när jag garvat klart åt min skjuta bort tyskland-plan frågar jag om det kanske är såna här idéer å grejer man inte ska berätta på dejten? å börjar garva igen.

- fast jag tycker man kan göra det, säger konstnärinnan.

- kanske inte på första? inflikar realist javisst.

- jo även på första. det är fint. det är ju så man är, fortsätter konstnärinnan.

- faktist, instämmer jag.

- orka lägga på en hämmad fasad. jag är ju knäpp liksom.

- ja du har dina stunder, säger realist javisst å ler.

- men det är ju du liksom, säger konstnärinnan.

- å kan pojken inte se det fina i det så, konstnärinnan rycker på axlarna.

- true dat, säger jag å fnissar vidare.

men är knäppa infall å "så var det ju den gången när-historier" nåt man ska vänta med till tredje dejten kanske? eller är det ba köra? lite ta mej som jag är osv osv...?

vi ligger i konstnärinnans schäslong å hoppar vidare mellan ämnen. å jag börjar fnittra för mej själv för jag kom just på min bakisidé jag låg å funderade på tidigare på morgonen. då när man är halvt vaken å halvt sover å man jag kommer på världssmarta saker.

- i morse fick jag en idé. eller jag gjorde en grej.

- vad för nån? undrar konstnärinnan å realist javisst

- jo jag sköt som bort tyskland. skrattar jag försynt

- bombade menar du?

- nä vi låg bakom en mur i england å ba pepprade. sköt bort. eller vi ska göra så.

- okej... *tystnad*

- mmm..asså som i tv-spel. svinfiffigt. ratatatataaa ba.

- asså alla länder runtom också. ambush.

- mhm säger realist javisst å stryker mej på huvudet.

- var får jag allt i från liksom? snorgarvar jag fram

- vi vet inte gumman. säger mina vänner å skrattar inte lika mycket.

- asså man såg som tyskland från muren. sen kommer det ba bli ett hål där.

- vad fint vännen.ska vi röka nu?

- jo.

nä jag har inget emot tyskland. men nu var det tydligen tyskland som sku bort. jag vet inte varför.

forts. på förrförra inlägget...

å den där piraten. han med det röda skägget å det ostyriga håret som verkade vara kammat av oceanen. han med lugna ögon som lite genomskådade mej samtidigt som jag försökte genomskåda honom. vi samtalade. i flera timmar. jag ivrigt å han lugnt. jag undrade varför man väljer att klättra upp på jättehöga berg där folk dör titt som tätt å han sa det är ju hans jobb å jag sa nåt finurligt ifrågasättande som jag inte längre kommer ihåg men det var nåt om att aldrig lugna sej å leva på livets brant eller nå. jag tror jag lät kaxig. men han bara svarade eftertänksamt med sin lugna röst å med dialekten härstammandes från kirunas gruvor. å med dom genomskådande ögonen. att det var ju hans jobb å så. å det enda han visste osv osv. å jag insåg att han var på rikt. å jag undrade om pirater som han nånsin får ro. han sa jo jag har ro i mitt inre men min ro är att ständigt veta att jag är på väg. och om några dagar åker han igen. så som sej bör en pirat.

på lördagen vinglade jag mej ut mot förortsidyllen, hem till konstnärinnan å sambon, där realist javisst lagade världens godaste mat som sen åts. det dracks även vin men jag drack coca-cola å kunde inte sluta äta. å vi låg ihopklämda i soffan å filosoferade om allt möjligt. kedjerökte på balkongen. målade naglar. vi planerade aktiviteter å klubbade hästridning i berg. vi pratade om drömmar å funderingar. å sambon spelade musik å byggde myshörna. å det dracks mer vin å jag knäckte en cider. å sen svor jag över hur fnasiga läppar blir av att hångla med skäggiga pirater. å realist javisst undrade om jag ville ha stryk.

jaha å på söndagar när man skulle se fotbollsturnering på zinkens ip men inte fick nån med sej så stannar man helt enkelt i sängen. i sängen med kaffe å mjukisbyxor skapar jag som bäst. så jag skapade en liten playlist.

söndag utan att få skeda. lite så. den funkar på tisdagar också.

tillägg: jag har fått indikationer på att playlistan kan ge vissa "jag vill skära upp mina vrister å ligger som en våt pöl på golvet-känslor". om så skulle bli fallet även för dej uppmanar jag dej att byta till en gladare playlist å tänka på älskande regnbågsfärgande enhörningar, bumbibjörnar å julafton.

