ingen suttit där. det torkas frenetiskt med trasa på bordet brevid mitt. det har varit många stulna blickar. det är hej då ha det så bra. hoppas kaffet var gott idag också? är allt bra?  ni vet..klassiska jag är kär i dej-meningar. men inget som tar oss framåt.

menhursomhelst. nu börjar det röra på sej. jorå. igår asså. jag å realist javisst går å tar en kaffe i "solen å värmen". givetvis på vårat fik. så kommer han. hoppla. traskar fram å stannar rakt framför mej å ler nåt utav det största leende jag någonsin fått av honom. åsså såg han rakt in i mina ögon. lite sådär som att om han mimat i love you i luften hade scenen varit komplett. jag, som den tönt jag är, log snabbt å tittade ner i knät. jag är så mesig. å han gick vidare med kaffepannan eller om det var en disktrasa javente. men asså det är inget hitte på. realist javisst såg det också. vi snackar stora framsteg. vi är som nästan ihop nu kan man säga.

för jo hallå och i söndags sa han till sin kollega att göra ett hjärta i latteskummet till mej. å det vet vi ju alla vad det betyder.

(å jo jag brukar mima i love you i luften till heta killar när andan faller på. men asså inte så dom ser.)

tyvärr är dagens blogginlägg inställt på grund av tidsbrist. jag har fullt upp med att klocka tiden mellan nysningarna (vi är nu inne på 3 min mellan) å att snyta ut halva mej på snor. spreja näsan. sen nysa igen. och så vidare. ja ni hajar. å icket att förglömma det tidskrävande i att springa mellan sängen å handfatet för att spotta slem, försöka svälja ned lite te samt hosta ihop sej till en liten boll. å det tar ett tag att veckla ut sej efter det.

man kan tycka att det med att sitta ute å dricka kaffe i afton tills fingrarna inte längre kunde greppa muggen var en dumt påhitt. så här i efterhand. när jag dessutom nös mej fram längs götgatan till själva fiket. med sprängande bihålor. men men ingen idé att vara efterklok. är huvudet dumt får kroppen lida yada yada yada...

såatte. nu ska jag å komissarie winter ha en liten dejt under mina två lager av täcken. pusshej.

jag känner mej ungefär som sista orden i den här sången låter.

jag är i stort behov av närhet å ömhet å hångel. såatte.  jag å han som alltid ler tillbaka har inte hörts av på drygt tre månader. men när han gillar min status på fejan betyder det att han vill bli ihop va? (säg ja säg ja säg ja)

hon som gör mej komplett har åkt hem nu. det är tomt. å sorgset. men hejbara en helg av total glädje och lycka. fnisslycka. i'ma whop yo ass, hon som gör mej komplett å realist javisst. en oslagbar trio.

sitter å tittar på mina anteckningar i mobilen där jag skrivit upp status updates till fejan som vi tyckte var hysteriskt roliga 05.30 på söndagmorgon men som inte hann väljas mellan innan vi slocknade med skrattkramper i magen.

asswhopper å komplett å realist javisst tar "ett glas vin"...

asswhopper känner sej lite obekväm. realist javisst fnissar å njuter.

asswhopper lyssnar på realist javisst som berättar sagan om den naiva lilla flickan komplett.

asswhopper å komplett övar på det perfekta läspet i venezuela.

asswhopper å komplett dricker folköl å skissar på tribals.

asswhopper å komplett skanderar "fjortisefterfest ftw!!"

asswhopper å komplett vaknar upp med tattoo. jävla folköl.

asswhopper tänker att tramp stamp är det nya svarta.

aswhopper ba: yo no soy marinero. soy capitan.

asswhopper å komplett undrar om alla venezuelaner är kortväxta?

asswhopper å komplett ..donde esta los cojones?

aswhopper å komplett är nu harmynta av allt fniss. gonatt.

men asså vi gjorde inga tribals. vi valde istället varsitt citat på latin. jag tog per aspera ad astra å hon som gör mej komplett valde in vino veritas. fräsigt, som min kära mor skulle sagt.