jag hade inte tänkt gå först. för tro det eller ej men jag är ganska blyg i större grupper där jag inte känner en själ. men sillen å petler styrde grillis i rålis för petler som bor i ett medelhavsland men var å hälsade på. å jag ville så gärna gå så jag sa till mej själv att skärp dej nu din lilla mes. så gick jag. med äldstaste under armen. å det var en av de roligaste kvällarna jag haft mej på länge. å min blyghet släpper faktist rätt snabbt det vet jag ju. å det blev massa nyvunna vänner. det blev pinka i buskar med lilla söta flickan. det var göm vinglaset under jackan polisen kommer. det var jag som bjöd in alla till mitt firande om två veckor. å det var herrklubbens skönsång i stämmor med allt från take that till julvisor å vidare till alla fåglar kommit re'n. å på ljunggrens fick jag lära mej ölflaskshälsningen så nu kan jag den svinsnabbt. å jag njöt av varje sekund å var en i gänget där jag till en början kände bara två. å när lamporna tändes å musiken slogs av skulle alla gå hem. jag å petler ville inte gå hem. jag knatade istället ensam ner mot kvarnen. petler tappades bort. sillen hade telefonskallgång. jag knatade vidare. petler återfanns fick jag veta. tur.

men jag kunde inte bry mej mindre för jag satt redan vid ett bord på kvarnen å pratade med en pirat i rött skägg å ostyrigt hår kammat av oceanen.

det var någon som sa jag älskar dej till mej i natt. på morgonen hade jag glömt bort det. men just alldeles nyss högg det till lite i magen å jag mindes allt. jag kommer ihåg att jag blev alldeles stilla. å så lycklig å fick en känsla i min kropp som jag aldrig känt förut. va? gör du? redan? svarade jag men sa inte jag älskar dej tillbaka. det behövdes inte.

nu undrar jag bara vem som sa det till mej. jag behöver hitta den pojken.

"utsätt mej inte för prövning utan rädda mej från det onda" malde jag på i huvudet å bestämde att lördagens bowlingfestiviteter där nutid skulle närvara fick skippas för att istället med realist javisst mötas upp garanterat kanske lite senare. jag å realist javisst å konstnärinnan drack istället vin å rökte under fläkten. å pratade bröllop å hur våra bröllopsklänningar ska se ut samtidigt som vi förvissade varann om att vi egentligen inte var så noga med det där å gifta oss. men utifallatt liksom.

med masser vin å öl i kropp å knopp sladdade vi hörnet på debbans högerflank där vakten släppte in oss efter orden "hämta dina väninnor å skynda snabbt det är fullt". jag å realist javisst utsattes för prövning direkt. två sekunder å vi har spottat hennes jävel som kommit hem å jag en nutid. en öl placerades i handen utan mankemang. å ölen den drack vi.

efter dribblingar å duckningar å fintar valde jag till slut att vända ryggen till. för det man inte ser finns inte? funkade ganska bra så länge jag stod still. men man kan inte backa sej fram på ett fullsatt debban å till slut å efter tre öl till fann jag mej själv nypa nutid i midjan å säga yo. å det blev en kram å det blev gick det bra på bowlingen. inte alls. synd ni skulle ha fokat på vinet som vi. jo.

- jag försöker ringa, säger nutid där han står å knappar på mobilen å kisar.

- fail?

- fail.

- jag ska dansa, säger jag å hoppar lite på stället.

- jag ska be dej om ursäkt först.

- för?

- för sist vi sågs å allt var lite obekvämt å jag var stressad.

- ah. chill, säger jag.

- det var som jobbet å så..mycket med jobbet å skallen.

- mmmhm. nå vi klarar det ju mycket bättre nu.

- jo säger han å ler.

å det kramas vi på. å jag går därifrån utan ett rusande hjärta å skakiga ben. ut på dansgolvet å dansar av mej dom sista smulorna från torra frasiga hjärtkanter signerade nutid.

på fredagen tog jag ryssen i handen å förfirade min födelsedag. black rebel motorcycle club spelade på nalen å ryssen som är typ bäst hade köpt biljetter i present till mej å henne. vi hade laddat i veckor. om inte varje dag så iallafall varannan skickade vi sms till varann med ord som peppen ladden å woohoo.

där gick vi nu brevid varann. lite vilsna i stanstan. gå nära över plattan by night man har ju hört hur det är där. så vi gick tätt, vilsna men peppade. jag med lepposstrumpbyxor å kängor å hon med jeans, rutig skjorta å converse. så olika men ändå så lika. fantastiskt. vill du ha öronproppar frågade ryssen. pffft sa jag. å sitter fortfarande med lite lock för höger öra.

å där i vimlet på nalen såg jag min alla förstaste kärlek. han som fick min allra förstaste tungkyss. den varade i 3 sekunder ungefär. johan. jag minns det som igår där vi stod å dansande tryckare på ängskolans matsalsgolv. å hur alla kompiar hade peppat å stod i ring å väntade. å hur lycklig jag var efteråt över att jag vågade. å jag minns hur jag sedan ägnade en hel dagbok åt honom. vi var tolv år. menhursomhelst.

där var han. lika vacker som då. ryssen sa gå fram å säg hej. nä sa jag jag står här så han får syn på mej istället när han går förbi. jag drack min öl förväntansfullt å försökte se casual ut. sen gick johan åt andra hållet istället. å jag såg han inte mer för då började konserten.